Alla inlägg under januari 2012

Av Maria - 31 januari 2012 11:43

 



Teals Simply Red, allas vår Simply, har idag, 16 år gammal, fått somna in.


Simply känner nu ingen smärta, men hans människors hjärtan värker desto mer.


 


Jag tror Emil och Bella har gett Simply de absolut bästa åren i hans liv! Som han utvecklats, hela tiden!


Så mycket roligt som vi alla haft tillsammans!


 



    

    


     



Vila i frid, bästa Simply!


Nej, förresten -

 

Spring av hjärtats lust på starka friska ben över de evigt gröna ängarna!


 

ANNONS
Av Maria - 30 januari 2012 23:26


Nostalgi från våren 2011




ANNONS
Av Maria - 28 januari 2012 22:36



Denna film delades av en polare på fejan idag. Först tänkte jag att det är precis i den hastigheten Boogie alltid har hävdat att trail borde utföras. Om hon fick bestämma och inte var tvungen att lyssna på enveten matte och ännu bestämdare tränare.


Sedan blev jag faktiskt lite blöt i ögat när jag tänkte på hur fenomenalt anpassningsbar, flexibel och allsidig den amerikanska quarterhästen är.  Lojalt ställer de upp på nästan vad som helst som deras människa vill ha dem till.  Jaga kossor, springa fort som vinden eller galoppera i slowmotion, ta sig över, runt och igenom all sorts rekvisita du kan hitta på, ridas av små barn eller tjocka jättegubbar, hoppa hinder, tävla dressyr, köras med vagnar, långdistanser eller fullt ös på 400 meter. Vad du än vill göra (och lite till), så kan du göra det med en quarterhäst!


Världens absolut bästa fyrbenta polare!

Av Maria - 28 januari 2012 15:13

Jag gillar min ipad jättemycket, men det går tydligen inte att blogga från den. Inte om man vill bestämma över radbrytning och sånt i alla fall! Är det ytterligare nån rackarns app som ska laddas ned?

Av Maria - 28 januari 2012 14:46

Har long reinat/ tömkört/trasslat med de långa snörena, eller vad man nu ska kalla det för. Idag var vi tvungna att vara riktigt modiga och dela det lilla ridhuset med 4 hästar till. Uppe på Boogie känns sånt helt problemfritt. Gåendes vid sidan av klickertaggad, resursbevakande och rörelsevillig konvalescenthäst - lite pirrigare...


De små övningar vi än så länge har på repertoaren är också ganska beroende av fri tillgång till fyrkantsspåret, så jag hade lite svårt för kriteriesättningen när det hela tiden var ekipage i färdriktningen. Men fick klickat för fina travövergångar och även för fina "nära möte med annan häst med bibehållen huvudposition". På raka spår ser traven helfräsch ut igen. På snäva volter liten markering på onda foten, så vi håller oss till rakt fram ett tag till. Det är ju helt suveränt att ha denna träningsform i bakfickan när man måste vila från ridningen av en eller annan anledning   

Boogie tycker att det är så kul, så hon vill aldrig sluta! Hon var verkligen sugen på att få trava idag, och bjöd spontant gång på gång. När jag inte "tog" den, provade hon i stället att i traven samla sig som en liten dressyrhäst så det blev passage. Då bara måste man ju klicka och skratta, fastän det inte alls ingick i planen!   

I morgon ska jag försöka få till ett pass när det är lite mer svängrum i ridhuset, så man inte kommer i vägen för någon med sina tokerier!


Hottis och Ebba var också i ridhuset. Numera är jag inte riktigt lika nervös när hon sitter på honom. Han är så cool och duktig, trots virrvarret av kända och okända hästar runt honom. En liten guldgosse!


För de som vill lära sig mer om belöningsbaserad hästträning rekommenderas OHR's eminenta kurser:

25 februari 2012 kl. 10-17

28 april 2012 kl. 10-17

16 juni 2012 kl. 10-17


Passa på, du kommer inte att ångra dig!

