Alla inlägg den 11 mars 2010

Av Maria - 11 mars 2010 21:30

Några av våra vänner i stallet ska ju tävlingsdebutera här på vårkanten.  Dags att ekipera sig alltså, och hatt är i princip en nödvändighet.



Men det är inte bara att slänga på sig första, bästa westernhatt. No, no, no! Jag har hört somliga mumla om att hatt, det har de redan hemma, sedan någon USA-resa i ungdomen eller så. Haha, det trodde jag med när vi skulle debutera. Nu vet jag bättre! Allt jag kan har jag förstås lärt mig av Anki!

Här kommer en liten guidning i westernhattens värld.


Man FÅR tävla i hjälm, men de flesta väljer hatt.


Tro inte att dina gamla westernhjältar duger som stilikoner:


   Kulhål och bucklor - nej tack!


   Lite mer välvårdad, men helt fel stuk. Pinchfront funkar inte!


   Zeb verkar ha suttit på sin!


   Miss Ellies blomkruka på vift?


   Krokodiltänder och platthatt funkar bara i "the outback down under"!


  


Det verkar faktiskt bara vara Tommy Lee Jones som har koll på hatten, men så är han ju ranchägare och "cattleman" på riktigt!


För det är endast nedanstående stukningar på hatten som är gångbara:

  

 Cattleman' Crease: A more traditional crease with rolled front and sides rolled higher with the back dipped slightly.
Quarter Horse Crease:
Longer vents in the crown, squared front with sides rolled moderately, cupped back. 

Cutter Crease: Similar to the Quarter Horse Crease with a squared front brim, flatter sides, and dimples in the crown.


Så dyk nu inte upp på framridningen i   


Då kommer coachen inte att vilja coacha, helt enkelt!


   Hell no - hon kommer inte ens att heja på dig!


   Hellre en välvårdad hjälm om du inte kan tänka dig att investera i en ny filthatt med cattleman's crease, alltså!


Beställer du från t.ex Rod's eller Sheplers, så mät huvudet noga. För mig har ridhjälmsstorleken stämt exakt på hattnumret. För stor hatt är ett elände, den måste sitta kvar i galopperna. Om det känns som om du måste hålla kvar den med ögonbrynen, kommer du inte att kunna fokusera på ridningen. Är den bara lite för stor kan man klippa wettexduk i remsor och lägga innnanför hattbandet. För att riktigt säkra den på huvudet sprejar du på duktigt med hårsprej precis innan du trycker fast den på huvudet. (Sedan känns det som att riva av ett plåster när den ska av! Och hjälmfrilla får en helt ny innebörd.)


  


Sedan behöver du en box till hatten. Jag skojar inte, jag var helt övertygad om detta efter endast en tävling med hatten i papplåda och påse. Det är så mycket man ska släpa med och hatten tål inte att komma i kläm. Dessutom kanske man måste rida fram ute i regn, och då har man raskt förvandlat sin korrekta cattleman's crease till en Zeb-paj. Alltså har man hatten i tryggt förvar i boxen tills det är precis dags att tävla, utan risk för att den blir blöt, trampad på eller blåser bort.




Av Maria - 11 mars 2010 17:23


Trail får fortsätta vara favvo-grenen.


Av Maria - 11 mars 2010 16:51


Är mönstergrenen vi får harva på i tills vi uppnått Western Riding-status på galoppombytena.


Inte min favvogren. Mönstret kan se ut ungefär hur som helst och brukar anslås på nätet någon vecka eller så före tävlingen. Eller först på plats. Det är OK, jag gillar oförutsägbarhet, eftersom det gör att man tränar varierat.

Vad jag är mindre förtjust i är att de klämmer ihop de däringa konerna i ena ändan av ridhuset, så det blir så trångt, och ritten känns bara ryckig. Självklart är det en del av svårigheten, att kunna få hästen så följsam så att man kan få övergångarna exakt där de ska vara även på en liten yta. Men vi är väl inte där än, och jag blir stressad. Gissa vad som händer med hästen då!


Dessutom: Alla som är med i klassen går in  samtidigt och står på led och väntar på sin tur att rida mönstret. Många deltagande före = massor med tid att stå och bli nervös. Rider några fel väg före en, kan man till slut börja grubbla över saker som "var det verkligen till höger om kona två....eller vänster?"


Efter mönstret får man stå i andra ändan och vänta på de andra att bli klara. Vissa hästar blir lite pirriga av att stå i en grupp först, sedan rida i väg ut i stort ensamt utrymme, och sedan till en grupp igen. Vissa små kossehästar måste hållas mentalt sysselsatta under all denna väntan. Det är inte helt lätt när man ska stå sida vid sida med de andra. Man är fortfarande "i tävlan" och ska sitta snyggt och ha tyglarna i en hand.

Sedan kommer "railwork" när alla samtidigt ska visa upp gångarter enl. speakerns instruktion. Längs fyrkantsspåret. Vissa små kossehästar tycker då att det är väldigt kul att äntligen komma i rörelse igen. Och vill gärna visa alla nya polare vem som är snabbast på rakan... Då är det väldigt bra för matte om det råkar komma lite Johnny Cash i högtalarna, för då kan hon djupandas och hålla styr på saker.


Här ett WH-mönster som använder hela banan, det gillar vi!



Svårt att hitta quartrar på Youtube, paint-folket verkar vara mer framme där!


Så här kan railwork se ut. Fast inte på racer-Boogie! Det är så mycket i westernridningen som handlar om att springa långsamt. Utom just de grenar stackars Boogie är avlad för....

 Men om man fick göra som på de här stortävlingarna och gå ut på framridningen igen när man gjort sitt mönster skulle vi ha det lite lättare tror jag.


Av Maria - 11 mars 2010 16:29


heter en av alla zillioner AQHA-grenar.


Undrar om det är den Hottis övar inför, när han hoppar ut ur hagen hela tiden?


Av Maria - 11 mars 2010 15:53

..kan man ju passa på att leta efter när man är hemma med sjuka barn och känner sig halvdan själv.


Kolla in långsam galopp, men med stuns!



Western Riding heter grenen, och det dröjer innan vi är redo för den...

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards