Idag har vi flyttat hela dagen. Jisses, vilken tid allt tar! Speciellt om man ska avskedsfika med diverse trevliga stallmänniskor före och efter varje tur med släpet. Åh, vad jag kommer att sakna er! Nu försvinner vi ju inte ur varandras liv. Det är det här enkla, opretentiösa  vardagsumgänget som vi förlorar och det är det som kommer att kännas!  

Det sved lite i hjärtat att hämta ut hästarna från hagarna och veta att de inte heller kommer att få hänga med sina polare igen. De har ju ingen aning och ingen möjlighet att få vara med och tycka till. Ska vi åka en tur till veterinären, gå på kurs eller tävla i några dagar? Nähä, vi ska lämna ALLT och börja om från början...

Boogie har gått med Snappy och Claudia i snart fem år, vilket är halva hennes liv. Visst är hon självständig, och visst står hon lite utanför deras exklusiva tvåsamhet, men ändå... Det måste ju ändå vara mycket betydelsefulla relationer i hennes liv?

Hottis har varit boxgranne med Billy ända sedan vi köpte honom, och gått tillsammans med honom nästan lika länge. Större delen av sitt lilla liv alltså. Billy the King, hjälten och idolen. Fast hjälte vet jag inte, han skickar fram Hottis  först till alllt nytt och skumt   

Jag antar att om hästarna själva får välja, så håller de ihop med den flock de har? Men nu är det vi som bestämmer, och de får snällt åka med, krakarna...

Vi körde dit Hottis först och massvis med prylar som Ebba fick vara kvar och sortera medan jag hämtade Boogie. Hottis var lugn som en filbunke, att lasta på, köra, lasta av och när han ställdes i den lilla sjukhage han fick börja sin Nytorp-vistelse i. Mycket nytt att titta på! Nytorps sjukhagar har utsikt över alla hagarna och Hottis fick möjlighet att tryggt spana på sina nya stallkompisar.

När jag väl kom tillbaka med Boogie var Ebba och Hottis ute på en liten promenad. Lugn och fin. Så fick han ögonkontakt med Boogie inne i transporten och förvandlades på fem sekunder till en spattig gaphals! NÅN JAG KÄNNER IGEN! Han visste inte till sig innan vi fått av Boogie och ställt henne i en hage bredvid. Hon såg måttligt road ut av hans entusiasm. De har ju aldrig gått tillsammans eller varit boxgrannar. Bara åkt till Brunmåla ihop en gång!

Nu har de fått boxar bredvid varandra för första gången. Frågan är om de inte får bli hagkompisar också? Skulle väl helst ha lite roliga buskompisar till Hottis. Men det visade sig att det sto Boogie skulle gå med, har flyttat och hon är nu ensam tjej på gården. Ensam vill jag ju inte att hon ska gå, och ska hon ändå gå ihop med en killbacill kanske det är lika bra att det är vår egen?

Det var en del pyssel med att få grepp om det nya stallets rutiner och förbereda alla påsar och burkar det innebar. Här fodras det fyra gånger per dag, vilket jag uppskattar! Var bara inte förberedd på att det innebar kraftfodergivor vid tre (3) tillfällen. Blir ju liiite svårt att få till på en häst som får en näve mineraler per dygn, typ. De ville gärna ha något att ge alla hästar, så de inte blir upprörda över att inte få. Morötter får väl bli lösningen på det. Kan säga att våra yoghurtburkar såg lite fjuttiga ut bredvid storhästarnas hinkar.  Är väl ungefär som min lilla häst kommer att se ut i ridhuset tillsammans med de "riktiga" hästarna också...

Så var det höpåsar också. Två hästar x 4 måltider = 8 påsar per dygn att fylla. Om jag tycker det blir tjatigt någon dag ska jag genast tänka på hur mina hästar aldrig mer ska behöva ha 14-15 timmar mellan middag och frukost   

Det blir nog bra det här! I morgon ser jag fram emot att prova det stora, ljusa ridhuset, och kanske en liten sväng upp i skogen också!

Boogie, Snappy och Claudia när de precis lärt känna varandra sommaren 2007