Det har varit omväxlande sorgligt och lite småilsket på bloggen,och dessutom är jag krasslig, så nu behövs ett lyckopiller!

Casey James, som kom 3:a i American Idol säsong 9, har äntligen släppt sitt debutalbum. Vi fans har troget väntat i två år. Om "vi fans" huvudsakligen består av bluesfrälsta medelålders damer som sett chansen att få sitt livselexir förpackat i ett något mer aptitretande fodral  än farbröder 70+ förtäljer inte historien.

Casey skriver och producerar själv, spelar som en gitarrgud, sjunger bra och - hrmm, gör inte alls ont att titta på.

Ödmjuk och supertrevlig i alla intervjuer. Till skillnad mot vissa svenska "idoler."

Nu blev det mer country än blues på albumet, men det kan jag leva med - denna gång. Säljer han duktigt får han väl kanske fler chanser och kan få ge ut även det han gör allra bäst  

Det finns ju inget som muntrar upp så i en mörk stund, som en riktigt lång och sorglig slow blues: