Alla inlägg under februari 2010

Av Maria - 22 februari 2010 17:59


När jag tänker tillbaka på helgen som gått ska jag bara tänka på:


  • 2 helt suveräna ridpass i ridhuset där Boogie var så lätt och så samarbetsvillig.
  • Galoppfattningar på en hand och lång tygel på första försöket, bara för att jag kände direkt att i dag så går det.
  • En häst som verkligen bjöd på bommarna och självmant erbjöd sig att ta "svårare" vägar.
  • Min fantastiska dotter som snart 13 år gammal, jobbar i stallet på våra helgjourer som en hel karl. Eller hel kvinna ska det nog heta, förresten!
  • Ljuvliga lilla Hottis som blev rädd för snöplogen när han promenerade med Ebba, slet sig och galopperade iväg, men vände när Ebba ropade med sin vänligaste röst "men Hottis, vart ska du då?"  "Höhöhö!" svarade han och galopperade tillbaka till tryggheten hos sin matte. Man blir ju tårögd av sånt.
  • Samt förstås söndagens galopptur i sällskap med Bella & Simply. 2 km oavbruten galopp genom orörd nysnö i solsken, det kan man leva länge på!

Så därför tänker jag inte alls tänka mera på:


  • -Fredagens trassel med broddsparkad häst vid insläppet. Jag gillar inte hästsjukvård och bandage i vanliga fall, och när man ska göra det på någon annans häst blir det en himla anspänning. Men det verkar ha gått bra med Älva i alla fall, så nu glömmer vi det!
  • -Bilen som la av halvägs hem när vi äntligen kommit i väg från stallet på fredagkvällen, två timmar försenade till vår middag. Den startade igen efter 10 minuter och gick snällt större delen av lördagen, så nu glömmer vi det!
  • - Helgens tröstlösa kamp mot naturkrafterna. 10 hästar konsumerar ca 250 kg hösilage på två dygn, och merparten har jag  fått hacka, spetta samt repa upp tuss för tuss,  ur en djupfryst snödriva. Nu har vi fått balar inflyttade under tak, så nu glömmer vi det!
  • - Bilen som sedan slutgiltigt tackade för sig efter insläppet på lördag kväll. Denna gång på den smala vägen mellan sommarhagarna. Mötande trafik kunde inte passera mig och de fick sitta där med sina kallnande pizzakartonger och gråtande barn som inte ville missa Melodifestivalen. Har väl aldrig känt mig så i vägen i hela mitt liv! Diverse måttligt entusiastiska karlar fick avbryta sina lördagsgroggar för att med traktorn bogsera bileländet ur vägen tillbaka upp till stallplan. Baklänges genom snöstormen. Anki fick skjuta upp sina middagsbestyr och skjutsa hem mig. Nu är Bileländet på verkstaden, reservdel ska komma på onsdag och för en sisådär 6 000 så kommer bilen att bli som ny igen till på torsdag! Och jag har ju fått låna nån slags miljövänlig mini-plåtask att sladda runt i snödrivorna med så länge! Så nu glömmer vi det!

Tänker bara tänka på den där underbara snögaloppen, så det så!





ANNONS
Av Maria - 18 februari 2010 17:59


Vi diskuterade sovande elever idag. Elever som somnar på lektionerna. Här märktes något av en kulturskillnad. Som brittisk lärare var det självklart att väcka eleven och på något sätt markera att beteendet var olämpligt.

(Jag minns själv en lärare på min engelska skola som var en hejare på att kasta prick med tavelsudden...Riktigt så handgripligt går dock inte vår brittiska personal tillväga.)

Som svensk lärare verkar man gå försiktigare fram. Någon hade provat att peta lite på sovande elever, men gett upp när reaktion uteblev. Andra bara ignorerade beteendet. Alla kunde nog tänka sig att ta upp problemet i ett enskilt samtal med eleven, men att agera i stunden kändes av någon anledning inte rätt.


