Vad är det här för ett år, egentligen? Hela fejan är full med statusar om skadade hästar och skadade hundar. Är det ingen som ska lyckas få komm ut och tävla i vår?

Inte alls någon tröst att inte vara ensam i eländet! Blir i stället bara nervös för att Hottentotten inte ska hålla sig på benen, han heller!

Just nu går han ensam i en hage, med Boogie i sjukhage inom synhåll. Han har en grannhäst han kan nojsa med över staketet, om den har lust.  Inte idealiskt för en kreativ och stimulanssugen ung man, vilket märks direkt i vardagshanteringen. Små grejer bara, som att allt möjligt ( läs stallinredning) fastnar i truten på honom igen. Så vi hoppas att han får möjlighet att slussas in till nya polare snart.

Idag blev han skodd runt om för andra gången. Han tycker det är BÖKIGT och JOBBIGT att inte själv få bestämma vilka ben han ska stå på. Då är det bra med en lugn och trygg hovslagare som utan väsen bara ser till att vissa beteenden helt enkelt inte ger utdelning.  Om jag själv fick välja skulle så klart all hantering belöningstränas. Men det här är inte min häst och jag får inte vara med och bestämma så mycket.

Det är dock värt att påminna sig om att bara för att man inte väljer att belöningsträna så måste man inte lägga sig i bestraffningsfilen istället! Det finns fler val man kan göra!

Tillrättaläggande av miljö t ex. I det här fallet inklusive val av hovslagare! Förra gången Hottis skoddes var vi av olika skäl tvungna att anlita en annan (duktig!) hovis än vår ordinarie. Hon var lugn och trevlig med hästen, men liten och späd och dessutom lite orutinerad, vilket gav unghästen lite väl mycket svängrum för min smak. Diverse bensprattel gav utdelning eftersom hovisen liksom åkte med.

Idag satt fossingarna som i ett skruvstäd, så att "fel" beteende inte gav utdelning, medan "rätt" beteende gav eftergift. När så hovslagarlärlingen fick träna lite på sista hoven, hade Hottis kommit på att det inte var lönsamt att trassla. I ett lugnt och vänligt klimat med beröm och uppmuntran, så känns det som helt ok träning för mig.

Något som man önskar att fler unghästar fick uppleva från början , så man slapp höra skräckhistorier om hästar som skickar hovslagaren in i väggen och måste sederas för att kunna verkas!

Nu ska jag iväg och promenera min prinsessa på dagens andra 20 minuterspass.