Håhåjaja, vilken dag efter en extremt välfylld vecka! Först lite jobb i morse, sedan besök på veterinärkliniken med Hottentotten. Anki har haft honom i träning under hösten. Hon bad oss kolla upp honom efter som han inte känts helt 100 i vissa lägen. Det är ju svårt med en så ung individ att veta om "motstånd" och "protester" handlar om bristande entusiasm för träningen eller att det faktiskt inte känns bra i kroppen. Bäst att kolla så man inte kräver för mycket och skapar ett allmänt obehag kring allt vad träning heter.

Så idag bar det av mot Brunmåla. Hottis lastade som en stor och duktig kille. Rakt in bara. Han är numera en stor kille! Fortsätter han att växa får han inte plats i en normal transport, känns det som. Värsta skitvädret så klart, men vi kom fram i  god tid. Hottis har ju inte varit ute och åkt alls sedan skadan i juni, så det var väldigt spännande att komma in i ett nytt ridhus. Med spegelvägg! Man ser hur han spanar under lugg, och hur han gärna vill stanna och rulla sig. Ändå lyssnar han på Ebba och följer henne så fint.

Veterinär Axel hade i dag sällskap av Björn Nolting som är landslagsveterinär åt tyska dressyrlandslaget, men även brukar konsulta på Brunmåla. Ebba fick visa Hottis på hårt och mjukt underlag, longering, böjprov och allt som hör till. Ebba är så söt! I stället för att som sin mamma försöka var lydig mot herrarna och snabbt få fram den gångart de önskar, strunt samma hur det blir, så gör hon som hon har blivit drillad av Anki. Här ska inte bara visas trav och galopp, det ska vara korrekta övergångar! Herr landslagsveterinär får minsann vänta tills Ebba är nöjd! Vilket naturligtvis blir jättebra för Hottis, som känner igen sig från vilket träningspass som helst.

Hottis var otroligt duktig idag tycker jag! Han stod riktigt tåligt ut med det mesta han utsattes för. Vid ett tillfälle vid de jobbiga böjproven, när de kom åt det som gjorde ont, provade han om det gick att att bli av med herrarna med en liten spark. Veterinärerna, som stod på varsin sida agerade som en organism, och daskade simultant till honom på varsin rumphalva. Inget skrik och gap, inte mer hårdhänt än precis vad som krävdes för att skapa överraskning, och med omedelbar timing. OM nu ett straff ska delas ut, är så det ska till. Beteendet "hytta med bakbenet" försvann omedelbart och dök inte upp mer under dagen.

Veterinärteamet var överens om att Hottis bekymmer var en låsning i korsryggen som troligtvis har uppstått när han kämpade sig loss när han satt fast i eltråden. Vi lät ju kiropraktor se över honom i höstas men den här låsningen syns tydligen mest i rörelse på böjda spår, och gör heller inte så ont. Den är mer som ett obehag och begränsning än smärta. Nu hade vi sådan tur att Brunmålas kiropraktor Kattis fanns på plats och kunde lossa och manipulera först, sedan satte veterinärerna muskelavslappande i ryggen efteråt. Nu har Hottis ett fyraveckors träningsprogram: Först en veckas skritt vid handen, sedan en vecka skritt och trav i longering och tömkörning. Tredje veckan samma som vecka två fast uppsuttet varannan dag, fjärde veckan som veckan tre fast med galopp också, och sedan blir det återbesök.

Det känns så tryggt och bra med Brunmåla! Klara besked och positiv anda. Hästarna hanteras varsamt och lugnt, ingen stress och press. Inte heller sedering i tid och otid för att det känns tryggast för veterinären. Istället  får hästen godis ur en särskild burk när den varit duktig och stått ut med alla påhitt.

Hemresan gick också bra. Hottis var först lite skeptisk till lastningen på första försöket. Mörker, ösregn och spännande hästar i skrittmaskin bredvid. Då fick han backa av direkt och showmanshippa lite med Ebba så att starta, följa, stanna etc la sig överst i byråladan igen. Försök två gick han raka spåret in. Hela proceduren från försök 1 till stängd lucka tog ca 5 minuter.  Att träna showmanship är precis som att träna linförighet med hund. Har du ett stabilt, genomtränat fritt följ/linförighet kan du gå med hunden i position vid sidan vart du än går. Även förbi saker, genom trånga utrymmen osv. Samma sak med hästen. Om alla hästägare målmedvetet tränade showmanship skulle ingen ha lastningsproblem, det är jag ganska säker på! Hatten av för en gren som jag förut kallade "tits & ass" för att det ser lite småfjantig ut i vissa utföranden.

Väl hemma igen tyckte Hottis att det var en fiffig idé att fira sin nybehandlade rygg genom att rulla fast i boxen medan vi tog in de andra hästarna. Mupp!!! Han kom upp själv innan vi han tänka ut vad vi skulle göra.

Vi har stallhelg, så ut i geggan för att plocka in det ena träsktrollet efter det andra. De som var så fina när det var fruset här i veckan...

Medan Ebba drog iväg på tjejkväll tog jag med mig Boogie, en hink godis, de långa tyglarna, klicker och Eric Clapton in i ridhuset för lite fredagsmys. Då stod tiden stilla en stund mitt i all jobbstress, julstress, och vattenskadaikökstress.

I morgon ska jag släppa ut nio glada och hyfsat rena kusar så de kan förvandla sig till träsktroll igen, mocka nio boxar och hysta runt med i runda slängar 100 kg hösilage. Samt rida lite med prästen! Det är räddningen för överarbetade psykologsjälar   

Showmanship - vinnare World Show 2011:

 

Tina

10 december 2011 15:43

Toppen ställe det där. Tänk om man gick som den kvinnan i fritt följ, hade nog fått avdrag för stela armar i alla fall.

http://workinglabs.wordpress.com

Maria

12 december 2011 19:22

haha, man SKA gå som om man bär en liten bricka i showmanship.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...