Senare idag var det personalmöten. Flera i rad, och vissa av oss skulle sitta med på alla. En arbetskamrat somnade mot slutet  och sov sig igenom ca 20 minuter. Ostört. Ingen gjorde något, men jag skulle tro att alla la märke till det eftersom personen satt väldigt synligt till.


Man kan säga till någon att de har fått tandkräm på tröjan eller glömt att knäppa gylfen, men att säga "Ursäkta, du har visst nickat till!" det gör man tydligen inte?

Samtidigt som jag kan ge mig attan på att många satt och tänkte irriterade tankar på att personen i fråga sov i stället för att vara engagerad i våra viktiga frågor.


Jag är lika skyldig och tafflig som alla andra. Jag bara undrar varför det är så?

Jag skulle nog faktiskt vilja bli väckt, om det var jag!


ANNONS
Av Maria - 14 februari 2010 17:15


Idag har jag klippt våra får, jag menar, lagotto. Jag har väntat och väntat på mildare väder allt medan hårbollarna blivit allt yvigare. Till slut stod jag inte ut längre. ALLT fastnar, snön så mycket att de på slutet av skogspromenaderna knappt tar sig fram. I stallet är det också kortsnaggat som gör sig allra bäst bland torv,gödsel och sand. Så idag var det först schamponering och sedan totalklippning. Det tar sammanlagt ett antal timmar.

Jag vet hundägare som tycker att pälsvård är kul. Att det är stunder då man kommer riktigt nära sin hund. Jag antar att de personerna har väldigt begränsade erfarenheter av allt annat skojigt man kan göra tillsammans med sin hund?Personligen tycker jag pälsvård är astrist!

Inte blir det roligare av att Toscas päls är av en sådan fenomenal kvalitet att den slår ut både handsaxar och maskiner på nolltid. Jag skulle verkligen behöva en riktig fårklippningsmaskin till henne, som inte bara äter sig fast i underullen.


De lagotto spekulanter som tror att det är så himla fiffigt med lagotto för att de inte fäller, borde få göra studiebesök hos mig idag. Förvisso har hundarna inte släppt ifrån sig ett enda hårstrå frivilligt, men det är nu pälsfragment överallt, som tunn hinna på allt. Inklusive mellan ens tår och inuti ens näsa. 

I en stor påse ligger dessutom 1,5 kg avklippt päls. Rätt otroligt med tanke på att lagottofröknarna väger in på 13 kg var.


Nu ser vi fram emot några riktigt nära dagar med de f.d.popcornen, (som nu mest påminner om en rosa korsning mellan bedlingtonterrier och sharpei) eftersom de kommer att insistera på att sova under täcket tills några mm växt ut igen.


Tosca före och Stella efter  

Av Maria - 10 februari 2010 22:00



  


Den 12-13 juni kommer Ellen Ofstad till Skällsta Säteri och håller sin mycket uppskattade kurs i Hästens (och människans) kroppspråk.

Kursen är till för alla, oavsett inriktning inom hästvärlden, som vill förbättra sin förmåga att kommunicera med sin häst. Du lär dig att läsa hästens kroppsspråk och att använda ditt eget kroppsspråk så att hästen lättare förstår vad du vill.

Man kan delta på kursen med eller utan egen häst. Lite unikt är att alla, vare sig man har häst med eller inte,  är lika involverade i både teori och praktik.


Du kan läsa mer om kursen och anmäla dig hos Om Hästar och Ridning, som står för arrangemanget.


Du kan också läsa mer om Ellen Ofstad på hennes egen hemsida.


Jag har nu gått flera kurser för Ellen, och jag längtar riktigt till den här! Hon är en väldigt duktig pedagog för både häst och människa. Dessutom brukar hon åstadkomma en varm och lättsam stämning på kursen, som jag verkligen uppskattar. När det dessutom är  Carolina och Walter som håller i trådarna, brukar det innebära förstklassig mat och markservice! Så jag ser fram emot en riktig husmorssemester, alldeles lagom så där när skolterminen är slut   


  

Av Maria - 9 februari 2010 18:27


Artikelserien Fred i Stallet startade idag i Svenska Dagbladet


Roligt att en stor dagstidning skriver om hästar och ridning. Första artikeln handlar om rädsla och kan läsas här.


