Medan jag schamponerade sunkiga lagottos med hästschampoo, bevakade Ebba hur det gick för ögonstenen och tog en massa bilder på grabbarna i hagen.

Hottis

Simply

Billy - nu ännu större....

Okie - avslöjad! Nu vet vi varför saltstenen hela tiden åker ur hållaren!

Lillen

Lillen igen. Är han söt, eller?

Med ål och allt!

Några tjejer fick visst också hamna på bild:

Älva med egenhändigt applicerat insektsskydd

Boogie på väg med pussmulen redo

Slappar-lördag var det, i alla fall för somliga!        

Slappt och slappt, först tog vi emot 800 kg hö till sommarens tävlingar och andra evenemang utanför beteshagen. Det är ju lite svårt att få gräset med sig och hösilage kan vi inte ha på sommaren.

   Blixten

Vi var ett riktigt fint team som lastade upp höet, höjdrädda Maria tog emot i luckan på loftet, höallergikern Bella staplade balar och Susanne på kryckor peppade höleverantören med glada tillrop och komplimanger när han kastade upp balarna.  Tur vi hade en fullt funktionsduglig trettonåring att tillgå, annars vet man inte hur det hade slutat ;-)

Vår långskånk

Sedan var det dags att äntligen få släppa tillbaka Hottis till grabbarna i valack-hagen. Hans sår har läkt fint till slut. Men det krävdes  tre dagars inläggning på hästkliniken. Han lyckades ju sprattla loss dränageslangen ur såret, trots våra omsorgsfulla bandage. Dessutom blev det rätt så omöjligt för oss att få i honom den  intramuskulära antibiotikan. Först skulle man sticka en grov kanyl i halsmuskeln, kolla att man inte fick upp blod i den, och sedan montera på sprutan med den trögflytande vätskan som skulle tryckas in i musklen. Eftersom Hottis tyckte det gjorde j-gt ont, stod han inte stilla, och kanylerna flög i alla väderstreck och måste stickas om gång på gång, antibiotikan hamnade mest på mig och Ebba, och allt var ett tvåtimmarskrig som inte gynnade någons utveckling. (På kliniken gav de lugnande, satte en permanent kanyl i en halsåder och sedan kunde de diskret fylla på två gånger per dag medan de kliade honom lite....)

Väl hemma har det gått jättebra med bandageomläggningar och såret har läkt bra, han är ohalt och pigg och glad. Så länge han har haft bandage har han gått själv bredvid stona och sovit inne på natten.  Han har funnit sig i detta jättebra, och tydligen tyckt att närheten till stona varit tillräckligt sällskap. Vad Älva tyckte om Hottis de första dygnen lämpar sig inte i skrift...

Han har varit väldigt sällskaplig och kli-ig med Ebba, så nog har han saknat närkontakt med sina hästpolare. Så när bandaget nu var borta var det dags för återförening efter 10 dagars separation. Lite spring och turer blev det, men det gick väldigt lugnt tillväga ändå. Det är snälla farbröder!

Hottis föltuggar för glatta livet!

True natural horsemanship

eller

Hur hästar egentligen interagerar med varandra!