Inte bara den lilla Hottentotten gör stadiga framsteg! Det gör också den lilla runda kossehästen. Som vanligt, vill man nästan tillägga! Så bortskämd man har blivit. Men det är faktiskt så att hon fortfarande bara blir starkare, smidigare och allt roligare att rida!

Det är hon förresten inte alls ensam om i stallet! Tänk om vi hade varit förståndiga nog att ha videodokumenterat Boogie, Älva och Simply med jämna mellanrum under de senaste åren...

I fredags blev det lite klicker-trail. Ebba och jag byggde upphöjda skrittbommar följt av en bro med upphöjd bom på mitten. Det var mest  för Hottentotten att fundera på, Boogie brukar vara rätt bra på den typen av hinder. Eftersom jag har som målsättning att alltid få med nåt udda på fredagarna, hade vi också en stor genomskinlig plastsäck med halm att kliva över. Sedan var det 4 bommar lagda på en linje att antingen köra travslalom över eller använda till galoppvolter i olika storlek. Utfallet i travserpentiner (med eller utan bommar) är helt beroende av att jag hittar tekniken i min kropp och styr från bålen med rätt timing. Styr man med handen bryter man isär hästens rörelse och får problem. När jag får ordning på mig, glider Boogie som en ål (eller agilityhund) genom slalomen, jag menar serpentinen.

När vi skulle galoppera volterna var målsättningen att få Boogie att sträcka ut och länga sig över bommen istället för att "göra en Boogie" dvs korta och få in mystiska extra språng som nästan ser ut som break of gait.   Jag körde receptet med tjutande indianen igen, dvs gasa på och leka, sedan samla ihop, rida på bommar, vilda glädje tjut för alla tendenser till längning och en massa snask förstås.

"Mamma, du är helt flummig när du rider!" suckade dottern som showmanshippade med Hottis i bakgrunden.

Men det funkar ju! Boogie kortade sig bara på de två första repetitionerna, sedan hade hon en klar uppfattning om vad som gav utdelning och längde och längde i repetition på repetition. Till och med när jag red "mindre snälla" vägar. Jag får verkligen gåshud av sådana pass! Tänker alltid på Kathy Sdao : "Clickertraining is communication with another species!"

Ett kort, intensivt och glädjefullt ridpass!

På lördagen fick hon sedan faktiskt alldeles ledigt! På söndagen sken solen så det gnistrade i snön, och Skällsta Adventure Ladies tog en tvåtimmarstur i naturen. Boogie fick ta täten i sina favoritbackar. Susanne tränade på att hålla igen Älva, och Simply stackarn törs väl inte passera superbitchen, även om han numera har förmågan. Vi avslutade med några varv på en "naturtravbana" som anlagts på ett gärde. Eller naturgaloppbana i vårt fall! Nu fick långbeningarna vara först, och jag tränade på att hålla igen lite. Boogie köpte läget, men visade mig tydligt sin vilja att ge dem en match. Man känner hur hon hela tiden spanar efter luckor och söker smartaste vägen att komma ikapp och genskjuta. Vinnarskalle, eller helt enkelt bara kossehäst som försöker göra sitt jobb! Kruxet är att kossor har mycket kortare ben än de här långskånkarna hon nu försöker jaga!

Vi har så roligt med våra underbara hästar den här ljuvliga vintern, att man nästan önskar att våren dröjer lite...

Ojoj, dagarna springer iväg och särskilt mycket bloggande blir det inte. Samtidigt händer det så mycket i den lilla Hottentottens liv som skulle vara roligt att få nedskrivet, eftersom det är så roligt att kunna titta tillbaka senare och se utvecklingen.

Jag undrar hur många fölungar som blir hanterade så här mycket? Ebba är i stallet 6 dagar i veckan och pysslar med honom. Promenader i skogen, få hovarna lyfta och bankade på, stå stilla, bli borstad, prova sadel, bli lite hängd på, vara själv i stallet utan andra hästar osv osv.

I torsdags var det lektionspremiär också! 10-15 minuter är max koncentration för en sån här liten kille, säger Anki, så han fick komma in och vara med sista kvarten på Ebbas lektion. Jag som skulle leverera lilkillen i rätt ögonblick hade fullt sjå att ta mig in i ridhuset. Det var nämligen stora takskottarkvällen på anläggning, och gubbar på stalltaket som kastar ned snö över en, kan ju kännas lite körigt för en liten parvel. Hottis gjorde inga stora grejer, ville mest bara stå stilla och titta på gubbarna.

Inne i ridhuset var det fullt med vita ponnier, men de var snälla och stod stilla, som alldeles lagom störningsträning. Anki visade Ebba lite longering. Efter lite inledande strul skötte han sig prima. Anki  är ju så tydlig och snabb i sin timing. Sedan fick Ebba ta över och öva på Showmanship at Halter. Det är en gren där man visar hästen i grimma vid sidan. Man får ett mönster att följa och bedömningen är på hur man för hästen (och hur den svarar på hjälperna antar jag). Det är lättast att jämföra med linförighet på hund, tycker jag. Man måste hela tiden se till att domaren kan se hela hästen, så det gäller att hela tiden ha ett öga på var domaren befinner sig.

Jag tycker att Ebba och Hottis såg väldigt trevliga ut tillsammans. Jag brukar ju säga att han följer Ebba som en liten (stor) hund, så det här blir en bra gren att börja med!

Så här kan Showmanship se ut (På Youth World Show...)