Dagen kan ju inte bli annat än bra när man på väg till jobbet (som av en händelse är samma väg som till nya stallet) får se något rosa och något brunt virvla runt i snön i full lekyra. Hottis och Boogie hade släppts ut i en normal hage! De såg dessutom ut att ha kul ihop! Jag gjorde genast en u-sväng och åkte dit för att se på närmare håll. Innan jag hann få fart på mobilkameran hade de lekt färdigt och strosade mest runt i godan ro.

Hur fridfullt som helst! Boogie såg avslappnad och snäll ut, och Hottis följde henne hit och dit som hennes största fan. Boogie kanske har kommit på att det är lite coolt att bli avgudad så här av en killbacill?

Hundarna och jag övervakade dem en stund utan att se minsta tecken till drama. Mer än att Boogie gjorde ett försök att bada fötterna i badkaret som var bottenfruset med is. Så vi åkte och jobbade lite.

När jag kom tillbaka hade de fått lunch och mumsade lugnt på var sin hög. Hottis blev lite social och lämnade sin för att komma och hälsa. Då tyckte Boogie att han kom lite för nära hennes hög och viftade varnande med ett bakben, fast med god marginal. Vi har faktiskt inte hittat minsta bula eller märke på någon av dem efter deras första dag tillsammans.

"Slappna av morsan, jag tänker vara snäll mot honom!"

En av stallets ensamhästar studerade nykomlingarna på avstånd. Det finns några hästar på anläggningen som inte anses kunna gå tillsammans med andra hästar. Man kan ju inte låta bli att fundera över hur det kan bli så tokigt med ett sådant utpräglat flockdjur som hästar. Jag antar att om en häst inte får möjligheten att utveckla sin sociala kompetens under viktiga perioder i yngre år, så är det svårt att reparera när de kommit upp i åren? Hur gärna deras nya ägare än vill? Kan ju vara svårt att hitta villiga testkompisar också när det handlar om bjässar i 6-700 kilosklassen?

När Ebba slutat skolan sken solen så det blev ingen bomträning, vi tog ut hästarna i den underbara skogen runt om stallet. Eftersom Hottis inte haft chans att vara skoghäst på detta viset sedan sitt första år så gick Ebba till fots i dag med. Hundarna fick också följa med. Det har ju inte heller varit möjligt under de 1 1/2 år vi stått i Märsta. Boogie blev så glad! Hon var så taggad och ivrig! Hon har full koll på vart de springer, och kommer de utom synhåll vill hon stanna och vänta in dem.

Hottis var också lite småsprallig. Boogie var faktisk jätteduktig när han brallade loss vid ett par tillfällen. Trots att hela hon ville sprätta i väg så höll hon sig i skinnet och kunde vänta tills Ebba fått ordning på allt igen. Så Hottis fick liksom inte så mycket utdelning på sina påhitt.

På bara två skogpromenader så har han blivit riktigt duktig på att kliva både i det blöta och på krasande is, som han först tyckte var lite skumt.

Hundarna var blöta, skitiga och väldigt nöjda efter den långa skritturen i kuperad, härlig skog. Jag behöver tänka på att höja förstärkningskvaliteten för Stella. Hon tycker det är jobbigt att komma in nära hästarna, så inkallningarna blir inte som jag vill ha dem. Tosca däremot är gärna typ mitt under Boogie. Det går bra, Boogie håller tack och lov bra reda på sina fötter och hon gillar verkligen hundar.

Efter bara tre dygn med den mer jämnt fördelade utfodring som  Nytorp erbjuder så är Boogie mycket mindre matfixerad. Inga försök att nappa efter varenda kvist man passerar! Inte heller så ivrig på höet i boxen! Hon har vid flera tillfällen avbrutit ätandet för att umgås med mig och bli kliad en stund i stället. Har aldrig hänt förut! Intressant!

Vi lämnade två nöjda hästar och åkte hem med två trötta lagotto. Stella drog öronbedövande timmerstockar redan i bilen. Väl hemma var de så trötta att de inte brydde sig om att gå och hälsa när husse kom hem!

I morgon ska Hottis och Ebba vara lediga från varandra, och Boogie och jag ska träna långa tyglar för Carolina