Årets upplaga av Nationals känns lite svårt att summera. På flera olika plan blev det inte riktigt som förväntat.

Tävlingen hade flyttats från traditionella Grevagården till Axevalla travbana. Axevallas stora körhall/ridhus har ett underlag som skulle vara bättre för reining än det Grevagården la in för ett par år sedan. Flytten verkar ha slagit väl ut, det var ca 200 hästar anmälda och stora klasser i de flesta grenar.

En travbana har förstås massor av gästboxar. Brunnby-hästarna Boogie, Simply och Okie fick stora, luftiga boxar i veterinärklinikens stall. Så högt i tak och jättebred stallgång att det gick prima att sitta upp inomhus för att slippa gegga ned chapsen.

Vi människor delade på två pyttesmå friggebodar med våningsängar i. Att duscha verkar vara mycket viktigt inom travet, både för tvåbeningar och fyrbeningar. Det fanns generöst med duschar för båda arterna överallt på området. Toaletter däremot, var det sparsmakat med.

Vi red i ridhuset första kvällen och kunde konstatera att underlaget var mjukt och ganska tungsprunget. Boogie kändes jättefin, pigg, nyfiken men samarbetsvillig.

Torsdagen var första tävlingsdagen, och då var det Novice klasser hela dagen. Jag hade bokat in Boogie på 2 st Trail klasser och 2 st Western Horsemanship. En av varje var Allbreeds Walk & Trot klasser, som jag avsåg att använda som uppvärmingsklasser inför de "riktiga" AQHA-poäng klassena. Först på schemat var trail. I Walk & Trot klassen var det samma bana som i den kommande Novice Amateur Trail, minus galoppen. Jag hade på förhand bestämt att ta galoppen ändå, som övning, och dessutom gå till två händer direkt Boogie behövde någon inramning.

Boogie var pigg och framåt på framridningen, men kändes cool. Det fanns inga tecken på att hon tänkte få spel på något, inget som hon verkade ladda på. Högtalarna var jämnt fördelade längs långsidan i stället för att sitta i ett kluster mitt över ridbanan. Det gick utmärkt att stå stilla vid startkonan medan föregående ryttare kryssade runt banan. Det kändes väldigt stabilt när vi startade rundan, hon var lyhörd och med. Jag valde ändå att göra en galoppfattning på två händer, för att få en riktigt bra som "minne" med in till nästa klass. Jag var väldigt nöjd med min medvetna diskningsrunda!

När det sedan blev dags för den "riktiga" klassen, Novice Amateur Trail, kändes Boogie lika stabil, så det var bara att försöka göra om det! Nu när det skulle vara galopp också, fanns det någa koner utställa som vi skulle lägga volten innanför, men det gick fint. Dagens snyggaste och tightaste galoppvolt stod dock Okie för, vars matte Marita vid banvandring suckat att det skulle bli alldeles för trångt för honom! Jag var hur som helst jättenöjd med min och Boogie insats. Hon var så himla ridbar, och det var så härligt att känna henne vara ungefär som hemma, i stället för att sitta på en spänd häst som hotar att brisera lite när som helst. Vår runda räckte till en score på 72 och en andra plats. Jag tror vi var 13-14 i klassen, så då blir det AQHA-poäng också! Vinnaren hade score 72.5 så det var hack-i-häl. Lite kul också med en trailklass där vinnaren heter Cowladys Shadow och tvåan Cow Cuttin Boogie... På tredjeplats hade vi stallkompisen Marita & Okie, på sin första AQHA-tävling!

Boogie fick sedan välförtjänt lunchvila. Jag valde också att stryka henne från W.Horsemanship Walk & Trot, eftersom hon inte verkade behöva vara in på banan extra mycket för att landa på denna tävling. Bättre då att spara på hennes ork till de klasser som betyder något.

Alltså gick vi direkt på Novice Amateur Western Horsemanship. Igen en cool häst som kan stå stilla och vänta på sin tur. Jag tyckte vi fick till ett hyffsat mönster, för att vara oss. I railwork är det svårt för mig att få en bra sits på långsidorna. Jag tycker jag studsar och far. Vi fick i alla fall placering,(domaren placerar 9) men jag minns inte vilken. Nöjd var jag i alla fall med min dag. Det har ju inte varit så ofta vi lyckats genomföra en hel Horsemanship klass utan missöden...

