När jag tänker tillbaka på helgen som gått ska jag bara tänka på:

• 2 helt suveräna ridpass i ridhuset där Boogie var så lätt och så samarbetsvillig.
• Galoppfattningar på en hand och lång tygel på första försöket, bara för att jag kände direkt att i dag så går det.
• En häst som verkligen bjöd på bommarna och självmant erbjöd sig att ta "svårare" vägar.
• Min fantastiska dotter som snart 13 år gammal, jobbar i stallet på våra helgjourer som en hel karl. Eller hel kvinna ska det nog heta, förresten!
• Ljuvliga lilla Hottis som blev rädd för snöplogen när han promenerade med Ebba, slet sig och galopperade iväg, men vände när Ebba ropade med sin vänligaste röst "men Hottis, vart ska du då?"  "Höhöhö!" svarade han och galopperade tillbaka till tryggheten hos sin matte. Man blir ju tårögd av sånt.
• Samt förstås söndagens galopptur i sällskap med Bella & Simply. 2 km oavbruten galopp genom orörd nysnö i solsken, det kan man leva länge på!

Så därför tänker jag inte alls tänka mera på:

• -Fredagens trassel med broddsparkad häst vid insläppet. Jag gillar inte hästsjukvård och bandage i vanliga fall, och när man ska göra det på någon annans häst blir det en himla anspänning. Men det verkar ha gått bra med Älva i alla fall, så nu glömmer vi det!
• -Bilen som la av halvägs hem när vi äntligen kommit i väg från stallet på fredagkvällen, två timmar försenade till vår middag. Den startade igen efter 10 minuter och gick snällt större delen av lördagen, så nu glömmer vi det!
• - Helgens tröstlösa kamp mot naturkrafterna. 10 hästar konsumerar ca 250 kg hösilage på två dygn, och merparten har jag  fått hacka, spetta samt repa upp tuss för tuss,  ur en djupfryst snödriva. Nu har vi fått balar inflyttade under tak, så nu glömmer vi det!
• - Bilen som sedan slutgiltigt tackade för sig efter insläppet på lördag kväll. Denna gång på den smala vägen mellan sommarhagarna. Mötande trafik kunde inte passera mig och de fick sitta där med sina kallnande pizzakartonger och gråtande barn som inte ville missa Melodifestivalen. Har väl aldrig känt mig så i vägen i hela mitt liv! Diverse måttligt entusiastiska karlar fick avbryta sina lördagsgroggar för att med traktorn bogsera bileländet ur vägen tillbaka upp till stallplan. Baklänges genom snöstormen. Anki fick skjuta upp sina middagsbestyr och skjutsa hem mig. Nu är Bileländet på verkstaden, reservdel ska komma på onsdag och för en sisådär 6 000 så kommer bilen att bli som ny igen till på torsdag! Och jag har ju fått låna nån slags miljövänlig mini-plåtask att sladda runt i snödrivorna med så länge! Så nu glömmer vi det!

Tänker bara tänka på den där underbara snögaloppen, så det så!