I tisdags var det återigen dags för återbesök på Brunmåla Hästpraktik i Täby. Leg.Vet Axel Wallman har marscherat rakt in på min VIP-lista. (Very Important Professionals - de där oumbärliga människorna, som t.ex Anki och Sonny hovis, som gör det möjligt för mig att ge mina hästar det liv och den omvårdnad de förtjänar). 

Axel var utomordentligt nöjd med Boogies utveckling och tyckte att det för närvarande räckte med behandlingar. Nu har vi istället fått ett rehab-program på 4 veckor innan nästa återbesök. Fortsatta promenader vid handen men även skritta uppsuttet varvat med tömkörning. Eftersom som hon gått skadad länge, och dessutom fått rätt mycket (onödig?) behandling här och var i hoven hos vår tidigare veterinär, måste man ta det varligt med uppbyggnaden nu. Det starka kortison hon fick under sommaren har även nackdelen att det luckrar upp saker och ting, så det gäller att ta det varligt och försiktigt. Raka spår, lugnt tempo, undvika vridningar.

Men hörde ni! Vi får börja rida igen! Och hon kommer att bli bra!

För min del får det ta hur lång tid som helst! Det är ändå hur positivt som helst jämfört med den dystra prognosen i somras.

Och i rättan tid känns det som, då den lilla kossehästen verkligen har börjat uttrycka att hon vill komma i gång igen. T.ex genom att släpa mig mot ridhuset när vi ska gå på promenad. Hörde ni - MOT ridhuset! Man gråter ju nästan en skvätt när man tänker på hästen vi köpte för tre år sedan, som hittade på alla möjliga hyss för att slippa komma fram till ridbanan. Så mycket jobb som vi alla (Anki, Ebba och jag) lagt på Boogie, och som gett så fantastisk utdelning! (Invite to AQHA World Show 2010 t.ex.)  Det skulle ju helt enkelt inte vara rättvist för nån av oss att sagan tog slut här! Så det får den bara inte göra. Vi är inte klara än!

Och hur det än blir med någon framtida tävlingskarriär,så är det viktigaste att kunna ha henne kvar i någon form. För livet utan denna personliga, smarta, vänliga, och humoristiska varelse går inte alls att tänka sig...

Boogie trivs för övrigt prima i sitt nya hem på Brunnby Gård.

Liksom alla de medflyttade kompisarna.

Stallet är både hemtrevligt och funktionellt.

Klubben för ömsesidig avgudan...

   Vi törs än så länge inte släppa ihop Boogie med tjejkompisarna, eftersom hon trampar av sig de superviktiga specialskorna så fort vi försöker. Men här har hon polarna alldeles bredvid och med möjlighet till pusskontakt. Vi har ju provat allehanda hag-modeller i sommar, men nuvarande upplägg är det som funkat allra bäst. Står hon i en liten rasthage blir det mycket luftburen aktivitet, får hon en stor hage blir det run-downs och slidestopps. Så nu har hon en alldeles egen labyrint av flera småhagar som hon kan vandra emellan, och med tillräckligt mycket att gå och knapra på för att hålla sig i skinnet. Något så när...

Adoptiv-brorsan Hottis, han går med alla sina farbröder i hagen mittemot.

Favorit-farbrorn är förstås fortfarande den underbart snälla och tålmodiga Okie.

Hottis är på god väg att växa ikapp...

Han har tyvärr även anammat Okies faiblesse för träsktrollsinpackningar...

 

Marita

25 oktober 2010 15:14

Jaa det är ju tur att Okie kan lära honom lite bus också :)

 

Tina

3 november 2010 14:56

Vad glad jag blir att läsa om Boogies framsteg och att det finns hopp om att hon kommer bli frisk. Vilken tur att ni fick tag i en bra veterinär.

http://workinglabs.wordpress.com

Maria

4 november 2010 19:57

Tack Tina! Bra veterinärer är guld värda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...