På fredagen hade vi inga klasser, då det var mest Halter och sedan kosseklasser. Vi tränade på utebanan i stället. Jag red dit själv på Boogie medan Simply och Okie stod kvar i stallet och ropade på henne. Boogie blev väldigt gapig och tittig, så jag fick en liten utmaning i att försöka få henne att landa igen. Mycket volter och sidförflyttningar. Så småningom hade jag en riktigt styrbar häst, även om hon undslapp sig ett gnägg då och då. Ebba kom förbi och la ut ett par bommar åt mig. Med hennes coachning fick jag så småningom fram bästa arbets-Boogie som med raska jämna bakben travade och galopperade små små volter över bommar på helt långa tyglar. Har aldrig i hela mitt liv gjort så fina galoppbommar på så lång tygel. Jag kände mig helt euforisk! Att det gick att vända stresspaketet så!

Väldigt stärkt av de två första dagarnas känsla hade jag höga ambitioner att verkligen RIDA på lördagen, precis så som vi gör hemma. Men se, det gick inte alls! Det var liksom en helt annan Boogie på lördagen. Som tyckte att usch vad du klämmer på min mage och fy vad mycket hästar det är i vägen på framridningen. Anki coachade och jag försökte verkligen våga ha skänkel på, men Boogie ville bara springa ifrån den i stället för att samla sig. Jag borde förstås tänkt och gjort som på torsdagen med den första klassen, som var en Allbreeds trail, och gått till två händer och stagat upp saker och ting. I stället red jag på alldeles för långa tyglar och hafsade runt till ingen nytta. Det blev inte mycket bättre till Amateur Trailen, så det blev för ryckigt och farigt och jag tror vi blev åtta eller nia.  Vi hade även Amateur Western Horsemanship på eftermiddagen, och Boogie var fortfarande grining och på rör-inte-min-mage-humör. Igen tyckte jag vi red mönstret bättre än det brukar bli på tävling för oss, men fortfarande inte bra nog! Dessutom två break of gait i railworken, ett när hon såg Anki vid räcket och ett bara för att jag tappade drivningen i en hörnpassering.

På pluskontot så kändes hon bara grining, aldrig på väg att flippa eller spöka på något. Hon klarade alla prisutdelningar med tjut, visslingar och fanfarer utan problem. Jag utmanade henne genom att placera oss under högtalare och inklämd nära andra hästar, men hon var helt cool.

På söndagen var det Ankis tur att tävla Boogie i NSBA trail och Senior Open Trail. Jag hade valt bort att tävla för egen del, eftersom jag ville Boogie skulle få slippa hattandet mellan två olika ryttare. Bättre att låta Anki själv få styra över framridning och annat. Boogie hade ett uppsvullet öga som hon förmodligen gnuggat spån i. Det har hänt förut på tävling nämligen. Dessutom var bakbenen lite galliga och hon var fortfarande rädd om magen. Hon såg tjurig och spänd ut även för Anki. Det kändes både trist och samtidigt lite bra. Hon är inte lätt att rida fint när hon känns så där, det är alltså inte bara jag som gör helt galet. Boogie blev trea i NSBA Open och nia i Senior Trailen. Inga medaljer i år alltså.

Lite fundersam är jag över utvecklingen på denna tävling. Boogie brukar ju normalt sett inte funka så bra de första dagarna för att sedan landa och bli sig själv. Nu var det tvärtom. Hon började fint och slutade spänd och tjurig. Dock var hon aldrig stissig eller ens i närheten av att flippa ur på något på hela tävlingen. Så jag undrar vad som hände mellan fredagen och lördagen. Om det var sto-pms som slog till eller om hon fick träningsvärk. Det känns skönt att vi redan har en check på Brunmåla inbokad till i morgon.

En annan mycket tråkig händelse som la sordin över hela tävlingen var att Boogies boxgranne, både hemma och på tävlingen, Okie skadade sig. Så illa att han hamnade på Skara Djursjukhus, där han ännu är kvar. Riktigt vad som hände vet ingen, Marita hittade honom blockhalt i boxen på fredag eftermiddag. På morgonpromenaden var han pigg och fräsch, några timmar senare kunde han inte stödja på bakbenet. Utredning pågår och han kan inte flyttas hem ännu. Usch så hemskt att inte få ta med sig hästen hem!

Bella & Emils Simply höll sig tack och lov fräsch och gjorde flera fina insatser under helgen! Bl a vinst i Novice Amateur Hunt Seat Equitation!

Ingen slump kanske att han var den enda hästen som jag kom mig för att fota under helgen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...