Ett ämne som var uppe till livlig diskussion vid paneldebatten på ADVENTuredog, var den reality show om omplaceringshundar Huset Fullt av Hundar som kommer att sändas i SVT under våren.

Programledare Claudia Galli

Tyvärr var inte SVT kvar och kunde besvara kritiken samt förklara hur man tänkte när man kom på den osmakliga idéen att låta sex omplaceringshundar flytta in hos en familj för att sedan bli utröstade en och en tills en sista vinnare blir kvar och får stanna i hemmet för gott.

SKK fanns dock kvar och fick ta emot kritik från publik och representanter från djurskyddsorganisationer för att de sponsrat produktionsbolaget med annonsutrymme på sin hemsida och hjälpt till att hitta omplaceringshundar till programmet. Hans Rosengren försvarade detta med att man tyckte att all uppmärksamhet hundar får i tv är av godo, och att det var ett bra sätt att ge uppmärksamhet till vuxna hundar som ett alternativ när man skaffar hund.

Nu har debatt kring programmet nått media och kritiska röster höjs i tidningar och protestgrupper finns på Facebook.

Se t.ex denna artikel i Aftonbladet.  SVT bemöter kritiken här

Personligen känner jag mig urless på alla dokusåpor. Mår uttalat illa över galenskaperna i  Föräldrafritt på 5:an som hävdar att barnen fick precis det stöd de behövde under inspelningen och inte har tagit nån skada. De har minnsann övervakats av barnpsykolog också, så det så! Den barnpsykolog som lånar ut sig till ett projekt som låter nioåringar gå blöta och hungriga i flera dagar (medan tolvåringar vägrar dela med sig av maten), skickar in morsan att övertala barnet att vara kvar trots att han bönar om att få åka hem, ja, den psykologen ska inte ha legitimationen kvar, enligt min åsikt!

Och Spårlöst som alla älskar att snyfta till, är det någon som ägnar en tanke åt hur det egentligen blir i förlängningen för de familjer där produktionsbolaget ramlar in med buller och bång för att återförena ett adoptivbarn  med en biologisk förälder? Vad händer sedan i deras vardag när deras familj och hela grannskapet fått ta del av deras gamla hemlighet? Får dessa, ofta fattiga och outbildade, människor en chans att i lugn och ro ta ställning till vad kontakten med ett bortadopterat barn kommer att innebära, eller är det överrumplingstaktiken som gäller?

Finns det något man inte kan gör reality av? Varenda kotte verkar numera ha minst en bekant som dejtar bönder, trasslar ut sin privatekonomi eller fajtas med grannen på bästa sändningstid.  Min arbetskamrat for iväg på SOS uppdrag under lovet och fick genast ett kamerateam i hasorna som ska filma ihop till en serie om svenskar som skadat sig utomlands. Första dagen tillbaka på jobbet får vi sedan reda på att vår skola nu är nästa work place reality objekt. Om allt går som ledningen tänkt kan ni följa våra studenter under deras sista månader på skolan i någon av de största kanalerna.

Megasuck!