Alla inlägg under mars 2012

Av Maria - 31 mars 2012 12:04


Föreningen Vetenskap och Folkbildning gillar jag, född skeptiker som jag är.

I morse "tipsade" de på fejan om Harmonimässan i helgen i Solnahallen.


Så till frukost har vi fnissat åt fantastiska erbjudanden om Andlig kirurgi, Auratransformation och Kosmiska porträtt.

Skrattet fastnar dock i halsen när mässans arrangör påstår sig vara legitimerad psykolog.

Stämmer det skäms jag djupt över mitt skrå och undrar även över vad mitt fackförbunds etiska råd anser i frågan.


En annan fundering är om man verkligen får skriva vad som helst i sin marknadsföring?


Här tex en produkt som saluförs på mässan:


"Ett hälsoverktyg som har blivit laddat med Zero Point Energy resonans. Den är fylld med en mineralblandning och laddad i en högteknologisk kammare i 21 dagar. Efter 21 dagar är energin konstant och behöver aldrig laddas om. Amegastaven är den enda staven på planeten som är inpräntad med Zero Point Energy resonans genom den unika uppfinningen AMized Fusion Technology™. 

Amegastaven kan användas på människor och djur vid smärtor, skador, sjukdomar och olika obalanser. Den kan även användas för att återföra livskraften i mat och neutralisera toxiner mm. Du kan exempelvis ladda ett billigt vin så att det smakar godare eller få dina växter att växa sig större än grannens. 

Snurra staven medsols framför den eller det du vill behandla. "


 


Så får man en middagsgäst som leker Harry Potter med vinet så vet man var de varit och shoppat!

Laborera med krukväxterna eller "omstrukturera" sina vitamintillskott är väl en sak, men om man viftar med staven på barn och husdjur i stället för att söka adekvat hjälp för deras krämpor så är det rent tragiskt.


Lika olyckligt som att självdiplomerade handpåläggare gladeligen påstår sig kapabla att bota allt från menssmärtor och migrän till ångest, depression och trauman efter sexuella övergrepp.


Heja VoF i kampen mot kvacksalveriet och pseudovetenskapen!










ANNONS
Av Maria - 30 mars 2012 23:00


Idag har jag varit produktiv som attan! Åstadkommit massor av pappersarbete på jobbet. Mysko tillfredsställande känsla att lämna en riktigt proppfull utkorg efter sig en fredag eftermiddag  


Sedan har jag varit stalldräng, hästchaufför och packningsbärare. Samt backat och fickparkerat släp som en gud!

Hahaha, vilket självförtroende jag fått! Går inte och rekar till fots först längre, utan kör in och parkerar direkt i en okänd miljö!


Hottis och Ebba har alltså levererats till clinic i andra ändan av länet.

Mitt eget lilla dreamteam  


Alltså, jag hade ju bestämt att jag inte skulle fästa mig vid Hottis, eftersom man aldrig vet hur det är med tonåringar och deras hästintresse. Rätt var det är kan det ta slut, och då måste man kunna sälja. Eftersom han inte är min typ. Fel kön, fel modell, definitivt fel storlek... Alldeles för dyr i drift...


Men - han är ju lite skön, det går inte att att förneka!


Hur många treåringar lastar man  på 20 sekunder?

Alla som är coola och ordentligt lasttränade så klart.


Hur många treåringar lastar man av, leder in igenom  ett nytt stall fullt av okända hästar och  sedan vidare in en trång dörröppning igenom ett kolmörkt pannrum och tvättstuga med snorhalt golv för att komma till gästboxarna?  

Alla coola quarterhästar ägda av tonåringar som inte alltid tänker efter före...


Hur många treåringar kan man rida i alla gångarter i ett okänt ridhus trots att de blir lite upprörda över att deras nya boxgranne går ut efter en stund?

Coola quarterhästar som har turen att ha en cool och duktig tonårsmatte, som litar helt på sin hästs förmåga att klara av situationen, och som är fenomenalt duktig på att lägga lagom mängd krav och massor av beröm med rätt timing!


(Duktig mamma också som svalde impulsen att be dottern sitta av och lät henne och hästen växa genom att reda ut allt själva)


Nu hoppas jag de får en rolig helg tillsammans och en massa bra coachning tills jag kommer och beundrar resultaten på söndag!


I  morgon står  shoppingmys med Märta på schemat! Måste få rå om henne extra innan hon drar iväg på påsklov hos en kompis i en hel vecka!

