Inte bara den lilla Hottentotten gör stadiga framsteg! Det gör också den lilla runda kossehästen. Som vanligt, vill man nästan tillägga! Så bortskämd man har blivit. Men det är faktiskt så att hon fortfarande bara blir starkare, smidigare och allt roligare att rida!

Det är hon förresten inte alls ensam om i stallet! Tänk om vi hade varit förståndiga nog att ha videodokumenterat Boogie, Älva och Simply med jämna mellanrum under de senaste åren...

I fredags blev det lite klicker-trail. Ebba och jag byggde upphöjda skrittbommar följt av en bro med upphöjd bom på mitten. Det var mest  för Hottentotten att fundera på, Boogie brukar vara rätt bra på den typen av hinder. Eftersom jag har som målsättning att alltid få med nåt udda på fredagarna, hade vi också en stor genomskinlig plastsäck med halm att kliva över. Sedan var det 4 bommar lagda på en linje att antingen köra travslalom över eller använda till galoppvolter i olika storlek. Utfallet i travserpentiner (med eller utan bommar) är helt beroende av att jag hittar tekniken i min kropp och styr från bålen med rätt timing. Styr man med handen bryter man isär hästens rörelse och får problem. När jag får ordning på mig, glider Boogie som en ål (eller agilityhund) genom slalomen, jag menar serpentinen.

När vi skulle galoppera volterna var målsättningen att få Boogie att sträcka ut och länga sig över bommen istället för att "göra en Boogie" dvs korta och få in mystiska extra språng som nästan ser ut som break of gait.   Jag körde receptet med tjutande indianen igen, dvs gasa på och leka, sedan samla ihop, rida på bommar, vilda glädje tjut för alla tendenser till längning och en massa snask förstås.

"Mamma, du är helt flummig när du rider!" suckade dottern som showmanshippade med Hottis i bakgrunden.

Men det funkar ju! Boogie kortade sig bara på de två första repetitionerna, sedan hade hon en klar uppfattning om vad som gav utdelning och längde och längde i repetition på repetition. Till och med när jag red "mindre snälla" vägar. Jag får verkligen gåshud av sådana pass! Tänker alltid på Kathy Sdao : "Clickertraining is communication with another species!"

Ett kort, intensivt och glädjefullt ridpass!

På lördagen fick hon sedan faktiskt alldeles ledigt! På söndagen sken solen så det gnistrade i snön, och Skällsta Adventure Ladies tog en tvåtimmarstur i naturen. Boogie fick ta täten i sina favoritbackar. Susanne tränade på att hålla igen Älva, och Simply stackarn törs väl inte passera superbitchen, även om han numera har förmågan. Vi avslutade med några varv på en "naturtravbana" som anlagts på ett gärde. Eller naturgaloppbana i vårt fall! Nu fick långbeningarna vara först, och jag tränade på att hålla igen lite. Boogie köpte läget, men visade mig tydligt sin vilja att ge dem en match. Man känner hur hon hela tiden spanar efter luckor och söker smartaste vägen att komma ikapp och genskjuta. Vinnarskalle, eller helt enkelt bara kossehäst som försöker göra sitt jobb! Kruxet är att kossor har mycket kortare ben än de här långskånkarna hon nu försöker jaga!

Vi har så roligt med våra underbara hästar den här ljuvliga vintern, att man nästan önskar att våren dröjer lite...

 

Carolina F

9 februari 2010 01:15

Det är som alltid väldigt roligt att få ta del av dina och Boogies framsteg! Håller förresten med dig om att det är en ovanligt hästvänlig vinter i år som gärna får hålla i sig ett litet tag till. Har nästan glömt hur det är att ta hand om leriga hästben.

Hälsningar från en annan flummig klckertränande ridtant ;-)

http://www.klickerhastar.blogspot.com

 

AK

9 februari 2010 07:58

Jätterolig läsning. Jag får inspiration till vår ponnyträning!
Och den vanliga dosen avundsjuka... ;)

http://bacillen.wordpress.com

 

Susanne

9 februari 2010 15:17

Det är lite oklart vem du syftar på med epitetet "superbitch"! =)

 

Bella

9 februari 2010 15:58

Tror att Simply tycker att det är hugget som stucket ;-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...