Det är dags nu. Att skicka in anmälan. Men jag törs knappt. Ifall det händer något.

Ni vet, den där Murphys lag...

Ungefär vid den här tiden förra året började eländet med Boogies hälta. Förra sommaren trodde vi knappast att det någonsin mer skulle bli aktuellt att fylla i tävlingsanmälningar för Boogie.

Men nu är vi där - igen! Cirka 12 olika klasser på Grevagården AQHA Show 2-5 maj inplitade i formuläret, fördelade på trail och western horsemanship med udda inslag av pleasure och halter. Måste postas i morgon, så det är väl bara att ta ett djupt andetag och klistra på frimärkena.

Boogie känns kalas att rida! Hon är så positiv och samarbetsvillig! Så fort jag visar mig i närheten av hagen kommer hon till grinden och anmäler sig. Helt otroligt, sådan har hon aldrig varit första veckorna på gröngräs föut.

I går busade vi inte bara i skogen, vi tränade på railwork på vallen, och turades om att rida förbi varandra. Jättenyttigt för Boogie som gärna vill bryta av när en annan häst kommer in i hennes "bubbla" och lika gärna dra på om det uppstår en lucka framåt. Jag tror jag börjar få lite bättre känsla för hur jag ska hjälpa henne hålla jämn takt och hålla ihop.

Idag regnade det och blev halt på gräset, så plockade vi fram mönstren som kommit till tävlingen och byggde trailbana.

Inte hela banan, det är liksom ingen idé. De olika avstånden mellan och i hinder vet man inte förrän man får gå banan på plats. Vi fokuserade idag på galoppfattningen och de två första bommarna man ska galoppera över. Ser inte så svårt ut på pappret, men lägg ut och prova själva, så upptäcker ni kanske utmaningen i de ganska snäva svängar man behöver göra! Jag försökte hålla mig väldigt rak och stadig själv och styra med naveln, inte handen.  Svängarna gick rätt bra redan från början. Lyckas man få Boogie med sig är hon väldigt styrbar. Men av någon anledning ville hon på första försöken HOPPA över bommarna! När jag började tänka kort-kort-kort med hela min kropp fick jag jämna små fina galoppsprång i jämn takt både före, över och efter bommarna.

Vi grejade också med backningshindret och vändning ut över upphöjda skritt bommar. Det gick så himla bra! Jag är så nöjd med min häst OCH mig själv (som liksom hörde Ankis röst i huvudet hela tiden och försökte göra som hon sa).

Till och med kritiska Ebba, som fick låna Boogie en stund medan jag städade i stallet, tyckte Boogie kändes väldigt fin och mjuk.

Vad Boogie tyckte om att vi sedan körde ut henne i regnet till kompisarna igen, lämpar sig kanske inte i tryck... Men också det känns så underbart, att hon får vara med i gruppen och gå på bete i sommar. I ur och skur!

Vi snackade lite med en av tjejerna i grannstallet som varit och tävlat dressyr på sin fina unghäst. Hon hade fått kritik av domarna för att hon pratade med sin häst. Om hon inte gjort det hade hon placerats bland de 5 bästa av 40. Den här tjejen har så himla trevligt sätt med sina hästar när hon rider och man ser hur fint hennes häst lyssnar på henne. Men i dressyr ska hästen så klart bara lyssna på ben och händer. Suck! Vilken tur att man inte är dressyrtant!

På temat "Prata med hästen" håller jag förresten på att lägga en muntlig signal på intensitetsökning. Carolina visade mig på vårt senaste pass hur jag skulle göra. Vanlig smackning är ju kopplat till negativ förstärkning på en traditionellt tränad häst, så jag behöver en annan "klickerskt inlärd" signal för detta.  Som sagt, tur man inte är dressyrtant!

Det närmaste dressyr vi kommer är Western Horsemanship. På tisdagsträningen tänkte Bella och jag att Fröken ska få hjälpa oss med detta mönstret:

Fram för allt det där "enkla" bytet då...

Mot brevlådan!

Igår släppte vi ihop alla valackerna i en sommarhage. De har ju gått två och två under vintern, men de flesta känner varandra sedan förut. Undantaget är Kiddas (den vita araben) som kom i höstas. Han har inte gått med Simply och Billy förut. Vi studerade grabbarna under morgonen, och mer livat än här på filmen blev det aldrig.

Trodde vi. När vi återvände någon timme senare hade Kiddas tydligen fått nog av det nya grupplivet. Så idag ska vi prova lite andra gruppkonstellationer, eftersom vi hellre vill rida och pyssla med våra hästar än laga staket och jaga rymlingar.