Alla inlägg under februari 2011

Av Maria - 26 februari 2011 20:05


Det hade jag ju inte trott för ett halvår sedan, att Boogie någonsin skulle kunna kännas så här bra igen!

Men det fortsätter att bara gå framåt, och på ridbanan känns hon minst lika bra som innan skadan, om inte till och med snäppet bättre.

Antalet uteritter som vi fått till, är än så länge lätträknade. I början av igångsättningen skulle vi ju hålla oss till ridbanan och sedan kom iseländet. Så när vi väl kom ut i omgivningarna var det väldigt mycket som kändes mysko. Att sitta på en understimulerad krutdurk på isgata är ingen höjdare för damer 40+...


Men de senaste vändorna känns det verkligen som min gamla pålitliga skogsmulle-Boogie är tillbaka. Gas när man vill ha det, och broms när det behövs. Dessutom utan extra bakdelskrumelutter! Underlaget har också varit så pass bra att jag verkligen vågat ge lång tygel och full gas på galoppsträckorna. Jisses, så underbart! Finns absolut ingenting som går upp emot att bara förlita sig på sin fyrfota polare och åka med så fartvinden fryser fast ögonfransarna!

Det fattas fortfarande lite konditionsträning så klart, men om vädergudarna bara kan ge oss förutsättningar så ska vi jobba på det!


Idag blev det 2 1/2 timme tillsammans med stallkompisarna Bella och Emil. Mest spännande blev det när vi mötte en snöplog som kom i full fart och vägrade sakta in bara för att det var lite hästar på vägen. Alla tre kusarna skötte sig prima. Jag tror det kanske ryckte lite i de andra två, men det var marginellt. Boogie som hade täten, bara vände sig mot mig med "Den-här-är värd-en morot-va'?" minen när plogskäret dundrade förbi ca 3 dm från hennes hovar.  Skvallertränade klickerhästar är så praktiska!!!


Ebba har haft sportlov och fått låna Boogie några dagar. Hon kan visst filma och galoppera samtidigt...



ANNONS
Av Maria - 23 februari 2011 11:34


Oj! Jag tror jag satt här i tv-soffan i morgonrocken med mitt sportlovslediga barn och nästan  blev lite förälskad! 


I en man som precis som Ann-Louise, insett sin litenhet och upptäckt att


"genom gå från aggression till ömhet så upptäcker man saker man tidigare inte såg"


Lindsay Hunt, tidigare storviltjägare, ägnar nu sitt liv åt att rädda kafferbuffeln från inavel och TBC, genom ett helt unikt avelsprojekt i Sydafrika.  Den afrikanska buffeln ingår i storviltjägarnas våta dröm The Big 5, och anses mycket aggressiv och dödar runt 200 personer per år.


För att lyckas med sitt avelsprojekt behövde Lindsay skapa en så stressfri miljö i fångenskap som det bara är möjligt. Han deklarerar tidigt att dominans och aggression inte ryms i detta projekt, här handlar det om att vinna djurens tillit och förtroende. Att bli vänner. Med oändligt tålamod närmar han sig gradvis och listar ut vilken typ av interaktioner en kafferbuffel uppskattar. Hur ska man anpassa sitt kroppspsråk för att inte utgöra ett hot? Gillar de beröring, och i så fall vilken? Han upptäcker t. ex att vägen till buffelns hjärta går genom svansen. Den kommer de nämligen inte åt att klia själva, så de faller nästan i trans när han han uppnått sådant förtroende att han får börja kamma och klia den.


  

Bufflar gillar nära kroppskontakt!





Man kan bara gissa hur det känns för en tidigare jägare den kväll hans tidigare bytesdjur knackar på altandörren, blir insläppt och tar med sig två polare in för att lägga sig på hans matta och mysa i luftkonditioneringens svalka.


En helt underbar (instruktions)film om hur hängivenhet,tålamod, positiv förstärkning och ödmjukhet leder till framgång i umgänget med djur.


