Apropå föregående inlägg vill jag bara förtydliga att jag inte är allmänt på krigsstigen mot NH. Jag kan alldeles för lite om det egentligen, och borde kanske just därför gå en kurs?

Men både inom hunderiet och hästeriet (och skolans värld!) är jag allmänt frustrerad över att man på kurser och utbildningar får lära sig alldeles för lite vanlig hederlig inlärningspsykologi. Dvs vad som faktiskt påverkar beteenden.

Om man har grundläggande kunskaper i hur sannolikheten av ett beteende påverkas av det som sker i direkt anslutning till beteendet har man mycket bättre förutsättningar att nå framgång med vilken "metod" eller "lära" man än väljer att utgå ifrån.

Utan dessa baskunskaper fastnar man lätt i en viss teknik utan möjlighet själv att kritiskt  utvärdera resultatet man får.

Människan är, precis som sin vänner hästen och hunden, i grunden ganska lat. Vi vill komma den snabbaste vägen till resultatet! Förresten är det inte att vara lat, det handlar om ren evolutionsbiologi. Den som spenderar minst energi har störst chans att överleva. Alltså letar vi genvägar i det mesta vi företar oss.

Därför är vi så tacksamma merchandising-offer!

"Med den här specifika grimman/bettet/klickern/kampleksaken/visselpipan/godisväskan/repet/etc

kommer min hund/häst också att göra det där som instruktören nyss visade."

Tror vi och glömmer att inget verktyg blir mer effektivt än den hand som håller i det. (Eller den hjärna som styr handen då...)

I värsta fall (vilket inte är så ovanligt, tyvärr) spenderar vi en rejäl slant på kursen, köper på oss alla tillbehören för att verkligen kunna göra rätt när vi kommer hem, och blir sedan gruvligt besvikna på vår häst eller hund när den inte gör som vi hade tänkt oss, trots allt vi investerat. Så börjar vi leta fel på hästen eller hunden, som ju inte "funkar" istället för att utvärdera handen (och hjärnan) som håller i de nya fina redskapen.

Lärde kursen ut hur man faktiskt påverkar beteenden?

Fick jag med mig de kunskaperna hem?

Eller fick jag bara en massa nya prylar med mig hem?

Avslutar med Stacey Westfall som säljer en hel del prylar (hon måste så klart tänka på brödfödan) men som gärna visar upp sig helt utan:

 

kicki

25 augusti 2010 14:11

sååååååå imponerad av Stacey Westfall !!! Vilken balans! Inga bekymmer om vilket bett hon ska rida på eller om sadeln passar :-)

 

lana

25 augusti 2010 15:12

Ja, allt går att sälja med mördande reklam;), då glöms gärna det sunda förnuftet bort, är själv ett sådant offer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...