I torsdags packades den betydligt decimerade skaran tävlingshästar in i transporten för avfärd till Borås och SQHA’s Harvest festival. Det var nämligen bara Bella och jag som fick tummen ur och kom iväg i slutändan. Samt vår eminenta och lojala coach Anki förstås.

Borås ligger lååångt bort. I alla fall när man kör transport. Borås Fältrittklubb visade sig dock vara en trevlig anläggning som funkade väldigt bra för westerntävling med kossor och allt. Vårt enda riktiga klagomål gäller nog den fenomenalt o-charmiga innehavaren av serveringen. Ännu en som har gått i skola hos Basil Fawlty. Det som är kul i TV-soffan är mindre trevligt verkligheten, så vårt gäng gjorde snabbt en poäng av att åka iväg och äta utanför området.

Av någon anledning hade SQHA valt att lägga tävlingen samtidigt som SRHA’s September Rundown i Trollhättan 10 mil bort. Western-Sverige är väl inte ännu tillräckligt stort för två westerntävlingar i samma del av landet på samma helg, så det var lite manfall jämfört med tidigare tävlingar.  I Trailklasserna fanns det dock riktigt duktiga ekipage på plats!

Denna gång hade vi varit våghalsiga och chansat på att åka ned till tävlingarna en dag senare än vi brukar.  Vi hann då inte vara med i någon Paid-Warmup, däremot hann vi rida i ridhuset på kvällen när vi kommit fram.  Boogie visade inga spår av trötthet efter den långa resan.  Tvärtom var hon väldigt pigg och fräsch. Hon kändes sprallig och busig, på ett positivt sätt. Som klickertränare/beteendeanalytiker borde jag förstås inte alls ge mig på att gissa vad som händer mellan hennes öron.  Men känslorna hon ändå förmedlade fick mig att skratta och fnissa där vi susade runt i framridningsridhuset och stora ridhuset.  Man måste låta henne springa när hon känns så där full av rörelse, håller man igen kommer det ut genom öronen, typ. Men man kan tala om för henne HUR hon ska springa, och hon lyssnar så fint!  Anki lånade henne också en stund, och var bara nöjd.

På fredag morgon kl 8.00 började vår första klass. Open Green Trail med Anki som ryttare på både Boogie och Simply. Det är en öppen klass för hästar med färre än 10 AQHA-poäng i Trail. Poäng får man när man vinner AQHA-klasser. Även 2:a, 3.a osv. kan få poäng, det beror på hur många startande det är.  Boogie gjorde en skaplig runda med Anki, men tappade fokus lite vid grind och backningshinder. Där var det nämligen rikligt dekorerat med krukor med stora lövruskor i lagom noshöjd. .. Verkar dumt att backa bort från maten, tyckte Boogie och krånglade lite. Men det räckte till vinst ändå! Simply placerade sig som nr 4.

I Junior Trailen bjöd Bettan och Cattis generöst på sig själva genom att i princip fastna i grindhålet medan Cattis hämningslöst gick loss på lövruskorna. Fotografen smattrade förtjust med sin kamera.

Direkt därpå var det NSBA Open Trail och Boogie och Anki plockade hem en första placering till, samt den svindlande prissumman 614 kr. (I NSBA går delar av startavgiften tillbaka som vinstpengar).  Bettan & Cattis kom tvåa, nu utan lövincidenter, och Anki & Simply tog hand om tredjeplatsen. Team Anki hade alltså läget fullständigt under kontroll!

Sedan fick våra hästar en välförtjänt lunch innan det var dags för Allbreeds Trail, en klass öppen för alla raser. Boogie spanande förvånat in konkurrensen på framridningen, hon har nog inte tävlat mot just shetlandsponny förut! Gullighetsfaktorn ska aldrig underskattas i en bedömningssport…

Men Anki och Boogie kryssade stadigt runt även denna bana, och landade på en andra placering. Emelie Stiwing på Docs King Calibar hade nu anslutit sig till trail-skaran och tog hand om den blåa rosetten, trots att ”Junior” genomförde större delen av mönstret med en lövruska i munnen. Det var roligt att få se dem tillbaka på tävlingsbanan igen, båda varit sjuka större delen av denna säsong.

Nu var det äntligen dags för mig och Bella att själva ta hand om styrningen i Novice Amateur Trail. En väldigt intern uppgörelse, då det bara var vi två i klassen! Boogie kändes fin och styrbar. Det var mest bland buskagen runt grinden och i backningen som det kändes lite motsträvigt…  Jag ser lite skräckslagen ut på en del bilder tycker jag, men det var faktiskt inte så det kändes!

