Det börjar faktiskt kännas som om livet återgått till det normala igen efter månader av blandade motgångar.

Jag rider Boogie 3-4 gånger i veckan (och Anki tar två dagar) och hon känns väldigt fin. Snart får vi börja galoppera också... Hon såg riktigt härlig ut idag när Anki under några minuter gjorde dressyrköttbulle av henne!

Jag går normala hundpromenader i nysnön med lösa, glada hundar som får springa som de vill. Inga konstiga plastkragar som hämmar rörelseförmågan. Stella är superpigg och sprallig! Jag behöver nog inte oroa mig att hon börjar känna av sina 10 år, det var hudinfektionen och tratteländet som dämpade henne.

Och maken, han verkar också ha återfått något så när normal rörlighet i foten.

Till det lite mer ovanliga hör kanske Toscas passionerade intresse för Bengt. Han är tydligen det mest testosteronhaltiga hushållet kan erbjuda i dessa löptider. Bengt är road av det mesta i uppvaktningen, utom just kanske intimtvätten Tosca erbjuder direkt efter att hon druckit ur vattenskålen. Bengts antagonist Johnnie W följer med intresse utvecklingen från betryggande läktarplats, och man kan nästan se hans mungipor mötas i nacken när Bengan får sig en riktig underedesbehandling.

Eftersom det börja kännas som vanligt igen ska vi väl avrunda med den årliga titten på vad som gäller för julpyntet (om man frågar Rods...)

Bara att konstatera att det fortfarande är taggtråd som är aktuellt:

Änglarna spelar inte banjo i år, men de har fortfarande hatt:

 Min personliga favorit i år är gung-tjuren! Synd att man inte har nån liten "cowpoke" som behöver en sådan