Jag hade så när zappat förbi den då Nat Geo idiotiskt nog döpt den till Buffalo Warrior... 


Klipp från filmen:




Om man utan andra verktyd än en bytta med mat, sina egna mjuka händer och en god portion tålamod kan åstadkomma inkallning på en hel hjord vilda bufflar, förklara igen varför man tror sig behöva ryck, slag och hårda ord för att göra samma sak med våra nära vänner hunden och hästen....

ANNONS
Av Maria - 17 februari 2011 21:09


Maken katalogiserar sina konsertfilmer. Det är sånt "riktiga män" gör med jämna mellanrum. Vill ni veta mer om sådant rekommenderas romanerna High Fidelity och Juliet, naked av Nick Hornby. Båda är ett läsmåste för alla som lever nära en musikentusiast av hankön...  (Musikentusiasten själv förstår inte alls varför jag älskar Nick Hornby).


Under tiden passar maken på att nostalgitrippa med diverse klipp från tiden då det begav sig. Eftersom jag var typ två år då, hänger jag inte riktigt med känslomässigt, och garvar i stället rått och okänsligt åt den kavalkad av fullständigt sanslösa benkläder som passerar revy.


Min personliga vinnare i kategorin Seriously Silly Pants blir sångaren i Deep Purple på besök i Playboy Mansion. Klippet börjar med att Hugh Heffner får en gitarrlektion. Vill man bara se de galna byxorna i aktivitet kan man spola fram till ca 1.30




Av Maria - 16 februari 2011 22:38


OK, för att det nu inte ska verka som om jag BARA tittar på TV nu för tiden, vill jag börja med att säga att jag jobbar som ett litet arbetsbi just nu. Av någon anledning är det extremt mycket på jobbet samtidigt som jag jobbar lite extra i firman. Många procent blir det. Tur att jag gillar mitt jobb!


Idag gick pusslet inte alldeles ihop då jag behövde hund i en arbetsuppgift och sedan inte hade tid att skjutsa hem dem innan nästa. Men jag har ju världens bästa smuggelhundar, tysta, diskreta och väldigt tålmodiga, så de har passat kontoret åt mig medan jag sprang på diverse möten. Min allra bästa jobbarkompisar   


Med knasiga arbetstider är Svt Play toppen! Nästa söndags Ponnyakuten ligger redan ute, och gästas av reiningtränaren Peter Ljungberg. Han visar lite reiningmanövrar på sin hingst, och barnen sitter med gapande munnar och förundras över hur bra hästen lyssnar på lång tygel. Med tanke på hur deras egna ponnier uppför sig (jag sitter med hjärtat i halsgropen när de rider själva på sina medhavda galenpannor) blir det lite tragikomiskt att det är så viktigt att hämta skyddsväst och hjälm innan de ska få provsitta lite på Peters häst.


Sedan blir jag lite nyfiken på vad t ex Ann-Louise tycker om Peters råd att inte greja med mulen på hingstar, eftersom de då tror att man föltuggar och är underlägsen...


Klart godkänt inhopp av Peter Ljungberg i alla fall, och trevlig PR för westernridning   


Jag fortsätter gilla Ponnyakuten, och tycker att det är ett oändligt mycket vettigare och proffsigare "makeover" program än alla hundvarianter.  Självklart skulle man kunna önska fritt och ha ett program som uteslutande fokuserar på belöningsbaserad hästträning, men det här duger bra så länge...


De tränare som kommit till tals hittills betonar vikten av att inte gå i strid med hästen, inte vara för hårdhänt osv. De ger också bra positiv feedback till ryttarna = trevlig människopedagogik.


Här på temat släppa kontroll för att få kontroll!


Nu ska jag avrunda kvällen med lite experimentell psykologi!



Av Maria - 13 februari 2011 15:08

Lite småhängig, och istället för hästar IRL har jag roat mig med att titta ikapp på Ponnyakuten, efter tips från Evelyn, 2 ½.

