Oj! Jag tror jag satt här i tv-soffan i morgonrocken med mitt sportlovslediga barn och nästan  blev lite förälskad! 

I en man som precis som Ann-Louise, insett sin litenhet och upptäckt att

"genom gå från aggression till ömhet så upptäcker man saker man tidigare inte såg"

Lindsay Hunt, tidigare storviltjägare, ägnar nu sitt liv åt att rädda kafferbuffeln från inavel och TBC, genom ett helt unikt avelsprojekt i Sydafrika.  Den afrikanska buffeln ingår i storviltjägarnas våta dröm The Big 5, och anses mycket aggressiv och dödar runt 200 personer per år.

För att lyckas med sitt avelsprojekt behövde Lindsay skapa en så stressfri miljö i fångenskap som det bara är möjligt. Han deklarerar tidigt att dominans och aggression inte ryms i detta projekt, här handlar det om att vinna djurens tillit och förtroende. Att bli vänner. Med oändligt tålamod närmar han sig gradvis och listar ut vilken typ av interaktioner en kafferbuffel uppskattar. Hur ska man anpassa sitt kroppspsråk för att inte utgöra ett hot? Gillar de beröring, och i så fall vilken? Han upptäcker t. ex att vägen till buffelns hjärta går genom svansen. Den kommer de nämligen inte åt att klia själva, så de faller nästan i trans när han han uppnått sådant förtroende att han får börja kamma och klia den.

Bufflar gillar nära kroppskontakt!

Man kan bara gissa hur det känns för en tidigare jägare den kväll hans tidigare bytesdjur knackar på altandörren, blir insläppt och tar med sig två polare in för att lägga sig på hans matta och mysa i luftkonditioneringens svalka.

En helt underbar (instruktions)film om hur hängivenhet,tålamod, positiv förstärkning och ödmjukhet leder till framgång i umgänget med djur.

Jag hade så när zappat förbi den då Nat Geo idiotiskt nog döpt den till Buffalo Warrior... 

Klipp från filmen:

Om man utan andra verktyd än en bytta med mat, sina egna mjuka händer och en god portion tålamod kan åstadkomma inkallning på en hel hjord vilda bufflar, förklara igen varför man tror sig behöva ryck, slag och hårda ord för att göra samma sak med våra nära vänner hunden och hästen....

 

Kim

23 februari 2011 21:59

Wow!

Han har verkligen tagit ett stort steg från storvilts jägare till kärleksfull svanskliare!
Och nu får han något mycket värdfullare...

Tack för att du delar med dej av denna godbit :-)

http://varmt.bloggplatsen.se

 

Ann-Louise

26 februari 2011 16:22

Satan i gatan, så fräckt!!!!! Det är precis som jag tror på mötet med våra fyrfota vänner. Att se, att känna in, att mötas, att ha respekt och att ha vördnad!
Och så gott han slappar med dem :-)!
Denna må jag lägga in hos mig också.
Tack Maria!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...