Av Maria - 26 januari 2012 22:32


Tänk om man kunde få göra som katterna och gå över i vinterläge. Kryssa lite slött mellan matskålen, soffan, fönstersmygen och sedan ta igen sig längst in i garderoben. Bara sticka nosen utanför dörren om solen skiner.

Lagra energi inför vårsäsongen.

Det vore något.


I nästa liv vill jag återfödas som katt hos mig själv.



 

Johnnie Walker gör minsann inga tiodagars walkabouts så här års!



Av Maria - 25 januari 2012 21:20

Det är lite rörigt nu. Ungefär när man tycker att man lagt livspusslet så att det funkar riktigt bra, så kommer något som liksom sopar ned en näve pusselbitar på golvet så man får börja om.

Men det kommer väl på plats igen, även om det kräver lite tid och energi att göra om.


T ex behöva spendera tid och ansträngning på att försöka sälja in konceptet westernridning och quarterhästar i dressyr- och hoppstall. Westernridning, som i vårt fall då inte är vad folk sett på tv, det vill säga antingen reining eller bara allmänt yeehaw i Vilda Västern. För det kan man kanske förstå, att slidestops förstör underlaget så hopphästarna snubblar ihjäl sig, och att ingen vettig människa vill utsätta sina fina dressyrhästar för allmänt yeehaw i ridhuset. Så sedan pusselbitarna for i golvet har jag extraknäckt som goodwill ambassadör för AQHA's Allround Performance grenar efter bästa förmåga.

Jag tror det har gått bra. Det finns hästfolk som faktisk ser det som spännande och utvecklande att möta något nytt som de inte varit i kontakt med tidigare. Så nu har vi nog husrum till våra älsklingar igen. Med ridhus, fullservice och bussförbindelser. 


Alla olika samtal har fått mig att fundera över det här med rangordning igen. Man förväntas ju kunna beskriva sin häst i termer av ranghög eller ranglåg. Det verkar betraktas som konstanta tillstånd. Men om det nu ens finns rangordning i verkligheten, så kan den ju inte vara konstant?  Den måste ju liksom bero på omständigheterna? Så om jag då påstår att Boogie är ranglåg, för att hon just nu, i sin nuvarande flock låter sig flyttas på och väntar till sist vid insläpp och fodringar, så kan jag ju stå där med skägget i brevlådan om hon bestämmer sig för att börja flytta runt på sina nya polare. Jag brukar  istället säga att hon verkar vilja undvika konflikter och går undan om  möjlighet finnes. Men det beror kanske på att jag hittills aldrig sett henne i en konfliktsituation som hon tyckte var värd att strida över?

Hottis då, som ju aldrig haft chansen att vara annat än yngst i sina grupperingar? Hur är han? Han har aldrig fått gå på någon unghästlösdrift och mäta sig mot jämnåriga, men han är en hejare på att retas lagom mycket med gubbhästar utan att få för mycket smisk. Det har han nämligen haft goda träningsmöjligheter till. Kanske kommer väl till pass om han ska sällskapa med sådana där jättehästar som bor i vanliga stall?

På hästkliniken tyckte de han var "hingstig". Baserat på att han bajsar prydligt i samma hörn, både i hagen och i boxen,  och att han vill rulla sig i alla möjliga och omöjliga lägen. Intressant med tanke på hur tidigt han är kastrerad.


Det blir spännade att få se hur deras nya hästrelationer utvecklas på det nya stället. Samt lite läskigt! En litet rasistiskt motstånd har jag allt till att släppa dem med "icke-quartar"...

Av Maria - 19 januari 2012 22:18


Puh, vilken dag! Fast mycket bättre än resten av veckan   .


Upp i ottan, till stallet och förbereda hästarna för transport, hämta lånetransport eftersom den egna fortfarande är trasig, lasta två hästar som aldrig åkt ihop och knappt känner varandra, åka i isigt väglag, alltihopa i stor anspänning inför VAD Axel skulle säga om Boogie hälta. Tror jag tjattrade ganska manisk om jag vet inte vad i de isigaste kurvorna, men Ebba är ju lugnet och tålamodet själv - ibland  .


