Alla inlägg under juni 2011

Av Maria - 28 juni 2011 11:15


Det känns lite konstigt att läsa det här, nu mitt i våra förberedelser och planering inför resten av sommarens tävlingar. Tänk, vilket mörker som rådde för ett år sedan! Skadad häst med oviss utgång, Anki som tänkte flytta iväg med hela sin verksamhet till långt-bort-i-tok, och deppig tonårsdotter som inte ville flytta från stallkompisen.


 Idag har jag hästarna OCH tränaren 10 min hemifrån. Vi har precis trimmat ett pass på lilla kossehästen som känns bättre än någonsin. Efter lektionen tog vi några halvloja galopper i solen runt energiskogen i sällskap med Susanne och Lillen. Dottern håller just på att packa inför avresa till träningsträff för ungdomar tillsammans med just gamla stallkompisen, så helt omöjligt att hålla kontakten har det ju inte varit heller!


Lite smolk i bägaren är det förstås att Hottis blev så illa skadad för en månad sedan, och att vi återigen har en häst i sjukhage när de borde få vara ute och mysa med polarna dygnet runt på betet. Men det djupa såret ser ut att läka fint, och efter allt vi fått höra om hästar som fastnat i staket, så inser vi att vi har haft en himla tur ändå.


Man får vara glad för det man har!

Tävlingsdags för Boogie igen på söndag t.ex   

Vi ska kryssa runt lite i några Allbreeds och NSBA-klasser bland Boogies mer färgglada "kusiner" på SPHA's tävling i Uppsala.


  

Från förra årets upplaga av Summer Paint Show  på Jälla Lantbruksgymnasium i Uppsala.


ANNONS
Av Maria - 14 juni 2011 14:12


Följer man Henrik Fitinghoffs något sporadiska blogg Hästfunderingar hittar man emellanåt kloka tankar. Idag har han funderat riktigt bra, tycker jag   


"I vissa grenar premieras dessutom den "lobotomerade" hästen av domare, så där kanske jag aldrig kommer att vinna. Men i så fall vill jag inte vinna.

"If this is wrong, I don't want to be right".

 Jag är en glad amatör som gör det här för mitt egent höga nöjes skull, och just detta är ett av de främsta skälen.

Jag gillar hästar som pratar med mig.
Vad andra gillar eller vill uppnå är upp till dem, men den debatt som just nu förs om reiningen i Sverige är ytterst välkommen. Ändamålet får aldrig helga medlen när det kommer till djur och barn. Det är faktiskt så enkelt. "


Läsa båda inläggen om avel, funktion och kommunikation här och här! Tankegångar direkt överförbara till hundvärlden också!


ANNONS
Av Maria - 13 juni 2011 19:56


Två veterinärbesök och två vändor till apoteket samma dag, det måste vara rekord även för fam Y.


Specialkompresserna till Hottis sår har varit helt omöjliga att få tag på under helgen, så i morse stod jag och hängde på låset till apoteket tillsammans med 4 tanter med rullatorer.


Sedan kom vår "gårdsveterinär" (får vi väl kalla henne, nu när vi ses var och varannan dag) Laura ut för att hjälpa oss lägga om Hottis sår. Han har ju varit jätteduktig med det, och Ebba har fixat det alldeles själv. Men igår hade han lyckats med konststycket att sprattla sig ur bandaget (hmm, deja-vu..) och få suturerna att lossna, två dagar för tidigt.  Att få dra loss trådarna, göra rent och lägga om tog nästan tre timmar i går kväll eftersom det gjorde så himla ont på honom nu när sårytan exponerats. Så det kändes jätteskönt att Laura kom ut och gav lite lugnande och kunde komma åt att inspektera eländet ordentligt. Som tur är hade sårkanten gått ihop bra över det viktigaste stället. Det ser ut att läka ok, så förhoppningsvis ska det inte göra så ont om några dagar, och snart slipper han bandage helt.


