Arbetsdagen började i kolmörker. Ingen ström på hela skolan , och tydligen inte i resten av stadsdelen heller. Utan ström, inga datorer, utan datorer inga journaler och minnesanteckningar - så det blev till att improvisera sig igenom diverse elevteamsmöten till stearinljus.

Och inget Personalfika!!! Lunchen blev tydligen fil och flingor, men det hann jag inte vara med och uppleva, eftersom jag skulle till tandläkaren.

Jag brottas med livslång tandläkarskräck som väl bottnar i 70-talets skoltandvård bemannad med östtyska gästtandläkare. Jag minns smärta, fasthållning, och blodstänk på tandläkarens glasögon. Samt att min mamma slängdes ut, eftersom hon "daltade" med mig.

Som vuxen har jag varit extremt motiverad att sköta mina tänder, kan man väl lugnt säga. De senaste 20 åren har jag dessutom haft världen gulligaste tandläkare som skickligt distraherat mig med festliga anekdoter från sin gamle fars veterinärpraktik. Samt vid behov bedövat mig från huvudet till tårna, för se sprutor, det har jag inget emot! Sedan hon gick i pension har det tagit mig två år att våga kika närmare på hennes efterträdare.  Jag hade säkert väntat ett tag till om inte en gammal fyllning bestämt sig för att hoppa ur. (Säkert ett av de gamla DDR-jobben).

Men nu är det åtgärdat och jag överlevde! Alltså, det går rätt bra under tiden, jag andas och mentaliserar och har mig. Men efteråt är jag alldeles utmattad.

Nu ska jag bara beta mig igenom en rejäl packe räkningar!

Nåväl, resten av veckan blir säkert toppen!

PS.

Min käre make tyckte  att det här var en bra mental uppladdning inför tandläkarbesöket: