Följer AQHA World Show's streamade sändningar från Trail-klasserna och begrundar det faktum att Boogie lyckades åstadkomma en inbjudan dit innan hon blev skadad. Som glad Novice Amateur tycker jag det är bra jobbat av en liten tjock kossehäst! Tänk nu OM man hade haft obegränsat med pengar och en frisk häst och tagit inbjudan på allvar? (Man kan ju få leka med tanken...)  Hahaha, då hade jänkarna fått se speedtrail, cowhorse style!

Tittar på Junior-hästarna och fascineras av hur långsamt de kan göra allting. Inte lätt för kossehästen som vill få jobbet gjort på en bra tid också...Men väldigt bra för matte att ha mentala målbilder av hur det ska se ut....

För det känns just nu tillåtet att ha mentala målbilder av framtida tävlingsframgångar. Boogies senaste veterinärbesök var mycket positivt, och igångsättningen fortskrider och trappas så sakteliga upp. Världens bästa  klickertränade omskolade kossehäst är tillbaka på jobbet och det mår både hon och jag bra av!  Sedan är så klart inte det viktigaste att ska gå att tävla igen! Det viktigaste är att kunna erbjuda en meningsfull, stimulerande tillvaro för henne! Men för mig personligen (baserat på 20+ år inom hunderiet) verkar det vara lättast att kunna åstadkomma detta när framtiden innehåller tydliga avstämningspunkter (=tävlingar).

Men det verkligt stora segern kommer alltid att vara att ha en häst som ÖKAR på steget och frivilligt joggar in i ridhuset för att få jobba. Speciellt när man startade med en liten vrång häst som hittade på alla tricks i boken för att slippa hamna på ridbanan...

Stötta nu detta initiativ genom att rösta! Det tänker jag göra!