Är mönstergrenen vi får harva på i tills vi uppnått Western Riding-status på galoppombytena.

Inte min favvogren. Mönstret kan se ut ungefär hur som helst och brukar anslås på nätet någon vecka eller så före tävlingen. Eller först på plats. Det är OK, jag gillar oförutsägbarhet, eftersom det gör att man tränar varierat.

Vad jag är mindre förtjust i är att de klämmer ihop de däringa konerna i ena ändan av ridhuset, så det blir så trångt, och ritten känns bara ryckig. Självklart är det en del av svårigheten, att kunna få hästen så följsam så att man kan få övergångarna exakt där de ska vara även på en liten yta. Men vi är väl inte där än, och jag blir stressad. Gissa vad som händer med hästen då!

Dessutom: Alla som är med i klassen går in  samtidigt och står på led och väntar på sin tur att rida mönstret. Många deltagande före = massor med tid att stå och bli nervös. Rider några fel väg före en, kan man till slut börja grubbla över saker som "var det verkligen till höger om kona två....eller vänster?"

Efter mönstret får man stå i andra ändan och vänta på de andra att bli klara. Vissa hästar blir lite pirriga av att stå i en grupp först, sedan rida i väg ut i stort ensamt utrymme, och sedan till en grupp igen. Vissa små kossehästar måste hållas mentalt sysselsatta under all denna väntan. Det är inte helt lätt när man ska stå sida vid sida med de andra. Man är fortfarande "i tävlan" och ska sitta snyggt och ha tyglarna i en hand.

Sedan kommer "railwork" när alla samtidigt ska visa upp gångarter enl. speakerns instruktion. Längs fyrkantsspåret. Vissa små kossehästar tycker då att det är väldigt kul att äntligen komma i rörelse igen. Och vill gärna visa alla nya polare vem som är snabbast på rakan... Då är det väldigt bra för matte om det råkar komma lite Johnny Cash i högtalarna, för då kan hon djupandas och hålla styr på saker.

Här ett WH-mönster som använder hela banan, det gillar vi!

Svårt att hitta quartrar på Youtube, paint-folket verkar vara mer framme där!

Så här kan railwork se ut. Fast inte på racer-Boogie! Det är så mycket i westernridningen som handlar om att springa långsamt. Utom just de grenar stackars Boogie är avlad för....

 Men om man fick göra som på de här stortävlingarna och gå ut på framridningen igen när man gjort sitt mönster skulle vi ha det lite lättare tror jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...