Alla inlägg under mars 2011

Av Maria - 25 mars 2011 21:46

Så in i bänken trött! Höll på att somna vid ratten på väg hem! Ändå gick jag och la mig 22 prick igår. Kan ju kanske hänga ihop med att jag jobbar typ 120 % den här veckan?


Var tvungen att fixa några ärenden i den lilla Staden idag. Något jag brukar undvika att göra pga av jag alltid blir så grinig över att behöva parkera långt bort i tok och sedan snubbla runt med mina kassar på pittoreska kullerstensbelagda gränder. Inte blir man gladare av att ALLT, från minsta tomat kostar 10 % med än hemma heller.


Men jag fick i alla fall dra lite på smilbanden inne på bokhandeln:


Först två små fjortisar som skulle handla (sitt livs första?) kalendrar. De studerar ett rosa exemplar och den ena frågar den andra:

- Men varför står det siffror här?

- Det är klockslag!

- Meh - varför då?

- Ja, om man har flera olika saker man ska göra.

- Jaha....(förundrat tonfall).


Sedan kliver parant äldre dam i lodenrock in och deklarerar att hon beställt två böcker.

- Men den ena har jag redan ångrat för jag har läst på gåggel att den inte var något att ha!


Expediten undrar försiktigt om hon ska returnera den.


 - Nej, nej, jag är ju med i en läsecirklel!!!! Jag är faktiskt med i två olika, så jag hinner ju aldrig läsa något som jag vill läsa!

 

Verkar körigt att vara pensionär, bäst man passar på att läsa vad man vill medan man har chansen!


Sedan vill damen rekommendera en ny roman hon läst goda recensioner av, och verkar liksom bli lite besviken när expediten stolt visar ett nyinkommet exemplar.


 - Jaså, har ni redan tagit hem den!


 På något sätt verkar det vara ett streck i räkningen att bokhandeln också hängt med  gåggle...


Nu ska vi se om jag orkar titta på min arbetskamrat på tv3 play innan jag slocknar helt. Det blir tack och lov ingen work place reality på jobbet, men min skolsköterska extraknäcker (ofrivilligt) som räddande ängel i SOS International.


I morgon clinic med härliga ridkompisar!








ANNONS
Av Maria - 23 mars 2011 17:18


Stiltje här i bloggen, men desto mera på gång IRL.

Det är jobb, jobb, jobb för hela slanten just nu. Ingen tid över till reflektion och navelskåderi.


Nåja, bara ett fullmatat kvällspass och två lika fullmatade "normala" arbetsdagar kvar, så blir det helg sedan. Inte vilken helg som helst heller, det är clinic-dags på Brunnby:


Kommande Clinics på Brunnby Gård med Anki Olsson

Lö-sön, 26-27 mars 2011, kl 9-17 ca.

Genomgång och repetition av grunder, för vidare övergång till trailinriktning, horsemanship med mönsterridning och lite pleasure/hunter.

Vägbeskrivning här, åskådare som vanligt hjärtligt välkomna!


Både Ebba och jag rider, i olika grupper. Ebba ska dessutom bort på lördag kväll samtidigt som mina päron aviserade sin ankomst till dessa breddgrader med önskemål om umgänge. Det blir logistik på hög nivå, och sova får man väl göra i ett annat liv.




ANNONS
Av Maria - 6 mars 2011 22:36

      

Det var inte helt lätt att få till uppställningsbilder med en häst som bara vill pussas hela tiden!

Av Maria - 6 mars 2011 22:31


I dag var det rätt sorts väder för lite nakenbilder:


       


Liiite smalare har hon allt blivit!  

Av Maria - 6 mars 2011 22:17


Efter en veckas bootcamp (=Ebbas sportlov) har Hottentotten varit ledig några dagar. Man måste ju få smälta saker och ting...