Jag är väldigt nyfiken på vilka tema som kommer i följande artiklar!

..................................................
...........................................


Egentligen hade jag tänkt blogga om hästtandläkare. Vi gillar verkligen vår hästtandläkare. Eller rättare sagt "Hästtandtekniker". En lugn och trygg hästkille som är utbildad i USA och Storbritannien. Han har jättefint handlag med hästarna, är noggrann, kollar upp vår bettsling och gör hästen fin i munnen snabbt, effektivt och utan ståhej. Men om veterinärförbundet får bestämma så skulle han inte få finnas alls. Hästtandvård är tydligen en het potatis i Sverige. Det finns ett internationellt certifieringssystem för hästtandvårdare sedan drygt 50 år tillbaka, IAED. Men i Sverige accepteras inte den för djurhälsopersonal. Veterinärförbundet har hårt drivit frågan att endast veterinärer ska få bedriva hästtandvård.


Hmm. Min personliga och högst begränsade erfarenhet av hästtandvård:

När vi nyss fått Boogie anlitade vi en veterinär för att kolla tänderna. Hon sederade hästen helt groggy och raspade sedan lite på ena sidan och bara halvvägs upp. Hon lämnade vassa kanter kvar i resten av munnen, hade inga åsikter om Boogies förslitningskador på tänderna och var inte ett dugg intresserad av vilka bett vi använde.


Sedan dess har vi anlitat hästtandtekniker Christian Haglund som kommer upp en gång per år. Idag var det alltså dags igen. Boogie skötte sig prima, fick några vassa kanter bortraspade, men hade i övrigt bra munstatus. Förslitningarna på tänderna som hon hade när hon kom till oss, finns det bara lite kvar av nu. Det som finns kvar kan vara en rest av det gamla slitaget, eftersom hon numera sällan biter sig fast i bettet. Betten vi använder är av rätt storlek så att de passar i hennes mun, det har Christian kollat.


Nu känner jag mig trygg med att min häst verkligen blivit ordentligt omskött i munnen. Dessutom utan onödiga kemikalier i kroppen...


..................................................
...........................................


Av Maria - 8 februari 2010 22:10

 

Inte bara den lilla Hottentotten gör stadiga framsteg! Det gör också den lilla runda kossehästen. Som vanligt, vill man nästan tillägga! Så bortskämd man har blivit. Men det är faktiskt så att hon fortfarande bara blir starkare, smidigare och allt roligare att rida!

Det är hon förresten inte alls ensam om i stallet! Tänk om vi hade varit förståndiga nog att ha videodokumenterat Boogie, Älva och Simply med jämna mellanrum under de senaste åren...


I fredags blev det lite klicker-trail. Ebba och jag byggde upphöjda skrittbommar följt av en bro med upphöjd bom på mitten. Det var mest  för Hottentotten att fundera på, Boogie brukar vara rätt bra på den typen av hinder. Eftersom jag har som målsättning att alltid få med nåt udda på fredagarna, hade vi också en stor genomskinlig plastsäck med halm att kliva över. Sedan var det 4 bommar lagda på en linje att antingen köra travslalom över eller använda till galoppvolter i olika storlek. Utfallet i travserpentiner (med eller utan bommar) är helt beroende av att jag hittar tekniken i min kropp och styr från bålen med rätt timing. Styr man med handen bryter man isär hästens rörelse och får problem. När jag får ordning på mig, glider Boogie som en ål (eller agilityhund) genom slalomen, jag menar serpentinen.


När vi skulle galoppera volterna var målsättningen att få Boogie att sträcka ut och länga sig över bommen istället för att "göra en Boogie" dvs korta och få in mystiska extra språng som nästan ser ut som break of gait.   Jag körde receptet med tjutande indianen igen, dvs gasa på och leka, sedan samla ihop, rida på bommar, vilda glädje tjut för alla tendenser till längning och en massa snask förstås.