ANNONS
Av Maria - 26 mars 2012 22:44


Det väckte viss uppståndelse när jag klev in på MyOne i Enebyberg och ville ha 10 kg hästgodis. Omfattande detektivarbete med hjälp av  viktiga ledtrådar från Fru Ryrvik hade lett fram till att jag i just denna butik förväntade mig att kunna inhandla det optimala hästklickerträningsgodiset. Små, porösa, lätttuggade bitar av god smaklighet och i en prisklass lämplig för masskonsumtion. Helst i riklig mängd vid ett och samma tillfälle, eftersom Enebyberg inte direkt tillhör min vardagliga omloppsbana.


    


Vanligtvis inhandlar kunder detta godis hektovis i plockgodisbufféen. (Japp, sådan finns för både häst, hund, katt och kanin numera)  Några bitar ditt och några bitar datt att lägga i Bruntes krubba till lördagen. När nu en kund klev in och ville ha en en hel grossistförpackning av en och samma sort, så avstannade all annan verksamhet i butiken. Samtliga expediter ville hjälpa till med denna märkliga beställning! Samtidigt som de ställde hundra frågor om vad jag skulle göra med allt godiset, varför jag inte ville ha de andra populära smakerna, hur många hästar jag hade och av vilken typ,  varför storleken på bitarna hade  betydelse, och hur går det egentligen till när man klickertränar en häst? Övriga kunder som ville prova ridbyxor och mäta hundhalsband fick vackert vänta medan det vägdes, tejpades och pysslades med min låda. Jag släpptes inte ut ur butiken förrän jag lovat att lägga upp bilder, eller helst film, på mina övningar med godiset på affärens Facebooksida, så andra kunder kan få se detta "alternativa" användningsområde för produkten.


Så nu klurar jag som bäst på något som visuellt kan förklara galenskapen på ett för hästklickerträning PR-mässigt sätt.


Hmmm..........jag har några bitar på mig att laborera med  


   



Av Maria - 23 mars 2012 22:34


Med vårvädret kommer nya spännande dofter fram. De vill man gärna applicera över hela kroppen!


 


Sedan blev det säsongsstart på Beach 2012. Lite senare än vanligt, men tanterna är ju 8 och 11 nu, så det är väl med ålderns rätt de sköt upp badandet i år?


       

Livet på en pinne när man är lagotto!



Det finns de i familjen som är lite mer skeptiska till om det verkligen är dags att tro på våren och utelivet?



 

Väldigt skeptiska...



Märta har en bakningsperiod

 


 

Nakenfisar som solar


 


och Tosca demonstrerar den enorma styrkan i träning med positiv förstärkning. Hade hundarna lösa i skogen och kom så småningom fram till hästarna hage. Jag gick in för att säga hej medan hundarna botaniserade i skogsbacken på egen hand. Nästa gång jag tittade efter dem  hade Tosca lagt sig i pausläge utanför eltråden. Ett beteende som inte haft ett  enda förstärkningstillfälle på 7 månader, och då senast i en helt annan miljö.


Hon fick så klart en massa snask!


 



Av Maria - 22 mars 2012 10:37


Det har varit omväxlande sorgligt och lite småilsket på bloggen,och dessutom är jag krasslig, så nu behövs ett lyckopiller!



Casey James, som kom 3:a i American Idol säsong 9, har äntligen släppt sitt debutalbum. Vi fans har troget väntat i två år. Om "vi fans" huvudsakligen består av bluesfrälsta medelålders damer som sett chansen att få sitt livselexir förpackat i ett något mer aptitretande fodral  än farbröder 70+ förtäljer inte historien.

Casey skriver och producerar själv, spelar som en gitarrgud, sjunger bra och - hrmm, gör inte alls ont att titta på.

Ödmjuk och supertrevlig i alla intervjuer. Till skillnad mot vissa svenska "idoler."



Nu blev det mer country än blues på albumet, men det kan jag leva med - denna gång. Säljer han duktigt får han väl kanske fler chanser och kan få ge ut även det han gör allra bäst  


Det finns ju inget som muntrar upp så i en mörk stund, som en riktigt lång och sorglig slow blues:










Av Maria - 21 mars 2012 12:29

   

 
Av Maria - 21 mars 2012 11:35


 

Av outgrundliga anledningar så bestämde sig de högre makterna förra veckan för att kalla hem ytterligare en av våra allra käraste fyrfota vänner - Marita och Stefans fina, mysiga Okie!


Hottis första "farbror" som tog så väl hand om sin lilla skyddsling från deras första dag tillsammans i december 2009.

 

 En egen snäll farbror är guld värd för en liten nykomling på 7 månader, och Okie var den bästa tänkbara! Lagom snäll, lagom bestämd och med en stark känsla för fasta rutiner. Man ska sova på maten , t ex!


En trygg lots i skog och mark:

 


 Ett hjärta av guld hade han, men till en början lite kroppen emot sig. Ungefär lika smidig som ett kassaskåp och med kondis och flås därefter!


