Vi är nog lite slitna nu, alla fyra som varit inblandade i flytten. Söndagen var ganska intensiv den med, för både tvåbenta och fyrbenta. Vi var ivriga att komma ut till Nytorp för att se hur våra älsklingar överlevt sina första natt. Prima så klart!

Hottis, (som av tjejerna i stallet nu döpts om till Schottis, eftersom det tydligen verkar mer logiskt ihop med Boogie) var efter natten än mer övertygad om att Boogie är hans BFF. Han hade varit tämligen upprörd innan de hunnit få ut Boogie till sjukhagen bredvid hans. Nu blev han lika upprörd när Ebba tog in honom i stallet för att göra i ordning för arbete. Med dansande, tjoande unghäst i stallgången i ett stall där man är alldeles ny, skulle man kanske lätt frestas att skynda sig att ta in Boogie också. Det känns dock som att ge godis till ett skrikande barn på Ica-Maxi. Så  Hottis fick finna sig i att gå ensam med Ebba upp till ridhuset innan jag ens hämtade Boogie. Där uppe lugnade han ned sig när han fick uppgifter och chans att röra på sig ordentligt. Han tappade väl fokus lite när sedan Boogie kom in i ridhuset en stund senare, men på det hela gick det bra. Det var dock inte läge att sitta på unghästen en dag som denna, så det blev longering för hela slanten. När sedan Boogie (och jag) fått jobba oss svettiga under Ebbas vakande öga tog vi en tur upp i skogen. Ebba gick till fots denna första gång, och Hottis följde troget Boogies trygga (hmm...) rumpa. Underbart härlig skog, med massor av stigar hit och dit! Det blir perfekt för Hottis att nu äntligen få utveckla sina skogsmulletalanger. Det har ju inte varit så lätt att ta sig någonstans med knappt inriden unghäst när man varit hänvisad till 70-vägar.

Vi försökte se till att röra på dem så mycket som möjligt innan det var dags att stoppa tillbaka dem i småfållorna.

Stallet har någon sorts inskolningsplan där nya hästar får stå i smårutorna några dagar och acklimatisera sig. Ebba och jag hoppas att det inte blir allt för många dagar. Våra tidigare erfarenheter av Hottis i liten ruta flera dagar på raken är att det leder till allt mer luftburen unghäst vid in- och utsläpp. Det känns olämpligt när han nu ska hanteras av nya människor. Eftersom vi nu bestämt oss för att Boogie och (Sc)hottis ska gå tillsammans, så hoppas vi att vi snart kan bli tilldelade en vanlig vinterhage. Boogie är väl inte lika övertygad som Hottis om deras djupa och eviga  vänskap, men hon är väldigt snäll genom boxväggen och de står och sover med huvudena ihop så gott det går i sjukhagarna. Så något band har visst uppstått i denna nya miljö, även enligt henne! Jag tror det kommer att bli väldigt odramatiskt att släppa ihop dem nu. Hade vi försökt oss på det innan flytten däremot, hade hon nog blivit ganska upprörd!

 Så var det mockning, packa höpåsar och fylla alla byttorna. Allt tar sån tid eftersom vi inte kan systemen än. Det är också så att Anki alltid varit en mästare på att organisera allt i stallet så att alla arbetsmoment  blir så tidseffektiva som möjligt. I ett stall där var och en sköter en häst var, så blir sådant antagligen inte så noga. Så man stegar fram och tillbaka, hit och dit, mellan tunnor, balar och vågar. Men vi ska nog få upp tempot!

Söndag eftermiddag ägnades sedan åt att tömma boxarna på Brunnby, torka ur våra skåp och packa hem våra redskap. Att tömma två rejäla torvbäddar som legat 18 månader kräver sina kvinnor. Tur att vi tränade  hästarna först, annars hade det aldrig blivit av    Nu blev det horisontalläge framför hoppningen från Göteborg, och gissa vem som somnade mitt i omhoppningen?

Så var sportlovet till ända och vardagen tog vid igen. Det gick minst sagt trögt för mig på jobbet idag, men eftersom eleverna på min skola har sportlov denna vecka , så var det i alla fall  ingen oskyldig som drabbades av min seghet   

Ebba testade att ta bussen till Sigtuna och jag plockade upp henne på vägen. Vi kom ut lagom för att hinna mocka innan hästarna skulle gå in. Vi körde sedan samma rutin som igår, att gaphalsen fick gå upp och börja jobbba på egen hand innan Boogie fick komma efter. Idag var han i kommunicerbart skick så det gick bra att rida efter lite longering.

Boogie kändes tyvärr stel i vänster bog igen. Ännu en anledning att hoppas att vi får en hage snart så hon får röra sig mer under dagen. Det lossnade nämligen efter en stunds frisk ridning. Det var inte bara bogen som var lite stel, hon hade också lite issues över den dressyrhäst som tränade i ridhuset. Spänd som en fjäder varje gång han kom bakom oss. När hon blir spänd över sånt vill hon krulla ihop sig bakom bettet, vilket inte blir så bra. Men duktiga instruktörs-Ebba hjälpte oss få loss det med!

Jag måste erkänna att jag också tyckte det var lite svårt att dela ridhus med dressyrhästen. Jag fick liksom aldrig kläm på vart den skulle och lyckades komma i vägen hela tiden. Jag blir ju nästan rädd när en sådan där jättepowerhäst plötsligt kommer forsandes längs diagonalen, när jag tror att den lagt sig på en volt i andra ändan. 

 Förmodligen tyckte dressyrryttaren att westernekipaget var väldigt oförutsägbart också! Men förhoppningsvis lär man sig rörelsemönstren och manövrarna med tiden och blir duktigare på att läsa varandra.

I morgon skulle jag vilja köra lite bommar, det var länge sedan. På onsdag kommer Carolina så då blir det långa tyglar! Men nu blir det sängen*!

* Kommentar i stallet när jag stod och gosade med Boogie:  "Det där ser ut som en häst som du skulle kunna ta med dig hem och låta sova i sängen"