Med Hottis fixad och utsläppt igen var det dags att lasta Boogie för planerad kvartalscheck på Brunmåla. Medvetet var den lagd efter tävlingen, för att utvärdera hur hon klarat den belastningen. Dessutom hade vi ju plussat på med två dagars Matteo Sala clinic, så man kan verkligen säga att vi ridit och belastat henne helt utan att ta hänsyn till hennes tidigare skada.


Veterinär Axel var nöjd med vad han såg. Inga spår av den gamla skadan. Däremot lite andra reaktioner på ansträngningarna, av den typen som är att förvänta hos alla hästar som gått extra mycket och på andra underlag än hemma. Normal tävlingshästreaktion, och vi fick med oss program för  återhämtning hem. Här har vi en del att lära inför framtiden tror jag, när det handlar om projekt långsiktig hållbarhet. Att lära sig verkligen planera in strukturerade återhämtningsfaser i träningen.


Hem igen med världens trevligaste resehäst, och så iväg till dagens andra apoteksbesök då Hottis nya medicin skulle hämtas ut. Efter 20 min köande, kom besked att produkten måste beställas och hämtas efter i morgon. Suck!


Men i morgon har jag seriösa planer på att hinna jobba också, så jag tror "husse" får ta apoteksbesök nr 3.


Boogie hittade en kompis på kliniken som gillade hästmassage på ryggen. Han återkom vid flera tillfällen för mer!


     

Dukat för hemfärd:

Kan man få gå in snart, undrar Boogie?

   

Av Maria - 11 juni 2011 19:53


Har idag varit hästchaufför och åskådare när Ebba och Boogie ridit clinic för Matteo Sala

Jag tyckte dottern var värd något kul efter att hon fått avstå tävlingen och stanna hemma och sköta Hottis sår. Dessutom har vi bara hört positivt om Matteo, så det kändes inte alltför pirrigt att låta honom ta itu med mina guldklimpar   


Matteo var en mycket sympatisk bekantskap! Jag har faktiskt bara suttit och njutit hela dagen av harmonisk hästhantering och trevlig pedagogik. Lungt, lågmält, ödmjukt.


Stickord under dagen:


Don't try to control everything!

Let go!

Release!

Relax!

Don't rush!


Dock inte slapp låt-gå-pedagogik, det finns en tydlig röd tråd och plan. Men istället för att hålla emot och kontrollera verkar han jobba mycket med många, upprepade, små justeringar med tydliga eftergifter däremellan.


You have to compromise!


var en annan återkommande fras. 


Dottern red som fastgjuten i sadeln och kossehästen joggade och lopade efter bästa förmåga. Matteo var själv upp ett par svängar på Boogie, för att demonstrera någon detalj för Ebba, och Boogie såg helt nöjd ut även med honom på ryggen. Inga knixigheter och klippande öron där inte! Skönt!


Det såg ut som om han hade förmågan att plocka fram det bästa ur både häst och tonåring, så det ska bli kul att fortsätta titta i morgon!


  Nej det är inte voltige-clinic, det är sitsträning!  (i publiken undrade vi lite oroligt om det finns nån light-variant för oss 40plussare)











Av Maria - 10 juni 2011 23:14

Galet! Rena dårhuset! End of term madness! Men nu är vi i mål, tror jag.

De senaste 12 dagarna har på det privata planet förstås inkluderat 5 dagars hästtävlande, med allt vad det innebar i förberedelser och efterarbete. Parallellt har det varit sedvanliga skolavslutningsbestyr med inköp av kläder, skor och sista-minuten-jakt på leggings i rätt färg. På 8 dagar har det varit  4 olika skolutflyktsdagar med tillhörande matsäckar plus  två dagar med ”bara” fikakorgar. Skämtar inte, och då har jag bara två barn. Hur det har varit för min grannfru som har 11 barn vågar jag inte fundera över.


