Nu är det höst på riktigt. I alla fall känns det så när vi har vår första stallhelg efter sommaren med uppstallade hästar. Komplett med lera, geggiga tecken och kladdiga boots.

Fin höst,  i alla fall då solen skiner! 

  Grabbarna körde naket

medan gubbarna var påklädda när jag skulle släppa in på fredag kväll.

Árbetsveckan efter semestern på Mallorca har varit extremt intensiv. Det var lugnt innan jag åkte, sedan gick tydligen proppen ur eller något medan jag var borta. Så någon ork för egen ridning fanns inte alls i går.

Boogie fick nöja sig med lite promenad med hundarna, som ju också måste få sitt.

   Hottentotten hade nog gärna följt med. Men han har ju haft en full skolvecka med Fröken, och dessutom har jag inte körkort och licens på honom...

Eftersom Boogie är en liten häst med stor aptit klurar vi ständigt med hennes foderstat. Hon kan inte få vara tjock, för hovarnas skull inte minst, men det förstår hon ju inte själv. För att hennes lilla kvällsgiva ska räcka lite längre, experimenterade jag med dubbla hönät igår.

Otroligt onödigt, tyckte Boogie som blev riktigt lack när maten var så tillkrånglad.

   Bättre att försäka livnära sig på spillet på golvet i stället för att leka giraff.

Men nätet var tomt när vi kom i morse. Vi ska komplettera med lite halm också under vintern har vi tänkt.

Idag gick vi upp riktigt i ottan och skickade ut alla hästar i solen så vi hann mocka alla boxarna innan Ankis clinic började. Att ha stallhelg när det är clinic är nämligen inte alltid det lättaste. Alla rutiner kommer av sig när det hela tiden är hästar på fel plats vid fel tidpunkt (sett ur personalperspektiv). Men vi hade bra snurr idag, Ebba och jag, så det mesta var klart innan deltagarna kom och "rörde till det"   Så vi kunde sedan bara hänga och mingla i godan ro. Vi hade nog kunnat vara med själva också, om vi vetat att det skulle gå så här smidigt med stalljouren. Nu fick det bli galoppintervaller på ängen och sedan en låååång skrittrunda i solen i stället.

Snart dags att åka tillbaka och plocka in gänget igen.

Avslutar med en liten fin låt om en speciell häst, som tydligen var bra på att ta sig fram igenom leran i Arkansas...

e