Annars verkar Hottentottens veckodos av träning bestå av 4-5 pass i veckan med omväxlande longering, showmanship ( = linförighet på hundförarspråk), trail-in-hand, tömkörning och  pyttelite ridning. Ridningen innebär att skritta runt med Ebba på ryggen i ca 5 minuter och träna på start, stopp, back och svänga. Han har även fått kliva över någon bom. Han är söt som socker när han koncentrerar sig så han bli nästan vindögd!


  


Lite lastträning är heller aldrig fel. Fågan är bara om det ens räknas som träning att gå in i lådan och äta snask?


   


     

När polaren Billy inte är på bushumör, får man leka själv!


    

Av Maria - 4 mars 2011 17:09

Var på uppföljning med Boogie på Brunmåla igår. Hältan är helt borta och hon rör sig jättebra nu! Hon tycker det är väldigt roligt att få visa upp sig i deras ridhus, och blir lite obstinat när man ska gå ut igen. Knäpphäst!

Sedan fick hon lite behandlingar i bakknän och rygg, som blivit lite spända och ansträngda, typ träningsvärk, under igångsättning. Inget konstigt, helt normala företeelser hos en häst som varit i vila så länge. Veterinär Axel är supernöjd med Boogies utveckling, så det här handlar om att ge henne optimala förutsättningar i återuppbyggnaden. Vi kommer att åka till honom regelbundet under året för att ha koll på utvecklingen och kunna fånga upp eventuella bakslag innan de blivit stora.

Nu ska hon vila ryggen i fem dagar men ändå jobbas så knäna får röra på sig. Så det blir tömkörning, longering och klickertricks de närmaste dagarna. Sedan fortskrider träningen mot den stundande tävlingssäsongen   

Det hade jag ju inte trott om man frågat mig i somras...


Vid nästa skoning ska klackskorna bytas mot vanliga ringskor också.


Idag hade jag en halvrasslig Märta hemma, som jag tvingade med mig på en stärkande hund/hästpromenad. Just precis den enda timme idag när det var riktigt dåligt väder. Märta konstaterade efter ca 5 minuter att hon nog hellre ville leda Boogie än hundarna. Av någon anledning går Boogie finare i koppel... Man blir automatiskt mer noggrann med vilka beteenden som ska förstärkas och vilka som inte ska det , när djuret väger 500 kg snarare än 13 kg.


Nu från go'a kossehästar som går fint i koppel till vallhundar som "cuttar" får. Här Fanny Gott med Squid.




Nej, nu ska det röjas och fixas lite inför i morgon då vi firar 14-årskalas.











  

Mina små änglar växer så fort!

Av Maria - 2 mars 2011 20:39


Jag förstår min Canis-kollega Ann-Louises reaktioner på Road To The Horse. Jag delar dem! Men trots att det känns alldeles tokfel att utsätta unga ohanterade hästar för ett sådant jippo, så kan jag ändå inte annat än se det stora och stadigt ökande intresset för Road To The Horse som ett steg i rätt riktning, när man tar hänsyn till den kulturella kontext evenemanget befinner sig i.


Om nu folk börjar föredra att titta på hur man utbildar djur, och dessutom börja föra diskussioner om för- och nackdelar med olika metoder, i stället för att använda djur som själlösa förbrukningsvaror som man kan roa sig med hur som helst, då kan det inte annat än vara en förbättring!!!


Jag tycker inte om att visa sånt här i min blogg, men bara för ge en bild av den faktiska  verkligheten, over there:


En vanlig dag på jobbet, om du råkat födas till rodeo bronc:

Hästarna är tjocka, glada och älskar sitt jobb, påstår den som lagt ut denna film...


Tjurarna är större superstars än "ryttarna", reser i speciella luftkonditionerade bussar och tjänar big money.


Vad gäller ryttare så ska det ska så klart böjas i tid, det som krokigt ska bli:


Men det är inte säkert att man får börja till häst:



Och det finns tyvärr ännu vidrigare sätt att roa sig med djur på rodeos och county fairs...





Så kan en infotainment-show och ett megajippo som RTTH utgöra en liten förändringsvind som blåser pendeln mot ett aningens mer respektfullt förhållande människa-djur, så kan jag personligen nog tycka att det ändå är en befogad tillställning.