Och jag gillar vad jag ser, hittills! Programserien har visserligen en väldigt lång startsträcka fram till problemlösningarna, det blir väldigt mycket presentation av deltagarna och deras bekymmer under de första fyra avsnitten.


Det jag gillar är Tobbe Larssons ödmjuka och icke-fördömande förhållningssätt till ungdomarna (11-14 år gamla).  Typ: ” Jaha, nu ser vi problemet.  Nu ska vi lära dig lite mer om hästkroppsspråk och ordna lite bra tips från en bra hopptränare, så fixar vi det här. ”

Kolla, det går att göra bra, underhållande TV av djurägare med problem utan att göra sig lustig över deras misstag och tillkortakommanden! TV-hundtränare, se och lär!


Men jag känner mig lite beklämd över att det fanns över 1000 barn som sökte till programmet med sina ponnyproblem! Varför finns det ingen på närmare håll än TV som kan hjälpa dem slippa bli bitna, sparkade och avkastade av sina ponnies? Av de 8 barn som tagits ut till programmet är flera tävlande på hög nivå, så man får anta att de haft tillgång till tränare på regelbunden basis? Men helhetsperspektivet på hästhållning och hästhantering saknas väl i den specifika grenträningen, och grundproblemen blir aldrig lösta. Hoppas ungdomarna får riktigt bra hjälp i serien och att många vuxna hästägare också ser och lär   


Jag gissar att även ett Hästakuten skulle få många sökande?


---------------------------


Melodifestivalen är inte längre grejen i detta hushåll. Även familjens tidigare inbitna schlagerräv har förlorat intresset och kvider om att få titta på Starwars istället, redan innan halva startfältet gått.


Jag tror dock en mig närstående femårig satt uppe igår för att heja fram sin nya idol, Babsan.

För att Babsan har så fin klänning och det allra vackraste håret. När hennes pappa försökte upplysa henne om att Babsan är en utklädd kille svarade hon:

 ”Ja ja, men han jobbar som tant!”


Westernryttarna i familjen undrade mest om Brolles tävlingsjacka var sydd av någon vi känner…


Av Maria - 12 februari 2011 09:24


Igår var det lite spännande att ta sig till stallet. Vägen hade försvunnit.

Jag försökte hitta den tillsammans med hundarna, men det var inte lätt.

Lagottotanterna får inget fäste i den djupa pudersnön och får liksom simma fram.




Var är vägen?



           

Av Maria - 11 februari 2011 21:33


Idag tog Ebba ridtur nr 2 på Hottentotten. Boogie höll ett vakande öga (öra?) på förloppet.

Viktiga GF (grundfärdigheter) för häst som syns i klippet:

  • Starta
  • stanna
  • ta emot godis från ryttare

Viktiga GF som inte fastnade på film:

  • Stå stilla vid uppsittning
  • Stå stilla vid avsittning

Av Maria - 10 februari 2011 21:26


Så här kan det se ut när Anki förbereder unghästen inför att bli sutten på. Några minuter senare får Ebba ta över. Hon fick börja med att gå bredvid och göra lite olika rörelser som att hoppa, dunsa in i honom och annat som kan påminna om hur stökigt och bökigt det kan vara när någon ska klättra upp på en.

Egentligen kan man säga att Hottis hela sit liv förberetts på att bli ridhäst. Först med all hantering under fölperioden hemma hos Jessie och sedan allt som Ebba och Anki hittat på, både seriös longering, showmanship och tömkörning och skoj och bus med presenningar, bollar och jag vet inte allt.

Så när det var dags för uppsittning var det bara ännu en ny variant på att samarbeta med tvåbeningar för Hottentotten.




Anki kopplade senare bort longerlinan och Ebba fortsatte skritta runt en stund, men då hade jag lagt ifrån mig kameran för att fokusera på min egen ridning.


En stor och viktig milstolpe i Ebba och Hottis historia, men en helt odramatiskt sådan! Precis som det ska vara!


(Jag blir nog aldrig klok på varför folk istället tror att inridning ska se ut så här...)



Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10 11 12 13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se