Nej, så illa har det väl inte varit.

Men mycket bajs.

Jag Trailtränade på klickervis i fredags, och var glad att ingen dressyrtant fick för sig att dela ridhus med mig just då. För att få Boogie lite mer tänd, och sugen på att länga sig i stället för att korta sig in en bomserie, så belönade jag med rätt mycket "tjutande indianen". Dvs efter serien så racar vi som dårar till andra ändan av ridhuset under vilda tjut och avslutar med att äta en massa snask. Kräver nog en form av tolerans som inte riktigt har infunnit sig bland hästfolk ännu...

Men vi hade allt utrymme för oss själva, och konceptet funkade bra tycker jag. Efter några "indianer" sträckte hon sig verkligen in i bomserieren utan det där onödiga bromssteget. Sträckningen fanns kvar även efter att vi gjort andra, lugnare hinder emellan.

Vi tränade även på att avstå från dekorationsmaterial vid grinden samt backa i labyrint. Det sistnämnda känns som vår verkliga akilleshäl just nu, och så vill jag inte ha det till tävlingssäsongen. Jag vill inte ha några hinder som jag gruvar mig extra inför. Men Boogie har så bråttom med rumpan, och jag blir spänd och stel och konstig. Nu i fredags blev det ändå väldigt bra till slut, så det kommer väl så sakteliga.

Vi hade stalljour denna helg, så medan mamman roade sig i ridhuset plockade Ebba in 10 hästar, bytte täcken och fodrade.

Så sedan fick jag kompensera genom att mocka hela helgen. Åt alla hästarna. Jag ser "korv i torv" när jag blundar nu. Tror vi ska behålla Hottis som hingst så han fortsätter lägga allt i en prydlig hög i hörnet. De andra valackerna lägger sitt överallt och gör sedan kullerbyttor, verkar det som.

Så även Boogie, som är en riktig lortfia i boxen.

Jag fick även chansen att gå en spännande brottningsmatch med punkterad-skottkärra-överlastad-med-fastfrusen-sandblandad-ridhusskit. Slutade så när med att jag höll på ramla ned dyngcontainern.

Hundarna har varit med hela helgen, och det var nog ett misstag. Ett kufiskt särdag hos mina lagotto är att så fort det blir minusgrader ute blir de überfixerade vid all sorts avföring. Det är hysteriskt! Så de har ätit och ätit och skitit och skitit i ett aldrig sinande kretslopp. Det går ju rakt igenom. Uäck!

Susanne och jag tog en utetur i snön på Älva och Boogie på lördagen. Det blev inte den där riktiga tändningen i våra långa härliga snögalopper. Det kan väl i o f s vara bra, men eftersom Ebba tyckte Boogie hade varit lite stum i kroppen även tidigare i veckan, så fick hon faktiskt en vilodag i dag. Hon kanske känner av att vara i Frökens skola igen efter jullovet?

Så idag blev det bara mockning för min del, både hästboxarna och människoutrymmena. Hoppas nu på en skitfri måndag!

 

ylle

25 januari 2010 08:04

"Tjutande indianen" - det verkar vara ett kul och fungerande trick!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Bella

25 januari 2010 18:35

Ja, tyvärr är våra härliga herrar riktiga skitgrisar :-) Ibland önskar jag mig ett sto när jag står där i boxen och sliter, men så kommer brunsttider och sto-typiska beteenden smyger fram och då blir jag såååå lycklig över sin stabila kille!!!

 

Jenny

25 januari 2010 19:48

Men visst är det konstigt att djupfryst hundbajs skall vara så gott!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...