Av outgrundliga anledningar så bestämde sig de högre makterna förra veckan för att kalla hem ytterligare en av våra allra käraste fyrfota vänner - Marita och Stefans fina, mysiga Okie!

Hottis första "farbror" som tog så väl hand om sin lilla skyddsling från deras första dag tillsammans i december 2009.

 En egen snäll farbror är guld värd för en liten nykomling på 7 månader, och Okie var den bästa tänkbara! Lagom snäll, lagom bestämd och med en stark känsla för fasta rutiner. Man ska sova på maten , t ex!

En trygg lots i skog och mark:

 Ett hjärta av guld hade han, men till en början lite kroppen emot sig. Ungefär lika smidig som ett kassaskåp och med kondis och flås därefter!

Tålmodig träning under Ankis vakande öga byggde upp muskler och smidighet, och en och annan galopp med Äventyrsdamerna var bra för flåset!

Marita och Okie började tävla så smått, och självförtroendet växte! Här en av deras första starter på WRAS:

Jag kommer aldrig att glömma Novice Amateur Trail på Nationals förra året, då Marita och jag gick banan tillsammans. "Här kommer Okie aldrig att få plats!" kved Marita olyckligt när vi stegade avstånd mellan galoppbommar på volt. Sedan satte hon och Okie klassens tightaste sväng, hur enkelt som helst, så vi fick gåshud allihopa!  3:a i en stor klass vid sin första AQHA-start!

Den här sagan hade kunnat fortsätta hur bra som helst, men ibland är livet väldigt orättvis och inget blir som man har tänkt. Okie's sista veckor var tuffa, både för honom och för hans underbara människor som skulle gjort vad som helst för honom. Nu gör det inte ont i Okies mage längre, och det får väl vara det viktigaste! Vi tvåbenta får klara oss utan hans godmodiga, vänliga närvaro i våra liv.

Njut av det evigt gröna gräset, fina Okie!

 

Tina

21 mars 2012 12:48

En tår i ögat trots att jag aldrig träffat honom men man har ju följt Okie på din blog. Kram till er alla.

http://workinglabs.wordpress.com

Maria

21 mars 2012 12:55

Tina,de här quarterhästarna går liksom rakt in hjärtan med sina vänliga väsen. Har pysslat med hästar i olika former en stor del av livet,och aldrig blivit så fäst även vid andras hästar som i det här gänget! Kram till er också!

 

Susanne

21 mars 2012 13:15

Åh, finaste Okie! Jag red en lektion på honom så sent som i januari då Anki sa "Vad har hänt med den där hästen!!" när han klippte travbommar med superlånga avstånd hur lätt som helst. Världens vänligaste häst.

 

Marita

21 mars 2012 13:41

Tack Maria

 

AK

21 mars 2012 14:44

Även jag blir berörd.
Har följt ert hästgäng så länge nu genom bloggen och fb. Märkligt känsla när det splittras och decimeras.
Varmaste kramar och hälsningar till ägarna!

http://bacillen.wordpress.com

 

Bella

22 mars 2012 09:06

Underbara Okie, såå många minnen! Otroligt fint skrivet Maria. Han är saknad av oss alla!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...