Tre glada tjejer på varsin mysig pålle på långritt i höstsolen, det låter väl som något från Min Häst?

Från dagens tur, Boogie o jag tv och Bella o Simply t h  Foto: Susanne Åkesson på Älva

Fast det får nog bli Min Häst Senior, för ingen av oss var ju under trettio....

Inte heller "hände något" som skulle gjort novellen dramatisk nog...

Hästarna kryssade snällt genom skog och mark, galopperade i full fart där tillfälle gavs, och skrittade på långa tyglar där det var för stenigt och knöligt att rejsa.

Boogie visade sina polare sitt senaste klickertrick - vada i vatten.  Trogna läsare kanske minns att Boogie INTE gillade vatten och kladd för två år sedan, och därför har belönats rikligt för att ta sig över och igenom sådant. Nu har vi kommit så långt att hon gladeligen vadar genom vattenfyllda traktorspår med vatten upp till knäna. (Ibland stannar hon och busar genom att plaska och leva om.) Jag brukar välja de spår som har fast botten under vattnet, men idag styrde hon bestämt mot alla vatten samlingar och ville inte bli lotsad förbi ens dem där det fanns torr stig bredvid... Vill ju inte missa chans på belöning, ju!

Simply och Älva lekte följa John och traskade snällt i kölvattnet. Hästar verkar rätt bra på observationsinlärning!

Tyvärr visade Boogie också upp sitt andra nya trick - att plötsligt få för sig att det är nån annans tur att gå först! Märkligt fenomen som bara uppstår när vi rider ut i grupp. Annars går hon fram och förbi som ett litet lokomotiv, men i sällskap börjar hon krångla ?!? Efter att ha erbjudits alternativen snurra runt på stället eller rygga (åt det håll vi skulle) bestämde hon sig så småningom för att det visst var enklare att gå fram. Toppen med förstående ridkompisar i sådana här lägen! Den enkla lösningen hade ju varit att låta någon annan gå förbi som draghjälp. Men nu fick jag utrymme och tid att trixa tills Boogie gick fram igen.

De är så härliga, våra hästar! De gillar att rejsa, ingen vill bli sist! Men de köper läget och vi kan turas om att vara först. De kan koppla av, varva ned och bara vara, för att sedan tända till igen när mattarna vill!

Ibland kan man ju undra vad hästen egentligen får ut vår samvaro och träning? Om hästarna själva kunde välja skulle de väl troligen bara gå i sin flock och äta hela dagen?

Men det går inte att låta bli att tro att Boogie faktiskt tycker att det här är roligt! Kolla nya stigar, klättra i terrängen, galoppera upp för långa backar, provsmaka lite gräs här och där.

Förresten tror jag att hon hade roligt i fredags också när vi Senior Stall Tjejer hade Trail-träning. Hon var så lätt och mjuk och framåt. Kunde galoppera långsamt på små, små volter. Jag tror att hon gillar att lösa uppgifter, jag tror att hon känner sig duktig, och jag tror att hon tycker om när man blir glad.

Och glad blir man ju mest hela tiden när man är tillsammans med henne, och hon fortsätter att utvecklas på det här underbara viset!

 

AK

22 november 2009 00:21

Åh vad underbart!

http://bacillen.wordpress.com

 

ari

22 november 2009 11:21

Vad roligt att det går framåt för er! Inte så dumt att klicka bort vatten"problemet". ;-))
Konstigt att även Boogie börjar nu med att erbjuda "stå och rör dig inte ur fläcken"...det har nästan alla klickerhästar här på gården gått igenom (9 av 10..).
Vad beror det på? Belöningsplacering (oftast bakom hästens mule, man kan ju inte kliva av vartenda gång)? Vill de inte gå ut (fast några hästar har även visat beteendet i paddocken)? Tror de att vi önskar att de erbjuder detta? Reagerar de på att man driver och sätter för mycket press på de? Jag har verkligen ingen aning, jag ser inga likheter i hundvärlden..
Visserligen ändras det där beteendet, bara man lägger upp träningen smart (vi har belönat varannans hästar när de sprang ikapp varandra)..men frågan återstår??
Jag är ganska säker på att våra hästar trivs tillsammans med oss och de är ju med på det mesta, varför blir det då som det blir?
Vore kul att få svar på den här frågan!

 

Maria Y

22 november 2009 16:49

AK - visst är det! Rosetter i all ära - Skogsridningen är det roligast av allt med att ha häst!

Ari - Intressant! Hade varit spännande att diskutera med Alexandra... Har inte alls det bekymret på ridbanan - än...
Deafultbeteende där är "lågt huvud" och är sällan fel i western.
Springa ifatt någon före behöver INTE förstärkas med snask på kossehästen, snarare att VÄNTA när någon drar i väg.
Utifrån de (hittills få) sammanhang där vägran att gå fram uppstått, har jag tolkat det som att Boogie vill fösa en annan häst framför sig. Förbi en upplevd "fara" (som går utmärkt att passera på egen hand när vi rider ut själva).
Dotterns kompis häst gör precis lika med Boogie när de två rider ut.
Kan det ha något med rangordning att göra?

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...