 


Tålmodig träning under Ankis vakande öga byggde upp muskler och smidighet, och en och annan galopp med Äventyrsdamerna var bra för flåset!

 


Marita och Okie började tävla så smått, och självförtroendet växte! Här en av deras första starter på WRAS:


Jag kommer aldrig att glömma Novice Amateur Trail på Nationals förra året, då Marita och jag gick banan tillsammans. "Här kommer Okie aldrig att få plats!" kved Marita olyckligt när vi stegade avstånd mellan galoppbommar på volt. Sedan satte hon och Okie klassens tightaste sväng, hur enkelt som helst, så vi fick gåshud allihopa!  3:a i en stor klass vid sin första AQHA-start!

Den här sagan hade kunnat fortsätta hur bra som helst, men ibland är livet väldigt orättvis och inget blir som man har tänkt. Okie's sista veckor var tuffa, både för honom och för hans underbara människor som skulle gjort vad som helst för honom. Nu gör det inte ont i Okies mage längre, och det får väl vara det viktigaste! Vi tvåbenta får klara oss utan hans godmodiga, vänliga närvaro i våra liv.

 

Njut av det evigt gröna gräset, fina Okie!

Av Maria - 20 mars 2012 00:38


Gissningsvis är det fler hundtränare än jag är vakna sent i natt pga av det adrenalinpåslag som debattprogrammet Kvällsöppet orsakat.

Personligen avskyr jag det format som Kvällsöppet och andra debattprogram i TV erbjuder. Programmakarna har inget intresse av att belysa ett ämne från olika synvinklar på ett sakligt sätt. Nej, man vill bara göra "bra tv", så själva poängen blir liksom avbrutna meningar och folk som pratar i munnen på varandra. Jag tycker Natasja Ravenklint gjorde ett mycket bra jobb i det hopplösa formatet, och jag beundrar verkligen hennes lugn och saklighet när den ena grodan efter den andra hoppar ur "motståndarnas" trutar.

Jag är extremt, ruggigt besviken på SKK's flata inställning och är glad över att jag just nu inte bidrar med några slantar till den organisationen. Kommer det ny hund i hushållet som ska meriteras blir jag ju tvungen igen, och det kommer att bära mig emot!


Det känns så oerhört frustrerande att motståndet mot att få belöna är så inbyggt i människan att man hittar på alla möjliga idiotförklaringar till varför det inte skulle kunna vara möjligt att få fram pålitliga stabila beteenden på det viset. Hur man gömmer gammal tradition och vidskepelse bakom begrepp som "sunt förnuft" och "naturligt" och tycker att det räcker som motargument mot vetenskapligt beprövade metoder. Samma personer kanske hellre vill ha en vitlöksklyfta i örat i stället för antibiotika nästa gång de får bihåleinflammation? Eller varför inte ett korslagt silverbestick under sängen?


Någonstans är det väl lite sorgligt att så hängivna personer som faktiskt vigt sina liv i "hundens tjänst" aldrig kommer att få uppleva den ståpäls som uppstår när ens (tidigare hartokiga) hund lös på promenad snubblar på en tryckande hare som sprätter i väg i 120 och hunden vänder sig mot en med en uppsluppen "haha, nu tänker du kasta boll till mig" blick!

Inte heller kommer de någonsin att få uppleva att sitta på 500 kilo vältrimmat muskelknippe till häst när snöplogen plöstligt närmar sig med slamrande plogblad mot asfalten och dinglande kedjor som slår gnistor, känna hur varenda muskelfiber i hästkroppen spänner sig för (det naturliga beteendet) flykt, men sedan slappnar av för att vända huvudet mot ryttaren med blicken "Hey, I've got a clickertrainer on board and you're soooo gonna reward me for that thing"

 

Som Stenmark sa: "Hä löns int’ förklar’ för den som int’ begrip."

Men nog är det sorgligt med alla människor som som så gärna vill uppleva glädje, gemenskap och kommunikation med sina djur och ändå aldrig får uppleva det som vi "klickernördar" gör.


Just nu befinner jag mig i en fas i livet då jag inte alls har lust att informera och missionera. Jag vill just nu bara ha det riktigt bra med mina egna fyrfota. Tur att det finns andra som vill och kan. Man får väl turas om att hålla facklan kanske?


Nu ska jag radera rödhaken, rosenkvisten och stenåldersmannen från den lokala hårddisken och bara tänka på de runda fina volterna i förvänd galopp som Boogie och jag övade på tidigare i kväll (med hjälp av en handfull torkade äppelskivor med kanel. )


Stenmark, som inte pratade så mycket, sa nämligen något annat bra också:


"Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag"



Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se