På jobbet har det varit minst sagt intensivt. Den mentala inställningen hos mina arbetskamrater är fullt ös ända in i kaklet, kissa, äta och andas kan man göra på sommarlovet. Typ…


Mitt i alltihopa uppstod ett slags märklig parentes, ett par timmar där tiden stod stilla och all stress liksom dunstade och seglade upp och la sig någonstans längst upp under Globens mäktiga tak.  Min Forever Man, den enda artist jag nästan stalkar ( = jag ser till att ha biljetter när chans gives, har läst hans självbiografi två gånger och brukar glutta på fansajten ibland för att veta vart han är på väg)  intog scenen och en lång, underbar stund så fanns bara Musiken i hjärnan.


   


Eller, njae, ett par distraktioner fanns det. Varför i hela friden upplever jag detta tillsammans med 12 000 pers som antingen är flintisar eller helt gråhåriga?  Viss åldersnoja infinner sig tills jag intalar mig själv att jag är ett UNGT Clapton-fan. Jag hade ju inte ens hört talas om honom innan han spelade med Phil Collins på Live Aid 1985. Då klev han å andra sidan rakt in i hjärtat med låtar från albumet Behind the sun. She’s waiting  och Forever Man. Han spelade visserligen både Layla och White room, men det var inget som hade någon relevans för mig då. Behind the sun inhandlades däremot redan veckan därpå, och sedan dess har han varit Musikläraren. Hade jag inte hittat Clapton hade inte skivsamlingen så småningom fyllts av John Lee Hooker, Muddy Waters, B.B King, Stevie Ray Vaughn och nördiga remastrade originalinspelningar av Robert Johnson.  Crossroadsfestivalerna är rena julafton med nya presenter att upptäcka och utforska. Buddy Guy, Sonny Landreth, Johnny Winters, Gov’t Mule och annat smått och gott som hamnat på spellistan den vägen.  Så jag intalar mig själv att jag liksom jobbat mig bakåt i musikhistorien medan de här silverkalufserna nog var med redan från början…


   


Distraktion nummer två är det turkosfärgade halsbandet som helt uppenbart är färgmatchat med Stratocastern. Jisses, han ser ut som han arbetstränat på dagis! Intalar mig att det nog har med hans egna ungar att göra och bestämmer mig för att vara glad att det i alla fall inte blev shorts och sandaler trots den osvenska värmeböljan. Vad hände egentligen med de där eleganta Armanikostymerna…


Men några låtar senare så har det inte längre någon betydelse vad han har på sig eller vilka andra som är där, det är bara tight, kompakt bluesgung som existerar. Varför jag blir så himla lycklig av musik som handlar om fattigdom, motgångar och elände, det blir jag nog aldrig klok på!


Kritikerna kan skriva vad de vill om låtar som var för långa, eller inte var med alls, eller skulle arrangerats annorlunda. För mig får Clapton spela vad han vill, hur han vill, bara han ser så där smånöjd ut själv och liksom går runt och myser när bandkompisarna solar. En pigg farbror, som dessutom sjunger bättre och bättre med åren.


Så med en vitamnininjektion av detta slaget gick det sedan rätt bra att fortsätta tokspringa på upploppet mot skolavslutningen. Nu är alla elever avvinkade, ett par dagar med lärare i tjänst återstår och sedan kan man kanske börja jobba och få något gjort för egen del.   


Nu stundar ponnymorsaliv i helgen när jag skjutsar och betalar medan Ebba rider clinic.

Av Maria - 8 juni 2011 12:21


Facebook, hur klarade man sig innan? Hur såg informationsflödena egentligen ut? Jag minns inte, och då tillhör jag ändå en generation som fick gå till telefonkiosken för att ringa hem om man var ute på stan.