"Mamma, du är helt flummig när du rider!" suckade dottern som showmanshippade med Hottis i bakgrunden.


Men det funkar ju! Boogie kortade sig bara på de två första repetitionerna, sedan hade hon en klar uppfattning om vad som gav utdelning och längde och längde i repetition på repetition. Till och med när jag red "mindre snälla" vägar. Jag får verkligen gåshud av sådana pass! Tänker alltid på Kathy Sdao : "Clickertraining is communication with another species!"


Ett kort, intensivt och glädjefullt ridpass!


På lördagen fick hon sedan faktiskt alldeles ledigt! På söndagen sken solen så det gnistrade i snön, och Skällsta Adventure Ladies tog en tvåtimmarstur i naturen. Boogie fick ta täten i sina favoritbackar. Susanne tränade på att hålla igen Älva, och Simply stackarn törs väl inte passera superbitchen, även om han numera har förmågan. Vi avslutade med några varv på en "naturtravbana" som anlagts på ett gärde. Eller naturgaloppbana i vårt fall! Nu fick långbeningarna vara först, och jag tränade på att hålla igen lite. Boogie köpte läget, men visade mig tydligt sin vilja att ge dem en match. Man känner hur hon hela tiden spanar efter luckor och söker smartaste vägen att komma ikapp och genskjuta. Vinnarskalle, eller helt enkelt bara kossehäst som försöker göra sitt jobb! Kruxet är att kossor har mycket kortare ben än de här långskånkarna hon nu försöker jaga!


Vi har så roligt med våra underbara hästar den här ljuvliga vintern, att man nästan önskar att våren dröjer lite...

Av Maria - 8 februari 2010 21:32


Ojoj, dagarna springer iväg och särskilt mycket bloggande blir det inte. Samtidigt händer det så mycket i den lilla Hottentottens liv som skulle vara roligt att få nedskrivet, eftersom det är så roligt att kunna titta tillbaka senare och se utvecklingen.


Jag undrar hur många fölungar som blir hanterade så här mycket? Ebba är i stallet 6 dagar i veckan och pysslar med honom. Promenader i skogen, få hovarna lyfta och bankade på, stå stilla, bli borstad, prova sadel, bli lite hängd på, vara själv i stallet utan andra hästar osv osv.

I torsdags var det lektionspremiär också! 10-15 minuter är max koncentration för en sån här liten kille, säger Anki, så han fick komma in och vara med sista kvarten på Ebbas lektion. Jag som skulle leverera lilkillen i rätt ögonblick hade fullt sjå att ta mig in i ridhuset. Det var nämligen stora takskottarkvällen på anläggning, och gubbar på stalltaket som kastar ned snö över en, kan ju kännas lite körigt för en liten parvel. Hottis gjorde inga stora grejer, ville mest bara stå stilla och titta på gubbarna.

Inne i ridhuset var det fullt med vita ponnier, men de var snälla och stod stilla, som alldeles lagom störningsträning. Anki visade Ebba lite longering. Efter lite inledande strul skötte han sig prima. Anki  är ju så tydlig och snabb i sin timing. Sedan fick Ebba ta över och öva på Showmanship at Halter. Det är en gren där man visar hästen i grimma vid sidan. Man får ett mönster att följa och bedömningen är på hur man för hästen (och hur den svarar på hjälperna antar jag). Det är lättast att jämföra med linförighet på hund, tycker jag. Man måste hela tiden se till att domaren kan se hela hästen, så det gäller att hela tiden ha ett öga på var domaren befinner sig.

Jag tycker att Ebba och Hottis såg väldigt trevliga ut tillsammans. Jag brukar ju säga att han följer Ebba som en liten (stor) hund, så det här blir en bra gren att börja med!


Så här kan Showmanship se ut (På Youth World Show...)






Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se