Jaha. Då kör vi en vända till med sjukhagar och rehabplaner, då!

Inget farligt eller allvarligt säger veterinären. Bara en "vanlig" vrickning. Som man måste förhålla sig till med respekt och försiktighet om man tänker långsiktig hållbarhet.

Boxvila en dag efter behandling idag. Sedan 2 x 20 min skrittpromenad om dagen i en vecka. 2 gånger om dagen är ju himla smidigt när man inte bor på samma adress som sin häst... Men eftersom vi ALLTID gör precis som Axel säger, så  löser vi det.

Sedan uppsutten skrittning i två veckor och sedan återbesök. Så får vi se vad som händer sedan.

Allt pga en eller annan liten skuttkrumelutt i skogshagen med Hottentotten.

Det känns tämligen surt, när hon nu kändes så fin i både kroppen och humöret. Det var ju JAG som var stel och ringrostig. Hade varit bättre om jag hade vrickat mig. Jag hade kunnat ta smärtstillande, linda hårt som f-n, bitit ihop och tränat och tävlat ändå. Eftersom jag är människa och kan behandla mig själv som jag vill.

Men nu är det Boogie som stukat foten, och då är det bara att strimla tävlingspropparna och fokusera på långsam stabil läkning och återuppbyggnad. Igen...

Jag frågade vad man kan göra för att slippa råka ut för det ena efter det andra som vi gjort nu. Fick svaret att om man tycker det är viktigt att kunna tävla får man ha hästen inne på box, och köra skrittmaskin och promenader vid handen i stället för hagvistelse. Absolut inga kompisar. Då minimerar man skaderisken, men det finns ju dyra fina tävlingshästar som lever så och ändå skuttar till och vrickar sig.

Boogie är HÄST i första hand, min fina fyrbenta KOMPIS i andra hand, och tävlingshäst i sista hand. Så valet är enkelt. Så behandlar man inte sin hästkompis! Så viktiga tävlingar finns inte i mitt lilla hobbyliv.

Som vanligt var det ett rent nöje att åka någonstans med Boogie. Enkelt och avslappnat.  Men det kunde ju vara kul att någon gång få åka till något annat ställe än veterinärkliniken!