Idag på fejan hittade jag en länk till en himla bra intervju med en man vid namn John Bradshaw. Han har kommit ut med en bok som heter:


Dog Sense: How the New Science of Dog Behavior Can Make You A Better Friend to Your Pet

 

"Renowned anthrozoologist Dr. John Bradshaw has made a career of studying human-animal interactions, and in Dog Sense he uses the latest scientific research to show how humans can live in harmony with--not just dominion over-- their four-legged friends. From explaining why positive reinforcement is a more effective (and less damaging) way to control dogs' behavior than punishment to demonstrating the importance of weighing a dog's unique personality against stereotypes about its breed, Bradshaw offers extraordinary insight into the question of how we really ought to treat our dogs. "


Bradshaw verkar inte presentera några revolutionerande nyheter för den som länge  varit intresserad av träning baserad på positiv förstärkning. Men han verkar kunna förpacka relevant vetenskap och kunnande på ett elegant, lättillgängligt  och lite humoristiskt sätt, så boken ska genast beställas!


Throw out the choke chain and shush those dog whisperers. A new book turns our understanding about dogs on its head!


 


Av Maria - 7 juni 2011 23:06

Som motvikt till allt prat om westernhästars undergivenhet och uppgivenhet i "reiningskandalens" kölvatten så kom jag att tänka på den här:



Emilie & Junior, våra "värsta konkurrenter"   , vann klassen trots att Junior tycks ta vissa egna initiativ på vägen...


(Boogie & Anki syns i bakgrunden)

Av Maria - 7 juni 2011 21:36


Först och främst, några tankar på att SLUTA belöningsträna har aldrig funnits! Ever! När man har upplevt alla de häftiga och praktiska effekterna av att ha djur som själva strävar efter att göra rätt och som anstränger sig för att komma på vad som får människan att klicka, då finns ingen återvändo! Spelar ingen roll hur många surkartar och skeptiker man stöter på.

Varför jag ens tog upp incidenten med diskussionen i bloggen handlar mer om att jag blev lite paff över hur hårt jag tog just detta specifika mothugg! Samt hur dålig jag var på att skaka det av mig och fokusera på tävlandet igen. Där finns det definitivt utrymme för personlig utveckling.


Just nu är jag nog mer tävlingstaggad än någonsin, och längtar efter nästa chans att testa träningsuppläggen i skarpt läge igen!




..................................................




Så har vi passat på att lusläsa regelboken lite sedan vi kom hem, eftersom vi tyckte det var en del motstridiga budskap från domarkåren på plats.


Om klädsel i de engelska klasserna står följande:


In all English classes, riders should wear hunt coats of traditional colors such as navy, dark green, grey, black, or brown. Maroon and red are inproper. Breeches are to be of traditional shades of buff, khaki, canary, light grey or rust.
....
A tie or choker is required.
.....
Hair must be neat and contained (as in a net or braid).
....
Judges must penalize riders who do not conform



Är "penalize" det samma som att diska? Och i så fall, varför är det värre att ha fel färg på byxorna än att ha håret utsläppt och fladdrandes runt hjälmen?

Och den där nålen de hävdade var obligatorisk på novice-informationen, den hittar jag ingenstans.


Boogies walk-over vinst i Amateur Performance Mares är inget att orda om. Det framgår tydligt i regelverket att man bara får ställa sin häst i en av klasserna och alltså måste välja mellan Performance eller Age division. En mer intressant fråga är varför misstaget inte upptäcktes redan på sekretariatet?


..................................................

Måndag och tisdag har Boogie bara vilat och varit häst på betet med polarna.  Det syns dessvärre omedelbart på figuren...

I morgon tror jag det blir gymnastik av något slag tillsammans med Anki.


På fredag börjar sommarlovet för barnen, så då kanske det går att få hjälp att öka motionsdosen igen?


Sedan har vi något nytt och spännande på gång till helgen   


Nu tänker jag inte tänka häst alls det närmaste dygnet, jag tänker på blues istället!




Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10 11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se