Puh, vilken dag! Fast mycket bättre än resten av veckan   .

Upp i ottan, till stallet och förbereda hästarna för transport, hämta lånetransport eftersom den egna fortfarande är trasig, lasta två hästar som aldrig åkt ihop och knappt känner varandra, åka i isigt väglag, alltihopa i stor anspänning inför VAD Axel skulle säga om Boogie hälta. Tror jag tjattrade ganska manisk om jag vet inte vad i de isigaste kurvorna, men Ebba är ju lugnet och tålamodet själv - ibland  .

Vi kom i mycket god tid, tack vare att det gick så smidigt att lasta. Hotttis är en cool lite själ. Boogie var inledningsvis inte alls nöjd med att dela transport med en finnig fjortis, och det talade hon om när han var på väg in. (Att be henne kliva in i en transport där det redan står en finnig fjortis var inte ett alternativ vi ens övervägde...)

Trots hennes rätt tydliga kroppsspråk, valde Hottis att lyssna mer på Ebba och klev modigt in i hetluften. Duktig finnig fjortis!

På Brunmåla var det skridskobana, så vi var glada att vi valt att låta några broddar sitta kvar på, trots att jag verkligen inte gillar att resa med broddad häst i transporten.Men det är ju inte så lyckat om de går ned i spagat när man lastar av.

Boogie fick börja och Axel bestämde sig rätt snabbt för att det troligtvis ändå är en hovböld som spökar. ´Han hittade en liten spricka ovanför trakten som inte var där för några dagar sedan och där bölden troligen försöker ta sig ut. Även  om den spontant är på tillbakagång så ska hon stå på behandling ett par veckor för att häva reaktionen i hoven. Hovbölder är förstås inte kul, men de är behandlingsbara, och vi har ju varit med om värre. Så det här känns helt ok om man betänker alternativen... Axel tycket Boogie rörde sig fint för övrigt. Boogie tycket det var kul med en massa bamsehoppehästar i ridhuset och försökte stajla lite. Jättehalvbloden verkade måttligt imponerade av den pygméliknande kusinen från landet.

Sedan fick vi fika lite medan teamet lunchade och Hottis fick prima miljöträning i uteboxarna. Boogie höll honom sällskap men vi tog en box emellan så han inte skulle gå henne på nerverna.

När det var Hottis tur var både Axel och Katharina equiterapeut med och kollade. De gillade vad de såg både på raka och böjda spår, hårt och mjukt underlag. Nöjda kommentarer om hur fint han slappnade av i rörelse och själv söker sig nedåt. Equiterapeuten kände igenom och nu är bäckenet precis så rörligt och spänstigt som det ska vara. Friskförklarad Hottis, bara att tuta och köra!

Så dags för lastning igen. Häxan surtant först, och hon var inte  intresserad av att åka låda igen. Inte godismotiverad alls. Förrän vi plockade fram defaultbeteendet, körde hög förstärkningsfrekvens och simsalabim så var hon inne.

Om någon mer traditionellt lagd hästmänniska sett oss hade de nog känt sig tvungna att twittra och fb:ka som galningar. Defaultbeteendet är nämligen "puss",  så jag stod framåtlutad inne i transporten med trutande läppar och pussades med min häst som såna där magnetiska dockor ungefär. Samt belönade med Cocacola....

Hottis tur sedan. Ebba och han showmanshippar sig in i lådan. Dvs han fåri uppgift att bara följa hennes kommandon framåt, bakåt, framåt, oavsett var de befinner sig och till slut befinner de sig i transporten. Då bad Boogie honom att gå ut igen, men han valde att stanna kvar och smaska betfor. Hmm, hon är inte så klickersk själv, Boogie...

Så hemresa och när vi var hemma ca 35 min senare öppnade vi transporten och hittade två kusar som fridfullt delade hönät och smågnabbades som ett gammalt par. Lite gulligt att se! Det är ju lite knasigt egentligen att familjens två hästar knappt känner varandra, eftersom de tillhör två olika flockar. Det känns ändå  som det kommer att gå prima att resa med dem ihop framöver. De är så lugna och fina inne i transporten och väldigt "lättkörda". Några tävlingar tillsammans och jag misstänker att de bondar ihop sig jättebra.

Brodda på fullt igen, städa transport, återlämna transport, åka hem, pusta, äta sushi, svara på jobbmail, titta på standup på BBC.

God natt!