Vi kom i mycket god tid, tack vare att det gick så smidigt att lasta. Hotttis är en cool lite själ. Boogie var inledningsvis inte alls nöjd med att dela transport med en finnig fjortis, och det talade hon om när han var på väg in. (Att be henne kliva in i en transport där det redan står en finnig fjortis var inte ett alternativ vi ens övervägde...)

Trots hennes rätt tydliga kroppsspråk, valde Hottis att lyssna mer på Ebba och klev modigt in i hetluften. Duktig finnig fjortis!


Brunmåla var det skridskobana, så vi var glada att vi valt att låta några broddar sitta kvar på, trots att jag verkligen inte gillar att resa med broddad häst i transporten.Men det är ju inte så lyckat om de går ned i spagat när man lastar av.


Boogie fick börja och Axel bestämde sig rätt snabbt för att det troligtvis ändå är en hovböld som spökar. ´Han hittade en liten spricka ovanför trakten som inte var där för några dagar sedan och där bölden troligen försöker ta sig ut. Även  om den spontant är på tillbakagång så ska hon stå på behandling ett par veckor för att häva reaktionen i hoven. Hovbölder är förstås inte kul, men de är behandlingsbara, och vi har ju varit med om värre. Så det här känns helt ok om man betänker alternativen... Axel tycket Boogie rörde sig fint för övrigt. Boogie tycket det var kul med en massa bamsehoppehästar i ridhuset och försökte stajla lite. Jättehalvbloden verkade måttligt imponerade av den pygméliknande kusinen från landet.


Sedan fick vi fika lite medan teamet lunchade och Hottis fick prima miljöträning i uteboxarna. Boogie höll honom sällskap men vi tog en box emellan så han inte skulle gå henne på nerverna.


När det var Hottis tur var både Axel och Katharina equiterapeut med och kollade. De gillade vad de såg både på raka och böjda spår, hårt och mjukt underlag. Nöjda kommentarer om hur fint han slappnade av i rörelse och själv söker sig nedåt. Equiterapeuten kände igenom och nu är bäckenet precis så rörligt och spänstigt som det ska vara. Friskförklarad Hottis, bara att tuta och köra!


Så dags för lastning igen. Häxan surtant först, och hon var inte  intresserad av att åka låda igen. Inte godismotiverad alls. Förrän vi plockade fram defaultbeteendet, körde hög förstärkningsfrekvens och simsalabim så var hon inne.

Om någon mer traditionellt lagd hästmänniska sett oss hade de nog känt sig tvungna att twittra och fb:ka som galningar. Defaultbeteendet är nämligen "puss",  så jag stod framåtlutad inne i transporten med trutande läppar och pussades med min häst som såna där magnetiska dockor ungefär. Samt belönade med Cocacola....


 

Hottis tur sedan. Ebba och han showmanshippar sig in i lådan. Dvs han fåri uppgift att bara följa hennes kommandon framåt, bakåt, framåt, oavsett var de befinner sig och till slut befinner de sig i transporten. Då bad Boogie honom att gå ut igen, men han valde att stanna kvar och smaska betfor. Hmm, hon är inte så klickersk själv, Boogie...


Så hemresa och när vi var hemma ca 35 min senare öppnade vi transporten och hittade två kusar som fridfullt delade hönät och smågnabbades som ett gammalt par. Lite gulligt att se! Det är ju lite knasigt egentligen att familjens två hästar knappt känner varandra, eftersom de tillhör två olika flockar. Det känns ändå  som det kommer att gå prima att resa med dem ihop framöver. De är så lugna och fina inne i transporten och väldigt "lättkörda". Några tävlingar tillsammans och jag misstänker att de bondar ihop sig jättebra.


Brodda på fullt igen, städa transport, återlämna transport, åka hem, pusta, äta sushi, svara på jobbmail, titta på standup på BBC.


God natt!


     


Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se