Visst nämnde jag att jag gillar engagerade instruktörer   

Påskdagen tillbringar man så klart inlindad i hästtäcken i ett utkylt ridhus för att tillsammans med goda vänner titta på Long Reining Clinic med maestron själv - Piet Bakker!

Här har Piet lånat ett sjuårigt sto, 50 % Percheron+ 50 % PRE

Jag är så glad att jag åkte,och jag hoppas att mina två stöttande väninnor också tyckte det gav något, fastän konceptet långa tyglar är nytt för dem. (Jag minns själv hur jag nästan somnade på Ellen Ofstads träningshelger när någon deltagare skulle pyssla med snören, öppnor, slutor och annat obegripligt... Men nu j-ar tittar jag ordentligt!)

Piet var, precis som utlovat av de mer erfarna, en helt förtjusande hästfarbror att följa live!  Totalt engagerad, med hela kroppen, i varje ekipage! Jag gillar verkligen animerade instruktörer! Han hade ett positivt uppmuntrande förhållningssätt till både häst och människa. Träningen baserades huvudsakligen på tryck och eftergift, men helt klart med timing och känsla! Gos, klapp och godis delades också ut då och då. Utveckling i små steg. Fokus på en detalj i taget. Samtidigt som han var ivrig att pusha sedan tidigare kända ekipage mot nya utmaningar.

Det är alltid ett sant nöje att titta på duktiga hästtranare med fingertoppskänsla. Så klart att att man inte kan låta bli att undra hur det skulle bli om så skickliga observatörer och analytiker satsade sin goda timing på positiv förstärkning i stället? 

Men även med tryck och eftergift blir uppenbarligen långa tyglar ett arbetssätt som hästarna förstår och uppskattar. Friheten från både ryttare och diverse inspänningar och manicker ger avslappning och möjlighet att själv hitta sin balans och samling. Det är så läckert att se!

Väldigt roligt också att få se alla möjliga olika hästraser från olika hästsportgrenar! Jag tror allas hjärta stals av den tappra travhästen som skulle rehabiliteras efter en skada, och som tack vare sin underbara samarbetsvilja och arbetslust lyckades styra över långskånkarna till en så pass samlad trav, både rakt fram och i skänkelvikning, så att matte kunde gå lugnt vid sidan!

 Dagens hjälte!

Sagoväsen från Camargue

En liten spanjor

Percheron/PRE med sin egen matte

Som vanligt perfekt ordnat av Carolina och Walter på OHR.

Nu ska jag dra nytta av Boogies rehabperiod och satsta extra på långsnörerna, för nu är jag grymt inspirerad igen.

Fast med klicker så klart, i stället för spö!