Nu har våra hästar varit Märsta-bor i snart en vecka, och de ser ut att trivas. Men nog är de lite mer spralliga och på tårna än vanligt. Det är allt lite spännande med en helt ny miljö!

Ridhuset är toppen! Även om det är mindre än vårt tidigare, så vägs det upp av ett bättre underlag och en hemtrevligare känsla med allt i trä.

Dessutom finns en väl fungerande stereo-anläggning. Precis som jag så länge önskat mig, för att kunna jobba med en av Boogies största tävlings-triggers.

I helgen var Boogie och jag in i ridhuset för första gången, och det sa hon väl inte så mycket om. Förrän vi slog på stereon. Då blev de hopp och pip på stället, rusk på huvudet, och tjurrusningar. Om man sitter på henne har det ju på de senaste tävlingarna funkat bra att ta rörelseenergin och ge den uppgifter. Det blir ju lite knepigare med en häst som ska skrittas vid handen... Så istället gav jag  henne alla klickertränade kommandon hon har i "markläge". I rask takt och blandad ordning så hon fick tänka till ordentligt. Snasket tog snabbt slut och när vi skulle gå efter mera kastade hon sig ut genom dörröppningen. Med nyfyllda fickor körde vi sedan en vända till. Gradvis flyttade vi oss allt närmare stereon och till slut stod hon prydligt och fokuserat rakt under högtalarna medan jag höjde och sänkte volymen. Sammanlagt ca 10 min träning.

Idag tog vi en musikträning till. Ingen reaktion alls när jag slog på stereon. Vi körde  lite trail-in-hand med musiken på och sedan lite stå-under-högtalare. Med det resultatet att Boogie la i handbromsen och vägrade gå ut ur ridhuset...

Inte heller ville hon gå tillbaka till gräset i hagen, hon visade med all tydlighet en liten häst kan visa, att hon ville träna mera. Sötnos! Man får så knasiga "problem" med klickertränade hästar   

Våra 2 x 20 min promenader har varit lite mer äventyrliga än vanligt de senaste dagarna. Allt det nya är så spännande och det hoppas, skuttas och trixas, ja ungefär som om man skulle vara ute med vilken understimulerad konvelescenthäst som helst i höstblåsten. Men vart eftersom vi verkligen har fått in de där två vändorna varje dag, så har det blivit allt mer strosande på långt grimskaft igen.

Med hjälp av 20 trampstolp, 200 meter eltråd och inspirerad av Kickis farthinder till Penny, så har jag byggt om Boogies hage till ett slags labyrint. På så vis får hon tillgång till tillräckligt med gräs att plocka med, men utan utrymme för egna reiningmanövrar på fri hand...

Bara två veckor kvar till nästa återbesök!

Stella, däremot, ser till att klämma in ett veterinärbesök per vecka. Måste säga att servicen på Mälarens Smådjursklinik är toppen! Vi har oftast en ny tid inom en timme från att jag ringt och sagt att nu har det gått åt pipsvängen igen! Idag hade hon lyckats utveckla en galopperande sk Hot Spot eksem i det rakade området runt operationsärret. Så nu är det tratt på igen, salvor och bakterieodlingar. Hej och hå!

Lite väl spännande blev det idag i väntrummet, när en annan kund kom och satte sig precis bredvid mig och Stella (i ett i övrigt tomt väntrum) med en skallig råtta i knäet. Råttan satt inte i någon bur eller låda, utan hölls varm i en gammal mössa. En gnagare är en gnagare, med eller utan hår, och även iförd tratt så finns det ett slags terrierstråk i Stella. Jag valde att raskt förflytta mig till andra ändan av rummet. Råttdamen förkunnade att det inte alls var nödvändigt, hennes råttor var visst väldigt hundvana. Jo tack, Stella har viss råttvana, hon med! Jag är inte så uppdaterad på marknadsvärdet på råttor nu för tiden (hade en egen på 80-talet) men vi har nog med utgifter som det är!