Alla inlägg under februari 2012

Av Maria - 28 februari 2012 20:37


Dagen kan ju inte bli annat än bra när man på väg till jobbet (som av en händelse är samma väg som till nya stallet) får se något rosa och något brunt virvla runt i snön i full lekyra. Hottis och Boogie hade släppts ut i en normal hage! De såg dessutom ut att ha kul ihop! Jag gjorde genast en u-sväng och åkte dit för att se på närmare håll. Innan jag hann få fart på mobilkameran hade de lekt färdigt och strosade mest runt i godan ro.


 


Hur fridfullt som helst! Boogie såg avslappnad och snäll ut, och Hottis följde henne hit och dit som hennes största fan. Boogie kanske har kommit på att det är lite coolt att bli avgudad så här av en killbacill?


Hundarna och jag övervakade dem en stund utan att se minsta tecken till drama. Mer än att Boogie gjorde ett försök att bada fötterna i badkaret som var bottenfruset med is. Så vi åkte och jobbade lite.


När jag kom tillbaka hade de fått lunch och mumsade lugnt på var sin hög. Hottis blev lite social och lämnade sin för att komma och hälsa. Då tyckte Boogie att han kom lite för nära hennes hög och viftade varnande med ett bakben, fast med god marginal. Vi har faktiskt inte hittat minsta bula eller märke på någon av dem efter deras första dag tillsammans.


 

"Slappna av morsan, jag tänker vara snäll mot honom!"

 

    

 

En av stallets ensamhästar studerade nykomlingarna på avstånd. Det finns några hästar på anläggningen som inte anses kunna gå tillsammans med andra hästar. Man kan ju inte låta bli att fundera över hur det kan bli så tokigt med ett sådant utpräglat flockdjur som hästar. Jag antar att om en häst inte får möjligheten att utveckla sin sociala kompetens under viktiga perioder i yngre år, så är det svårt att reparera när de kommit upp i åren? Hur gärna deras nya ägare än vill? Kan ju vara svårt att hitta villiga testkompisar också när det handlar om bjässar i 6-700 kilosklassen?


När Ebba slutat skolan sken solen så det blev ingen bomträning, vi tog ut hästarna i den underbara skogen runt om stallet. Eftersom Hottis inte haft chans att vara skoghäst på detta viset sedan sitt första år så gick Ebba till fots i dag med. Hundarna fick också följa med. Det har ju inte heller varit möjligt under de 1 1/2 år vi stått i Märsta. Boogie blev så glad! Hon var så taggad och ivrig! Hon har full koll på vart de springer, och kommer de utom synhåll vill hon stanna och vänta in dem.

Hottis var också lite småsprallig. Boogie var faktisk jätteduktig när han brallade loss vid ett par tillfällen. Trots att hela hon ville sprätta i väg så höll hon sig i skinnet och kunde vänta tills Ebba fått ordning på allt igen. Så Hottis fick liksom inte så mycket utdelning på sina påhitt.

På bara två skogpromenader så har han blivit riktigt duktig på att kliva både i det blöta och på krasande is, som han först tyckte var lite skumt.


Hundarna var blöta, skitiga och väldigt nöjda efter den långa skritturen i kuperad, härlig skog. Jag behöver tänka på att höja förstärkningskvaliteten för Stella. Hon tycker det är jobbigt att komma in nära hästarna, så inkallningarna blir inte som jag vill ha dem. Tosca däremot är gärna typ mitt under Boogie. Det går bra, Boogie håller tack och lov bra reda på sina fötter och hon gillar verkligen hundar.


Efter bara tre dygn med den mer jämnt fördelade utfodring som  Nytorp erbjuder så är Boogie mycket mindre matfixerad. Inga försök att nappa efter varenda kvist man passerar! Inte heller så ivrig på höet i boxen! Hon har vid flera tillfällen avbrutit ätandet för att umgås med mig och bli kliad en stund i stället. Har aldrig hänt förut! Intressant!


Vi lämnade två nöjda hästar och åkte hem med två trötta lagotto. Stella drog öronbedövande timmerstockar redan i bilen. Väl hemma var de så trötta att de inte brydde sig om att gå och hälsa när husse kom hem!

I morgon ska Hottis och Ebba vara lediga från varandra, och Boogie och jag ska träna långa tyglar för Carolina    

ANNONS
Av Maria - 27 februari 2012 22:10


Vi är nog lite slitna nu, alla fyra som varit inblandade i flytten. Söndagen var ganska intensiv den med, för både tvåbenta och fyrbenta. Vi var ivriga att komma ut till Nytorp för att se hur våra älsklingar överlevt sina första natt. Prima så klart!