Och så ska vi vara förbaskat glada för och stolta över svensk djurskyddslagstiftning!


Av Maria - 1 mars 2011 22:46

I det stora landet västerut kan man tävla i allt, även i inridning av unghäst.

Tävlingen The Road to the Horse har precis gått av stapeln för åttonde året i rad, och utger sig helt oblygt för att vara The World Championship of Colt Starting.


Tävlingen är ett privat, kommersiellt evenemang som drivs av hästkvinnan Tootie Bland. Tillsammans med sin nu avlidne man Steven jobbade hon med att träna djur för filmer och upptäckte att djur tränade med "mjuka, naturliga" metoder var säkrare och lättare att jobba med under inspelningarna. Steven la mycket tid på att vänja djuren vid allt som kunde vara skrämmande på inspelningsplatsen. Som Tootie säger: "He didn't know the term 'desensitize' at the time, but he knew how to do it."

 

Paret fick idén att kunde de underhålla en publik, skulle de samtidigt utbilda den i mjukare, naturligare hästträning. Genom att skapa ett tävlingsmoment där tre kända tränare jobbar samtidigt med var sin ohanterad unghäst för sedan rida den genom en hinderbana åstadkom de en publiksuccé som idag är ett jätteevenemang i dagarna tre.


Nu i helgen som gick avlöpte 2011's Road to the Horse med Pat Parelli, Chris Cox och Clinton Anderson som tävlande tränare. Tävlingen börjar med att tränarna får välja var sin treåring (= födda 2008) ur en flock med 10 individer från en speciellt utvald quarteruppfödare, i år 6666 Ranch.



Hästarna ska vara helt ohanterade innan tävlingen, och tränarna har sedan sammanlagt lite drygt 3 timmar fördelat på två olika pass, ett på lördagen och ett på söndagen, innan de ska rida hinderbanan med vissa obligatoriska och andra valfria moment, samt kunna visa start, stop, svänga och rygga samt alla gångarter uppsuttet.


Under träningspassen jobbar alla tränarna samtidigt i var sin rundcorall. Med svenska ögon verkar det helt galet att utsätta unghästarna för den press och stress det måste innebära att bli introducerad till "samarbete" med människan under denna tidsnöd och i denna totalt överstimulerande miljö!


Publiken är mycket engagerad och jublar hejvilt över varje framsteg de ser i träningen. De två passen är långa för en alldeles grön häst, även om det finns regelstadgad paus på 20 minuter. Hästkrakarna löddrar av svett och stresspåslaget i kroppen vill man inte tänka på. Jag får ihärdigt påminna mig om att ett evenemang som detta faktiskt kan vara värdefulla steg i rätt riktning  i ett land där det anses vara prima underhållning att dra en rem hårt runt ljumskarna på hästar och tjurar och sedan tävla i vem som kan hålla sig kvar flest sekunder på ryggen på det sprattlande djuret.


Om man kan skapa ett större intresse för metoder vars syfte mer lutar åt samarbete än bataljer, så måste det vara något slags förbättring?

Tävlingen använder sig konsekvent av begreppet "gentle the horse" i stället för det traditionella "break in"  när man pratar om inridningen. Att man har tre tränare samtidigt ger inte bara ett för publiken spännande tävlingsmoment, det ger också chans till jämförelser och reflektioner kring olika val tränarna gör.

Pat Parelli, som deltog för första gången, har t.ex fått sina fiskar varma (igen) för sin iver att komma fort framåt.


Igår fanns på Youtube ett intressant klipp som visar hur Parelli var först att sitta upp på sin häst, under dag 1, och sedan blev avbockad. Hästen far sedan bockande runt i rundcorallen, som Parelli av någon anledning valt att utrusta med vad som ser ut som en hel agilitybana. Parelli väljer att driva den bockande hästen runt bland bråten, och gastar på medhjälparna att ge honom en flagga att vifta med. 

