Stallhelgen kunde ha börjat bättre. Eller, först började den väldigt lovande med trevlig fredagstrail med stallkompisarna och väldigt pigg Boogie som brummade och hade spring i benen.

Det var sedan när jag skulle plocka in de hästar som inte var med på träningen som det körde ihop sig. Billy var på ett uruselt humör och försökte lägga av en bredsida mot Hottis och jag höll på att hamna emellan.  Har väl aldrig hänt förut att jag upplevt mig vara i fara med de här snälla go'a kusarna! Det blev ordning på grabbarna när jag röt i från tårna. 10 sekunder senare fick Billy ett ryck igen och högg Hottis i halsen, varpå Hottis fick nog och drog iväg in i stallet. In med Billy i boxen och medan jag hämtade Hottis till rätt box (han passade på att prova en annan) kastade sig Billy i backen i sin box istället för att äta. Upp igen, vred sig och tittade på sin mage och så ner på golvet igen. Kolik...

Så det blev att ringa ut Lasse & Maria och under tiden turades träningsgänget om att promenera Billy runt ridhuset.

Nu gick det hela bra, Billy kom i gång och bajsade och mådde sedan bättre. I morse var han som vanligt igen. Snäll och go'!  Ännu ett exempel på att snälla, väluppfostrade hästar inte börjar bete sig illa utan anledning. Stackars Billy hade tokont i magen och visste väl inte vart han skulle ta vägen med smärtan.

Idag gick allt på räls med lugna fina hästar. Boogie och jag har dessutom varit på egna äventyr. Vi åkte till Carolina Fransson i Almunge för lektion i arbete på  långa tyglar. Ett nytt projekt för mig, som vill bli bättre på att jobba min häst från marken för att bygga upp styrka och smidighet utan att alltid belasta hennes rygg. Till skillnad mot vanlig tömkörning blir långa tyglar mer som att rida fast från marken.

Precis som i ridningen är det en massa motorik och mekanik att lära sig. Inte hann vi många minuter in träningspasset innan jag upptäckte att jag gör samma misstag från backen som från hästryggen. T.ex fastnar i en hjälp och glömmer eftergiften...

Framåtbjudning var a och o här med. Om hästen jobbar på framåt kan man lägga till manövrar. Om hästen inte rör sig framåt av egen maskin har man ingen styrfart och då funkar inga manövrar. Hmm...

Jag tyckte Boogie skötte sig rätt bra för ett första försök på helt ny plats med ett gäng fyrbenta grabbar som intresserat tittade på och höhöhöhöade när hon passerade deras hörna. Speciellt om man tänker på att hon hade  en förvirrad matte mitt i egen inlärningsfas som lots. Vi övade på att få framåtbjudning (och klicka för den), hörnpasseringar och start och stopp. Till starten behöver vi skaffa en ny signal eftersom vi ska ha smackningarna till intensitetsökning. "Jog" kan Boogie som signal för trav, men vi har faktiskt ingen muntlig för skritt från halt.  "Waaaalk" börjar ju funka för ned till  skritt från ett högre tempo i ridningen, så det blir nog enklast att ta den för start från halt också.

Sedan fick jag låna en av Carolinas hästar för att få känna hur det ska kännas lite längre fram. Han hade framåtbjudning, han! Samt var oändligt tålmodig med mitt tafflande och det faktum attt jag emellanåt glömde klicka honom för att jag var så upptagen med att koncentrera mig. Med honom fick jag prova på "öppnor", som ska bli en bra gymnastikövning för Boogies bakdel.

Det var väldigt kul att få känna på en annan klickertränad häst! Trots att vi var helt obekanta för varandra känner man ju genast att man har en gemensam kommunikationskanal. En helt annan känsla än att prova en okänd traditionellt tränad häst, där man oftast måste igenom någon form av "hur-mycket-press-är-du-beredd-att-lägga-på-mig"-fas innan man hittar knapparna. Så mycket roligare att få börja med att belöna istället för att behöva "tala om var skåpet ska stå!"

Carolina är nog en av de tålmodigaste och  positiva pedagoger man kan tänka sig! Det här blir ett roligt projekt!

När vi skulle åka hem, ville inte Boogie kliva på. Hon brukar ofta vara något segare när man ska hem än iväg, men idag var rekord! Hon gick inte att motivera ens med targeten. Så jag utrustade mig med en ängels tålamod, försökte radera alla negativa tankar om att man borde hem till familjen och att jag kanske tog upp alldeles för mycket av Carolinas gästfrihet...

Boogie spanade efter de snygga gråa grabbarna, det gröna spirande gräset och allt annat än innanmätet på transporten. Men sedan till slut bestämde sig plötsligt min lilla prinsessa för att bara kliva in för egen maskin, precis som vanligt. Jag tror aldrig att det har tagit så här lång tid någonsin! Men hade jag gett upp min plan och övergått till någon form av press är jag helt övertygad om att jag i ett nafs raserat allt jobb vi lagt på positiv lastning.

Carolina har många intressanta erfarenheter av lastning. Hennes tips till oss var att träna inte bara lasta hemma, åka ett varv och sedan lasta igen hemma. Vi behöver öva ännu mera på att lasta borta eftersom det är det svåraste. Det blir till att åka, lasta av, lasta på och åka hem.(Undrar om kyrkan har något emot att vi använder deras p-plats?).

Grundproblemet är ju att vi åker för sällan, eftersom vi har allt på hemmaplan. Fast Carolina har vi ju inte hemma, så nu blir det ju lite mer åka, och till något roligare än veterinärkliniken!

I morgon hoppas jag på uteritt, och kanske ska vi inviga våra nyinförskaffade långa "snören" också?

 

Susanne

17 april 2011 19:01

Åh, stackars Billy, skönt att det slutade bra. Vad spännande med långa tyglar, du är verkligen inte främmande för att lära dig och Boogie något nytt! Jag saknar er! Kommer nästa helg stilla abstinensen med westernridning i Provance. De har cow round up också, som jag tänkte återvända till om jag trivs.

Maria

18 april 2011 13:07

Vi saknar dig också! Lycka till i franska vilda västern :-)

 

Anna

28 april 2011 07:48

Hej!
Nu var det ett tag sedan jag läste din blogg. Men jag blev så glad när jag "hittade tillbaka". Spännande det där med markträningen. Lycka till framöver!

http://www.lollosmammasblogg.blogspot.com

Maria

3 maj 2011 22:23

Tack så mycket! Välkommen tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...