Oj, det har varit en lång, lång dag i dag. Bära, släpa, sopa, skura, köra, bära, släpa.

Boogie hade återbesök på Brunmåla Hästpraktik på förmiddagen. Hon lastade som en liten ängel och sedan lyckades jag med konststycket att köra fel i Stockholmsförort med släp. Men vi kom fram till slut, om än från ett annat håll än vi brukar. Boogies gångartsprov såg påtagligt bättre ut än sist, det kunde till och med jag se. Skritten är helt felfri nu, men det återstår en liten markering i trav i höger varv. Veterinär Axel var mycket nöjd med utvecklingen. Ultraljud av hoven visade en liten vätskerest i strålbensbursan, så det blev en kortisonspruta till, en dag i box och sedan fortsatta promenader 2 gånger om dagen i tre veckor till innan nästa återbesök.

Och vem tror ni var som en liten mönsterhäst hela besöket, tyckte lite longering var så kul att hon inte ville lämna ridhuset, stod alldeles stilla med foten i veterinärens knä under ultraljudet, och vilade med huvudet på min axel när hon fick sprutan? Världen bästa Boogie, så klart!

Sedan blev det, förmodligen till Boogies förvåning, inte återresa till Skällsta. Idag var ju stora Flyttar-Dagen då hela Ankis verksamhet flyttade till stall Brunnby i Märsta. Så Boogie fick åka direkt dit och påbörja sin boxvila i sina nya box med eget fönster. På plats fanns redan några av Skällsta-hästarna, som mumsade för fullt på allt gräs i sina nya hagar, medan gårdens egna ponnies krumbuktade i förtjusning över nya grannar. Lite för Boogie att spana på medan jag åkte för att hämta Ebba och Hottentotten.

Hottentotten hade absolut ingen lust att åka låda idag...Det kan ha ett visst samband med att hans matte inte alls vill flytta från Skällsta och bästa stallkompisen där. Dåligt humör underlättar inte lastning! Hela dutta-på-target-beteendet höll på att bli kontaminerat. Så fort bort med targeten, för att värna om framtiden.  Att bråka in en häst är inte heller vårt sätt att lasta på. Men på något vis behövde vi få med oss både unghästen och den uppgivet deppiga matten. Så det blev omparkering längs med en vägg och longerlina runt bakdelen. Inget tryck eller press, bara stopp bakåt och hö  och godis framåt. Hottentotten gick raka vägen in på en gång och vips var även han på väg mot sitt nya liv som Märsta-bo.

Så var hela gänget på plats. Att flytta till nytt stall med (nästan) alla  sina kompisar verkar vara väldigt odramatiskt för hästarna. Har man bara mat och polare kan man trivas var som helst!

Nu har vi 8 km till stallet och kör dit på 12 minuter. I alla fall så här års, det är väldigt mycket "på landet" med smala slingriga vägar.