Det är väl tur att inte "vän av ordning" inte ser mig på uteritt.  (Och att de vänner som ibland följer med är lite fria i sinnet och kan tänka utanför lådan).

Boogie är som allra mest repetitionsklok ute i skogen. Att vada genom vatten har gett bra utdelning. När nu matte tycker att det kanske kan sättas på variabel belöning, speciellt när det är vatten i hela skogen och morötterna annars tar slut aledels för fort, då  kommer festliga utsläckningsexplosioner. Så nu har vi  en häst som målmedvetet styr ned i närmsta vattenfyllda traktorspår och plaskar hejvilt med fötterna. Till och med de badtokiga popcornen tycker att det blir för mycket och flyr fältet när hon drar i gång. Att matte skrattar verkar dessutom vara tillräcklig förstärkning nu. Hmm, om nu nån tävlingsarrangör får för sig att göra en vattenbox i trailen, med vatten i, då kan det bli intressant...

Något annat som vi jobbade mycket med i skogen förut när Boogie hade svårt för höger galopp, det var att be om just höger galopp på hennes favoritsträckor och låta henne dra på om hon valde rätt. Förstärkningskvaliteten var tydligen helt rätt, och gav starka minnesbilder. Så när den lilla kossehästen numera känner sig pigg och sprallig så krullar hon ihop sig, "morrar" lite och bjuder spontana galopper. Alltid höger. Vem kan motstå sånt? Inte jag i alla fall.

Att hoppa över diken har vi också belönat rikligt under våra snart 3 år tillsammans. Så vad tror ni hände idag  när matte måste svara i mobilen och stannar en stund, Boogie blir lite uttråkad och kommer ihåg att ca 50 meter framåt har vi ett sånt där dike som det brukar bli morot på andra sidan av?   Tur man sitter rätt stadigt i westernsadeln -  jag lyckades inte bara hålla mig kvar på hästen utan även rädda mobilen från att landa i dyn!

När skogsvägen ligger  mjuk och fin framför oss, och jag kan ge lång tygel och bara låta mig svepas med i accelerationen och helt förlita mig på Boogies säkra hovar - då har jag inte minsta lilla tanke på om någon av oss bestämmer över den andre....

 

AK

24 april 2010 18:28

Det låter hur kul och harmoniskt som helst!

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

24 april 2010 18:35

Det är jättekul och väldigt avspänt - för mig! Men en del hästfolk blir lite stressade/provocerade av att se hästar tillåtas ta egna initiativ, har jag märkt...

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 

Bella

24 april 2010 20:29

Hur härligt som helst!!! Även Herr Simply bjuder numera till med spontangalopper, speciellt när vi närmar oss hinder som vi "alltid" hoppar över. Jag tycker också väldigt mycket bättre om att ha en häst som vill och bjuder till själv än en som måste trugas fram :-))

 

Ann-Louise

24 april 2010 21:16

Ha ha ha just my cup of tea! Precis så ska det vara... Bejakande, bekräftande och KUL!!!!
Härligt!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Ari

25 april 2010 10:47

Din dåliga ledare!! Fyy..;-)))

 

Camilla Svenäng

25 april 2010 11:44

Jag kan ingenting om hästar, men kan applicera på hund... Log stort när jag läste det här. Vilken under bar syn! Och upplevelse. Grattis!

 

Jana

26 april 2010 09:01

Mohaha, jag har ju bara "tränat" en enda lilla häst uppifrån (alltså ridandes) och det som hon fick belöning för var Stopp. Körde även din vattenpölvariant. Antagligen också helt okompatibel med gruppridning: Tre steg, Stopp, Klick, in i pölen, Klick, fyra steg, Stopp, Klick, tre steg, Stopp, Klick. Tur att man bara hade hund med sig. ;-)

http://teatermimulus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...