"Tora, kom här! Nej, inte stänga den grinden! Kom här Tora! Inte stänga grinden, då kan de andra tanterna och farbröderna inte betala. Öppna grinden igen,Tora! Öppna grinden igen snälla Tora, tanterna och farbröderna vill betala. Bra! Nej, inte stänga igen nu! Öppna! Oj, sitter den fast nu. Jaha ja. Var är Sigge? Sigge! SIgge! SIGGE!!! Tora, var är Sigge? Men där är du ju Sigge! Vänta nu Tora, stanna här med pappa. Kom Sigge! Nej, stanna här, Tora! Inte springa iväg nu. Men Sigge var är din stövel? Borta? Var tog du av den? Kom Tora, pappa måste leta efter Sigges stövel!, Nej Sigge, det är inte Lördag! Lägg tillbaka den. Inte stoppa i munnen, det är INTE lördag! Vi måste leta efter stöveln nu"

Orden flödar stadigt ur pappans mun med samma optimistiskt käckpedagogiska tonfall.

Medan kassörskan är tvungen att låsa kassan för att komma runt och få upp grinden inser jag att jag inte längre är ett dugg irriterad på tonnisen som glömt att messa att hon gått till kompisen efter skolan. Jag är lyckligt lottad, jag har stora kapabla barn som för egen maskin är på väg hem för att göra läxor medan jag handlar.

Var får karln sitt tålamod ifrån? Vad går han på? Kan inte förställa mig att jag någonsin haft sådant tålamod!

Å andra sidan kan jag faktiskt inte heller minnas att jag någonsin försatt mina barn i en situation där de kunnat härja fritt i ett snabbköp...

Ha man inget tålamod  (och låg skämströskel) får man vara duktig på att tillrättalägga miljön  istället