Vägen ligger framför oss, kilometer efter kilometer täckta av orörd nysnö som gnistrar i solen. Efter varje kurva kommer en ny raksträcka och ett nytt mjukt uppförslut. Boogie är pigg och stark! Det tycks hela tiden finnas en till växel att lägga i. Fartvinden viner i öronen och kylan biter i kinderna. Vi ökar, och ökar, och ökar!

Plötsligt piper mobilen. SMS.

Då kommer jag ihåg! Vi var ju 4 som red ut! Var är de andra?

Susanne på Älva ligger alldeles bakom, jag ser deras skugga i snön bredvid mig.

Men Bella och Marita, var är de? Maritas andra uteritt någonsin!  F-n, f-n,  f-n, nu har jag gjort det igen... Nu har nån trillat av, och det är förmodligen mitt fel!

Men de kommer så småningom, bakom kurvan, ångande och frustande. Marita är med! Okie är trött, men de är med! Bella brottas med ett skrittäcke som vill flyga av Simply i farten. Finns det inga galopptäcken, undrar vi! (SMSet är från Märta på handbollscup)

Boogie och jag försöker hålla oss i skinnet resten av turen, även om nysnön är sååå frestande.

Vi gör om det snart, eller hur tjejer!?!

Marita och Okie, nya medlemmar i Äventyrsdamerna?