Stella fick förra veckan operera bort ett lipom (=fettknöl) som hon haft länge, men som i sommar växt sig väldigt stort. Borde bara ha varit ett rutiningrepp, men se, sån tur tillåts inte vi ha med våra djur i år!

 I helgen har hon varit väldigt orolig och stökig, men såret har sett ok ut, så vi tänkte att det nog bara vara läkningen som kliade. Så idag lyckas hon krångla av sig tratten och bearbeta såret på egen hand under eftermiddagen. Plocka bort lite stygn och allmänt gegga till det. Så det vara bara att vända i dörren när jag kom hem och upptäckte eländet, och kasta sig in på kliniken innan de stängde för dagen. Där blev det lugnande och totalsanering. Stella hade på sitt sätt haft rätt, hela såret behövde öppnas och dräneras, eftersom det var en rejäl infektion som pyrde där under. Uäck!

Så nu är det dränslangar, antibiotika och ännu längre tid i den förhatliga tratten för stackars Stella!

Med Boogie promenerar vi fortfarande. Det är nu över tre månader sedan hon sist blev riden. Men vi har inte alls gett upp, och ser fram emot nästa besök hos vår nya veterinär. Han som påstår att det finns en framtid...

Boogie har varit så tapper under denna period, när hon varit tvungen att vara utan kompisar och stimulans. Hon är pigg, hon är less, hon är hungrig (inte kul att banta...) men hon är fortfarande helt och hållet hanterbar. I vanlig grimma, vilket förvånar en och annan hästbekant utan quartererfarenhet.

När vi klickertränar lite trams i stimulanssyfte blir hon extremt på. Då tänkte fiffiga jag att nu måste vi ha lite mer stimuluskontroll. Då gick Boogie nästan ner i spagat i utsläckningsexplosioner, och det var ju inte riktigt meningen! Så jag hoppade raskt över en och annan nivå och gick direkt på att växla mellan några olika signaler. Och se, det funkade faktiskt bättre! Även om det nästan blir knockout-varning på kommandot "Puss"...

Håhåjaja, jag har i alla fall 4 katter och en hund  till som inte behövt veterinärvård i år - ännu.....