Alla inlägg under november 2011

Av Maria - 28 november 2011 20:49


"Tora, kom här! Nej, inte stänga den grinden! Kom här Tora! Inte stänga grinden, då kan de andra tanterna och farbröderna inte betala. Öppna grinden igen,Tora! Öppna grinden igen snälla Tora, tanterna och farbröderna vill betala. Bra! Nej, inte stänga igen nu! Öppna! Oj, sitter den fast nu. Jaha ja. Var är Sigge? Sigge! SIgge! SIGGE!!! Tora, var är Sigge? Men där är du ju Sigge! Vänta nu Tora, stanna här med pappa. Kom Sigge! Nej, stanna här, Tora! Inte springa iväg nu. Men Sigge var är din stövel? Borta? Var tog du av den? Kom Tora, pappa måste leta efter Sigges stövel!, Nej Sigge, det är inte Lördag! Lägg tillbaka den. Inte stoppa i munnen, det är INTE lördag! Vi måste leta efter stöveln nu"

 

Orden flödar stadigt ur pappans mun med samma optimistiskt käckpedagogiska tonfall.


Medan kassörskan är tvungen att låsa kassan för att komma runt och få upp grinden inser jag att jag inte längre är ett dugg irriterad på tonnisen som glömt att messa att hon gått till kompisen efter skolan. Jag är lyckligt lottad, jag har stora kapabla barn som för egen maskin är på väg hem för att göra läxor medan jag handlar.

Var får karln sitt tålamod ifrån? Vad går han på? Kan inte förställa mig att jag någonsin haft sådant tålamod!


Å andra sidan kan jag faktiskt inte heller minnas att jag någonsin försatt mina barn i en situation där de kunnat härja fritt i ett snabbköp...


Ha man inget tålamod  (och låg skämströskel) får man vara duktig på att tillrättalägga miljön  istället   

Av Maria - 23 november 2011 23:42

Bloggtorkan beror helt och hållet på tidsbrist. Men eftersom bloggen huvudsakligen fungerar som dagbok kommer jag ju att bli orolig för mig själv om en tre, fyra år när det inte finns några inlägg alls i november 2011 att blicka tillbaka på! Något mer än EC's utflykter i jazzvärlden måste jag väl ha ägnat mig åt?

Indeed. Jag jobbar psykologa***et av mig i november. Mest på engelska just nu, vilket gör att mitt språkcentrum känns helt facktappat när jag kommer hem. Värst för de tvåbenta familjemedlemmarna, med de fyrbenta är kommunikationen alltid universiell! Hundar talar alla språk, Boogie har alltid varit engelsktalande och katterna utgår nog från att vi ändå borde lära oss deras språk.


 


Boogie, förresten, lyssnar mest efter klick numera. Efter kursen har jag gjort mig omaket att i princip alltid använda klickern igen. Den smäller högre än verbalt klick, ingen tvekan!

Vi har experimenterat och laborerat med långa tyglarna och även uppsuttet, och ja, hon är med, kan man säga!

Klickerridning är spännande och inget för kontrollfreaks...

Inget man gärna gör omgiven av skeptiker heller. För klickerskeptikern ser väl spontana erbjudanden om bakutter, stegringar och allmänna krumelurer inte så särskilt attraktiva ut. Fånigt fnissande matte som inte verkar ha någon som helst koll på begreppet ledarskap gör inte saken bättre.

Själv är jag helt fascinerad av hur lättvindigt den lilla hästen kryssar mellan utbildningssystemen! När jag får henne i klickermodus blir hon så lätt, så lätt för hjälperna. Samma hjälper som är inlärda med tryck och eftergift! Även när jag "klickerrider" jobbar jag  mest med stimuluskontroll, dvs jag ger en hjälp/signal och belönar responsen. Jag försöker jobba med det vi fått med oss från Ankis lektioner, men göra det så där lätt och roligt som det blir när hästen själv VILL få utföra uppgiften. Det blir så klart en mix, inte renodlad klickerträning. Ändå blir det sådan skillnad i hästens attityd.

Ta  t ex galoppfattningar. Boogies lilla akilleshäl ända från början. Där jag tidigare slitit med " dålig attityd", dvs olika utttryck för motvilja vid första galoppfattningen i varje träningspass, så har jag nu fått vad man mer kan beskriva som överdriven entusiasm vid första fattningen. Den blir gärna för mycket nu, vilket är en välkommen skillnad till för lite...  Hon föreslår även fattningar innan jag ens kommit så långt i uppvärmningen, något som aldrig hänt tidigare. Uppbackat med bocksprång om jag inte direkt köper försöket... Bara hålla i hornet och se glad ut   för en förändring av något som inte varit bra är alltid bättre än oförändrat läge!


Men det är en speciell känsla att sitta på 500nånting kilo muskler som "improviserar". Att släppa kontroll för att få kontroll blir en personlig utmaning. Jag har stor förståelse för de som börjar klickerträna häst och inte orkar/vågar fullfölja när hästen tänder på riktigt!

När jag fick stegringar i de långa tyglarna förra veckan blev jag faktiskt lite kallsvettig. Mycket häst och mycket snören blev det! Väldigt smidig liten köttbulle jag har! Erbjudandena upphörde rätt snart när jag avstod från att fnissa och fokuserade på att klicka för rörelse framåt igen. Carolina kommer i morgon, så jag hoppas på bra hjälp att kanalisera entusiasmen i vettiga övningar i stället!


Ju mer jag klickertränar även i ridningen, desto mer angelägen blir Boogie om att komma till mig i hagen. Inkallningen har alltid varit bra, så länge de andra damerna inte lägger sig i. Men nu låter hon också. Japp, stallets tystaste häst, som aldrig ids svara på en endaste gnäggning från någon annan, och som oftast verkar strunta i om hon har sällskap eller ej, pratar nu med mig. SÅÅÅÅ gulligt! Jag smälter direkt och proppar i henne snask. Snart får hon bankkortet och alla pinkoderna också!


På minuskontot finns att hon blivit ännu vresigare mot andra hästar i ridhuset. Inga problem om det är jag som rider förbi den andra hästen. Det är när någon annan häst passserar genom hennes "bubbla" som det blir kritiskt. Hon har ju alltid varit lite spänd i de lägena, men jag gissar att det nu tillkommer något slags resursförsvar. Måste jobbas med!


Ojoj, mycket för Carolina att bita i  i morgon!


Annat som hänt i november;


 

Hottis har ridits in " på riktigt" av Anki och Ebba har precis fått börja sitta på honom igen!


 

Jag har varit på kurs, samt konstaterat att kollektivt pendlande skulle göra mig galen!


 



 


Vårt vattenskadade kök ser ut som ett collage i väntan på nytt golv. Samtidigt får man vara glad att den gamla 70-tals plastmattan fanns kvar därunder. Utan den hade alltihop varit mycket värre!


Och så har det varit sedvanliga novemberbestyr, förstås!


 

Av Maria - 19 november 2011 10:20


I'm not a fan of jazz. I was probably overexposed at a vulnerable age. But where Eric points me (musically speaking) , I will obediently go.

And if this is jazz, I can totally live with it.



And Eric in a good suit again, smiling and talking between songs!!! Good work Wynton Marsalis!

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards