Det är utvecklingssamtal dygnet runt i mitt liv nu, känns det som. På jobbet har vi omdömeskonferenser inför "Midterm reports". Varje klass i taget gås igenom med samtliga undervisande lärare, samt skolledning och Elevhälsan närvarande. Lärararna har för varje elev markerat Bra, Tillfredställande eller Ej tillfredställande i varje ämne. Alla som fått Ej tillfredställande i något ämne tas upp på konferensen, insatser diskuteras och åtgärdsprogram upprättas. Enkelt, greppbart, effektivt.

Så kommer jag till mina egna ungar, som båda ska ha utvecklingssamtal denna vecka. På deras skolan jobbar man med nåt internetbaserat kolijox som heter Unikum. Lärarna skriver omdömen där, barnet förväntas också skriva om sitt lärande i varje ämne, och förälder ska gå in och läsa och kommentera som förberedelse inför samtalet. ( Själva "samtalet" förs sedan med samtliga inblandade samlade runt en dator på skolan.)

Barnen har förstås slarvat bort sina inloggningsuppgifter sedan förra året, och kommer inte in. Nya uppgifter kan beställas, men skickas då till den e-postadress som systemet givit barnen, och som de aldrig använder till något annat. Alltså kommer de heller inte ihåg hur man loggar in på sin e-post i systemet.

Den i övrigt datoriserade pappan, tycker systemet är "idiotiskt", och väntar istället på muntlig återapportering från  mamman.

Mamman har lyckats spara sina inloggningsuppgifter sedan förra året (under kraftig negativ förstärkning).

Väl inne systemet försöker mamman förbereda sig genom att läsa omdömen av denna typ:

Du använder några olika bildtekniker för att skapa egna bilder och former.
När du skapar använder du några redskap och verktyg för att skapa egna bilder och någon gång använder du dina egna bilder och former för att berätta, beskriva och förklara.
Någon gång har du använt andras bilder och former för att berätta, beskriva och förklara Ibland visar du prov på säkerhet i att skapa bilder och former för att meddela något. Ibland granskar du bilder kritiskt i olika sammanhang och reflekterar över olika bilders uttryck.
När vi skapat tillsammans är du ibland en aktiv deltagare.

Bra eller dåligt? Uppnår hon målen? Ska vi vara oroliga eller glada?

Nästa ämne:

Fakta och begrepp: Du förklarar och förstår viktiga fakta och begrepp inom det område vi studerar.
Förståelse: Du drar egna slutsatser utifrån viktiga fakta och begrepp.
Analys/ Problematisering: Du sammanställer och jämför information från olika källor.

Hmm, det låter ju rätt bra, men om är det "tillräckligt" framgår ju inte.

Osv i ämne efter ämne, tills jag har lust att kasta laptopen i golvet av frustration.  Jag är högskoleutbildad och jobbar i skolans värld, men begriper inte alls hur det går för mina egna barn i skolan. Vad i hela friden ska jag skriva för kommentarer i fältet för förälder? Vad förväntas barnet själv skriva i sin "ruta" till liknande omdömen? Hur ska de kunna känna sig duktiga och stolta över vad de åstadkommit, eller eventuellt få insikter i vad de behöver förbättra?

Varför kan de inte längre få höra att de jobbat bra, varit duktiga och gjort strålande insatser? Eller åtminstone få veta att de behöver jobba mer på xxxxxx ?

Nämen kolla, idrottsläraren har faktiskt skrivit "Bra kämpat, fortsätt så!" längst ned i sitt omdöme. Klick till honom!

 

Maggan vG

18 november 2009 12:26

Åh, du har så rätt i din kritik Maria! Man kan verkligen undra ibland vad det är för tankar som rör sig bakom såna utvecklingssamtal och upplägg. Kan ju tycka att våra barns rapporter som de fått varje termin (4 st) ända från första skolåret, har varit mycket informativa om än kortfattade - både i Sydafrika och här i Holland. Sverige har nåt att lära därifrån...

Nästa termin ska jag (med alla största sannolikhet) läsa en kurs som heter "Att organisera för, värdera och bedöma lärande" på Lärarhögskolan... Passande? Man kanske kan vara med och påverka.....

Kram!

 

Lina

18 november 2009 13:09

Oj! Den första där om bildtekniker... jag fattar verkligen ingenting!
Mina barn har som tur är (än så länge) enbart muntliga utvecklingssamtal där vi tittar i bänken och fröken pratar pedagogiskt och begripligt med både barn och förälder. Hoppas att vi får fortsätta så!

http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/216

 

Tina

18 november 2009 16:31

Jisses! Vi har också haft det datoriserat ett tag och där fick man komma och ta privatlektioner för att kunna hantera detta. Jag undrar alltid hur alla dessa icke-datorvana ska hantera detta.

http://workinglabs.wordpress.com

 

Jana

18 november 2009 18:13

Säker på att meddelanden inte har skrivits på japanska för att sedan översättas via google eller annat expertöversättningsprogram? ;-)
Jag såg förresten att Toys'R'Us har en "hipphoppmatta" (trampa på fält som gör oljud då) igen i katalogen. Nuförtiden heter den "High School Musical Dancing Något" och borde finnas på alla affärer i Sverige. ;-)

http://teatermimulus.bloggagratis.se

 

hundgalen

18 november 2009 19:25

därför man får inte göra bedömningen från att någon är, det är att stämpla...

http://hundgalen.bloggagratis.se

 

Maria Y

18 november 2009 19:39

Nä, hemska tanke om någon skulle bli stämplad som bra eller duktig!
Men vad sägs om "uppfyller gott och väl målen för denna termin" eller "behöver kämpa lite till för att uppnå målen" sä man får nåt att relatera texten till?
Har idrottsläraren gått utanför ramen och begått tjänstefel när han säger "bra kämpat, fortsätt så"?
Synd i så fall, för det var det enda som hade något informationsvärde för mig.

http://cowgirlsup.bloggagratis.se

 

Pia & Jezz

18 november 2009 20:44

Huva, ska man skratta eller gråta?? Det blir som att få betyg utan att veta vad skalan är. Fast lärarna vet kanske inte alltid själva vad målen är idag...då blir det inte helt lätt att veta om de uppfylls eller inte heller! Fram för bättre skolpolitik!!

http://www.heldesjo.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...