Hottis, (som av tjejerna i stallet nu döpts om till Schottis, eftersom det tydligen verkar mer logiskt ihop med Boogie) var efter natten än mer övertygad om att Boogie är hans BFF. Han hade varit tämligen upprörd innan de hunnit få ut Boogie till sjukhagen bredvid hans. Nu blev han lika upprörd när Ebba tog in honom i stallet för att göra i ordning för arbete. Med dansande, tjoande unghäst i stallgången i ett stall där man är alldeles ny, skulle man kanske lätt frestas att skynda sig att ta in Boogie också. Det känns dock som att ge godis till ett skrikande barn på Ica-Maxi. Så  Hottis fick finna sig i att gå ensam med Ebba upp till ridhuset innan jag ens hämtade Boogie. Där uppe lugnade han ned sig när han fick uppgifter och chans att röra på sig ordentligt. Han tappade väl fokus lite när sedan Boogie kom in i ridhuset en stund senare, men på det hela gick det bra. Det var dock inte läge att sitta på unghästen en dag som denna, så det blev longering för hela slanten. När sedan Boogie (och jag) fått jobba oss svettiga under Ebbas vakande öga tog vi en tur upp i skogen. Ebba gick till fots denna första gång, och Hottis följde troget Boogies trygga (hmm...) rumpa. Underbart härlig skog, med massor av stigar hit och dit! Det blir perfekt för Hottis att nu äntligen få utveckla sina skogsmulletalanger. Det har ju inte varit så lätt att ta sig någonstans med knappt inriden unghäst när man varit hänvisad till 70-vägar.


Vi försökte se till att röra på dem så mycket som möjligt innan det var dags att stoppa tillbaka dem i småfållorna.

Stallet har någon sorts inskolningsplan där nya hästar får stå i smårutorna några dagar och acklimatisera sig. Ebba och jag hoppas att det inte blir allt för många dagar. Våra tidigare erfarenheter av Hottis i liten ruta flera dagar på raken är att det leder till allt mer luftburen unghäst vid in- och utsläpp. Det känns olämpligt när han nu ska hanteras av nya människor. Eftersom vi nu bestämt oss för att Boogie och (Sc)hottis ska gå tillsammans, så hoppas vi att vi snart kan bli tilldelade en vanlig vinterhage. Boogie är väl inte lika övertygad som Hottis om deras djupa och eviga  vänskap, men hon är väldigt snäll genom boxväggen och de står och sover med huvudena ihop så gott det går i sjukhagarna. Så något band har visst uppstått i denna nya miljö, även enligt henne! Jag tror det kommer att bli väldigt odramatiskt att släppa ihop dem nu. Hade vi försökt oss på det innan flytten däremot, hade hon nog blivit ganska upprörd!


 Så var det mockning, packa höpåsar och fylla alla byttorna. Allt tar sån tid eftersom vi inte kan systemen än. Det är också så att Anki alltid varit en mästare på att organisera allt i stallet så att alla arbetsmoment  blir så tidseffektiva som möjligt. I ett stall där var och en sköter en häst var, så blir sådant antagligen inte så noga. Så man stegar fram och tillbaka, hit och dit, mellan tunnor, balar och vågar. Men vi ska nog få upp tempot!


Söndag eftermiddag ägnades sedan åt att tömma boxarna på Brunnby, torka ur våra skåp och packa hem våra redskap. Att tömma två rejäla torvbäddar som legat 18 månader kräver sina kvinnor. Tur att vi tränade  hästarna först, annars hade det aldrig blivit av    Nu blev det horisontalläge framför hoppningen från Göteborg, och gissa vem som somnade mitt i omhoppningen?


Så var sportlovet till ända och vardagen tog vid igen. Det gick minst sagt trögt för mig på jobbet idag, men eftersom eleverna på min skola har sportlov denna vecka , så var det i alla fall  ingen oskyldig som drabbades av min seghet   


Ebba testade att ta bussen till Sigtuna och jag plockade upp henne på vägen. Vi kom ut lagom för att hinna mocka innan hästarna skulle gå in. Vi körde sedan samma rutin som igår, att gaphalsen fick gå upp och börja jobbba på egen hand innan Boogie fick komma efter. Idag var han i kommunicerbart skick så det gick bra att rida efter lite longering.


Boogie kändes tyvärr stel i vänster bog igen. Ännu en anledning att hoppas att vi får en hage snart så hon får röra sig mer under dagen. Det lossnade nämligen efter en stunds frisk ridning. Det var inte bara bogen som var lite stel, hon hade också lite issues över den dressyrhäst som tränade i ridhuset. Spänd som en fjäder varje gång han kom bakom oss. När hon blir spänd över sånt vill hon krulla ihop sig bakom bettet, vilket inte blir så bra. Men duktiga instruktörs-Ebba hjälpte oss få loss det med!