Klippet hade kommenterats, ganska vasst, av en mängd personer, men är nu puts väck från Youtube, (precis som klippen där han går loss på hopphästen som var huvudskygg för en tid sedan).


Lite av det som hände kan skymtas i detta klipp, som än så länge finns kvar. Denna filmare följer dock huvudsakligen Chris Cox, som sedemera vann tävlingen:



Tävlingen bedöms av tio domare som följer all träning innan det är dags för den avslutande hinderbanan. Chris Cox utsågt till årets vinnare (hans tredje seger) med motiveringen.

“We thought it looked like [Cox] had the long-range plans of the horse in mind. It looked like he was preparing his horse for the next step in training the whole time.”

 

Vilket stämmer med hans egen programförklaring efteråt:


“This is the first contact these colts have had with people,” Cox said during the competition. “It’s very important to me if someone buys him or if he goes home to the 6666 Ranch, I want him to have a future. I’m not going to use him up just to win a competition.”

 

Litet klipp från del av hinderbanan. Tränarna har headset så de kan kommentera vad de gör inför publiken.



 Att det över huvudtaget är möjligt beror naturligtvis på skickliga tränare. Japp, jag tycker att man kan vara en skicklig tränare, även om man inte är klickertränare    Jag kan bli väldigt imponerad av timing och kriteriesättning, och "fingertoppskänslan" en del av dessa hästtränare har. Parelli däremot, i klippen som försvunnit, han får mig mest att nynna på Shania Twain...


En annan viktig anledning till att tränarna kommer så lång på så kort tid är det psykologiska fenomenet flooding. Flooding är de mekanismer som äger rum när man utsätts för skrämmande och stressande stimuli under så lång exponeringstid att kroppens autonoma nervsystem inte längre orkar reagera på stimulit. En av Mannen som kunde tala med hundar's favoritstrategier, för övrigt. Tekniken används även på människor vid t.ex fobibehandlingar. Metoden är dock inte riskfri. För det första gäller att exponeringen för det som är skrämmande verkligen pågår så lång tid att stressreaktionerna släckts ut. Avbryter man exponeringen för tidigt åstadkommer man nämligen motsatsen, ökad rädsla!

Även om man lyckas med exponeringen och får goda resultat, förekommer dessutom "spontana återfall", dvs stress/rädsle/ångest-reaktioneran återuppstår när man minst anar det.  "Don't try this at home" blir viktiga råd i sammhanget!


Det är vanligt att de tävlande på RTTH köper med sig hästen de jobbat med. Det handlar nog inte uteslutande om de känslomässiga band, som med all säkerhet uppstår när man jobbar med en hästindivid under sådana här extrema förhållanden, och tillsammans åstadkommer det som egentligen inte borde gå. Nej, det handlar nog också om omsorg om hästkraken, men kanske allra mest om vård av det egna varumärket.  Vad händer annars med hästen sedan? När hästen som XXXX tävlade med krisar ihop, pga floodingens eftereffekter? Stacy Westfall, som vann som första kvinna 2006, deklarerade öppet att hon tog med sig Popcorn hem för att starta om honom från början, och göra det ordentligt. Jag har full förståelse över att de tävlande vill ha kontroll över hästens fortsatta träning och framtid. Ingen överraskning alltså att Parelli slog till och köpte hästen direkt efter han smakat på sågspånet i första omgången.


Om man ser de här svettiga små unghästarna som pionjärer som bryter ny mark i förståelsen för vad häst och människa kan uppnå tillsammans med ett mjukare, något så när våldsfritt handlag, så kanske evenemanget är uthärdligt? Det är väl ändå lite bra att folk tittar, jämför och diskuterar sådant som att den enes hårdare händer och den andres missar av hästens signaler i sin iver att vara först upp gjorde att det fick sämre resultat? Jag hoppas att det långsiktigt banar vägen för ännu mer positiva metoder. Och jag gillar helt konceptet Gentled horse istället för Broke Horse!


  




 Med en häst som är Gentled, inte Broken, är det ok med sådana här manövrar, tycker jag!


  










Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se