Jag måste erkänna att jag också tyckte det var lite svårt att dela ridhus med dressyrhästen. Jag fick liksom aldrig kläm på vart den skulle och lyckades komma i vägen hela tiden. Jag blir ju nästan rädd när en sådan där jättepowerhäst plötsligt kommer forsandes längs diagonalen, när jag tror att den lagt sig på en volt i andra ändan. 

 Förmodligen tyckte dressyrryttaren att westernekipaget var väldigt oförutsägbart också! Men förhoppningsvis lär man sig rörelsemönstren och manövrarna med tiden och blir duktigare på att läsa varandra.


I morgon skulle jag vilja köra lite bommar, det var länge sedan. På onsdag kommer Carolina så då blir det långa tyglar! Men nu blir det sängen*!




* Kommentar i stallet när jag stod och gosade med Boogie:  "Det där ser ut som en häst som du skulle kunna ta med dig hem och låta sova i sängen"



ANNONS
Av Maria - 25 februari 2012 19:06


Idag har vi flyttat hela dagen. Jisses, vilken tid allt tar! Speciellt om man ska avskedsfika med diverse trevliga stallmänniskor före och efter varje tur med släpet. Åh, vad jag kommer att sakna er! Nu försvinner vi ju inte ur varandras liv. Det är det här enkla, opretentiösa  vardagsumgänget som vi förlorar och det är det som kommer att kännas!  


Det sved lite i hjärtat att hämta ut hästarna från hagarna och veta att de inte heller kommer att få hänga med sina polare igen. De har ju ingen aning och ingen möjlighet att få vara med och tycka till. Ska vi åka en tur till veterinären, gå på kurs eller tävla i några dagar? Nähä, vi ska lämna ALLT och börja om från början...

Boogie har gått med Snappy och Claudia i snart fem år, vilket är halva hennes liv. Visst är hon självständig, och visst står hon lite utanför deras exklusiva tvåsamhet, men ändå... Det måste ju ändå vara mycket betydelsefulla relationer i hennes liv?

Hottis har varit boxgranne med Billy ända sedan vi köpte honom, och gått tillsammans med honom nästan lika länge. Större delen av sitt lilla liv alltså. Billy the King, hjälten och idolen. Fast hjälte vet jag inte, han skickar fram Hottis  först till alllt nytt och skumt   


Jag antar att om hästarna själva får välja, så håller de ihop med den flock de har? Men nu är det vi som bestämmer, och de får snällt åka med, krakarna...


Vi körde dit Hottis först och massvis med prylar som Ebba fick vara kvar och sortera medan jag hämtade Boogie. Hottis var lugn som en filbunke, att lasta på, köra, lasta av och när han ställdes i den lilla sjukhage han fick börja sin Nytorp-vistelse i. Mycket nytt att titta på! Nytorps sjukhagar har utsikt över alla hagarna och Hottis fick möjlighet att tryggt spana på sina nya stallkompisar.

När jag väl kom tillbaka med Boogie var Ebba och Hottis ute på en liten promenad. Lugn och fin. Så fick han ögonkontakt med Boogie inne i transporten och förvandlades på fem sekunder till en spattig gaphals! NÅN JAG KÄNNER IGEN! Han visste inte till sig innan vi fått av Boogie och ställt henne i en hage bredvid. Hon såg måttligt road ut av hans entusiasm. De har ju aldrig gått tillsammans eller varit boxgrannar. Bara åkt till Brunmåla ihop en gång!


Nu har de fått boxar bredvid varandra för första gången. Frågan är om de inte får bli hagkompisar också? Skulle väl helst ha lite roliga buskompisar till Hottis. Men det visade sig att det sto Boogie skulle gå med, har flyttat och hon är nu ensam tjej på gården. Ensam vill jag ju inte att hon ska gå, och ska hon ändå gå ihop med en killbacill kanske det är lika bra att det är vår egen?


Det var en del pyssel med att få grepp om det nya stallets rutiner och förbereda alla påsar och burkar det innebar. Här fodras det fyra gånger per dag, vilket jag uppskattar! Var bara inte förberedd på att det innebar kraftfodergivor vid tre (3) tillfällen. Blir ju liiite svårt att få till på en häst som får en näve mineraler per dygn, typ. De ville gärna ha något att ge alla hästar, så de inte blir upprörda över att inte få. Morötter får väl bli lösningen på det. Kan säga att våra yoghurtburkar såg lite fjuttiga ut bredvid storhästarnas hinkar.  Är väl ungefär som min lilla häst kommer att se ut i ridhuset tillsammans med de "riktiga" hästarna också...


Så var det höpåsar också. Två hästar x 4 måltider = 8 påsar per dygn att fylla. Om jag tycker det blir tjatigt någon dag ska jag genast tänka på hur mina hästar aldrig mer ska behöva ha 14-15 timmar mellan middag och frukost   


Det blir nog bra det här! I morgon ser jag fram emot att prova det stora, ljusa ridhuset, och kanske en liten sväng upp i skogen också!




 

Boogie, Snappy och Claudia när de precis lärt känna varandra sommaren 2007


Av Maria - 24 februari 2012 16:00

...vare sig man gillar det, eller inte...


Det har inte funnits någon blogginspiration alls på sistone. Men eftersom det här är min enda dagbok så ska jag ändå berätta lite för mig själv om tre-fyra år om vad som var på gång i februari 2012.


Boogies hovböld är äntligen utläkt! Det var den nog redan tidigare, men jag såg en viss rörelsebegränsning i vänster ben i höger varv. Så det blev en koll på Brunmåla, där Axel konstaterade att det inte hade med hoven att göra, utan en spänning i en muskel i bogen. Troligtvis har den uppstått när det gjorde så ont i hoven, men nu var det muskeln och inte hoven som ställde till det. Fixat på fem minuter med fiffiga kiropraktiska grepp, och slut på det onda. Full rörlighet igen! Så nu är hon igångsatt och känns alldeles som innan hovbölden. Pigg, rörlig och stark.

Matte däremot, efter månadslångt uppehåll från ridning, ska vi inte prata om.... Stel, trög och klen...  


För den mentala balansens skull har vi försökt rida ut också. Inte helt lätt i nuvarande klimat. Flodhäst ena dagen, isprinsessa nästa. Tur att quarterhästar är så flexibla   


Stallet, som vi hittills känt det, är under upplösning. Marita fick jobb och flyttade söderut med Okie redan efter jul, Elana bestämde sig för att sälja Lillen, och Simply, som ni vet, fick lämna jordelivet. Som om det inte räckte med tråkigheter, har Anki bestämt sig för att upphöra med stallverksamheten fr o m sista april. Träningar kommer hon att fortsätta med, men troligen närmare där hon bor i Brottby.

Två stycken boxplatser på en anläggning med skaplig standard och med fullservice inom vår möjliga resezon är ju inte helt lätt att hitta. Så när jag hittade två boxar som uppfyllde våra minimikrav kändes det som jag var tvungen att slå till direkt. Det innebär att vi flyttar våra hästar redan  i morgon. Hur det blir med vår träning för Anki i framtiden får tiden och praktiska omständigheter utvisa. Kan vara nog så viktigt i denna skitsnackarbransch att påpeka att det inte handlar om konflikt, utan om praktisk vardag. Det är ju inte alldeles enkelt att få skola, jobb och transporterande av hästar kors och tvärs i regionen att gå ihop. Hittills har vi ju haft lyxen att vara uppstallade hos vår tränare. Nu får vi se hur vi får ihop det framöver...


Så nu lämnar vi vår westernbubbla och ska dela anläggning med "vanligt" hästfolk och deras hästar. Pirrigt, spännande och hoppas jag, utvecklande. I den bästa av världar möts man över gränserna och delar erfarenheter och kunskaper med respekt för varandra. Jag hoppas verkligen att det blir så!


Jag har ju i alla fall den enorma förmånen att aldrig behöva bli ensam westernryttare i ett stall. Jag har ju Ebba! Bästa groomen/coachen/hjälpredan! Om hon känner lika är ju en annan femma... Som tur är får hon forna stallkompisen Moa på bara 10 minuters traileravstånd. Det blir nog bra för alla parter   


Sportlov har vi haft också. Ebba har sportat med extra lektioner för Anki hela veckan, jag har som vanligt sportlov på fel vecka på jobbet och måste jobba en del, och Märta, stackarn har varit sjuk på sitt tredje skollov på raken. 39.9' när jag kom hem från jobbet i måndags. Fy för att inte få vabba längre! En tolvåring är inte så kaxig när febern slår till.

Dessutom var det övernattningskalas precis innan lovet, så 4 dagar senare hittade vi kryp i hennes  hår igen. Helt makalöst! Vi har tagit oss igenom både dagisperiod och lågstadium med två långhåriga töser utan minsta angrepp. Men i denna mellanstadieklass är det kört efter varenda övernattningsparty! Finns det inget  Frontline eller Scalibor för barn?

Efter konsultande med syster yster som har dagisbarn, har vi kompletterat Apotekets produkter med en elektrisk luskam för att  också zappa ihjäl de små gynnarna. Kanske ska erbjuda mig att göra hela klassen en gång i veckan, undrar om någon betalar min timpenning?


För att muntra upp oss körde Märta och jag filmmaraton i går. Märta valde, jag sällskapade:


Lite småkul med många bra skådisar


Kvinnlig Tintin gör En Natt på Muséet - på franska. Kul, faktiskt!


Hmm, Märta är ju ingen spänningsfantast så detta val hade nog mest att göra med en viss varulv från Twilight...

Mikael Nyqvist är med på ett hörn som skummis från öst.


Over and out!

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27 28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se