Boogie blev placerade etta och Simply då förstås tvåa. Vi firade genom att ta ett ärevarv tillsammans, eftersom vi tyckte våra hästar gjort sig förtjänta av lite bus! Jag hade dessutom en annan tanke med det, eftersom Boogie fortfarande spänner sig och vill UT under prisutdelningarna av någon anledning. Mycket bättre denna tävling, men det kändes ändå lite pedagogiskt att kunna låta prisutdelningen få ett annat slut än det förväntade...

Boogie kunde nu få gå tillbaka till stallet med Ebba, medan Bella och Simply hade ett eldprov kvar – Novice Amateur Western Horsemanship.  I WH rider man först ett mönster mellan koner, olika varje tävling, och sedan rider alla railwork, dvs. visar gångarter längs fyrkantsspåret.  Man måste ha en superlydig häst i mönstret som svarar direkt på hjälperna, och man måste också planera sina vägar ordentligt, då det oftast är trångt. Jag tycker det är väldigt svårt och meckigt!  Bella red första delen av mönstret så fint, men kom lite fel och fick platsbrist i sista halvan. Då är man rökt! Bedömningen ska vara ca 70 % på mönstret och 30 % på railwork, om jag har förstått rätt.

Vi avrundade dagen med jättegod mat på Thai Silk inne i centrala Borås och återvände för att titta på ko-klasserna på kvällen. Jisses, vilka spänstiga kossor de hade! De stora gubbarna som vinglade omkring på sina pyttesmå kohästar var mestadels rätt chanslösa mot det här gänget klövdjur!  Speciellt de som inte hade alerta medhjälpare, s.k turnbacks, som ska hjälpa till att hålla den utvalda kossan kvar i rätt halva av arenan. 

Även lördag morgon började med ko-klasser, men nu var det lite högre kvalitet på insatserna tyckte vi som bryggseglade på läktaren. Nu fick vi faktiskt se några gubbar som bara riktade in hästen och sedan lät den vara istället för att hala, dra och allmänt vara i vägen för sin häst.  Styrbjörns adepter gjorde bra ifrån sig, och det syntes att de hade ett bättre teamwork. Finns paralleller att dra till sökträning här tycker jag. Utan ett bra gäng som samarbetar och ställer upp för varandra blir det inga bra individuella insatser heller.

På eftermiddagen var det dags för Western Horsemanship igen – nu med mig som motvillig deltagare. Det fanns ju inga Trail klasser denna dag, och något måste man ju sysselsätta sig med! Det var samma mönster i Amateur och Allbreeds, vilket underlättade organisationen på hjärnkontoret. Anki peppade och coachade på framridningen. Sedan ska alla ekipage in samtidigt på banan och stå uppställda i väntan på sin tur. Sånt kan Boogie bli lite stissig av, men vi var först ut så väntan var inte så lång. Mönstret började bra med en vänster galopp rakt fram, sedan skritt några meter innan högergalopp i en stor snabb volt och en mindre långsam. Här fick jag problem med dåligt planerad väg, så att den lilla volten blev för liten och därmed för svår för Boogie. Vi fick break of gait, dvs. tappade galoppen. Sedan stopp, vändning 1 ½ varv till vänster, ökad trav, stopp, rygga några meter, klart! Tillbaka till kortsidan i väntan på railwork. Boogie hann skruva upp sig lite innan railwork började . Hon blir trampig och het.  Man kan känna ett utbrott pyra under skinnet, men det är bara att försöka rida på och hålla henne sysselsatt.  Tjyvhåller man, så ber man om trubbel, men det kan vara svårt att få rida på också när det är andra hästar framför.  Railwork gick ändå bra, tycker jag, det bubblade aldrig över. Lite stissig prisutdelning, där vi kom 4a för ena domaren och 5a för den andra.  Det märks dock att motbetingningen ändå funkat, då hon nu vänder sig mot mig i väntan på snask vid applåder och tjut från publiken.  Ett litet mikroutbrott kom istället när vi skulle köa oss ut från banan och hon började med blandade småhopp på stället.

Vi skulle ändå direkt tillbaka in för samma mönster igen i Allbreeds WH. Vi startade som nummer två efter en stilig arab som avslutade sitt mönster med att stå på bakbenen.  Denna gång hade jag bättre ordning på mitt mönster och fick till mycket bättre volter. Sedan skulle vi ned till kortändan och vänta bredvid den sprattliga araben. Lustigt nog blev Boogie väldigt lugn och fin istället för att haka på hans orolighet! Vi fick nu bättre plats i railwork och allt kändes faktiskt riktigt trevligt! En andra plats, bakom Emelie och ”Junior” blev det.

Det kändes som om det var en massa krut kvar i Boogie, så Ebba tog henne på en långpromenad. Boogie verkar tycka om att gå runt och se sig om i nya miljöer! Det blev sedan en tidig kväll i stugan, eftersom trailen låg först i programmet på söndagen - igen.

Söndag morgon avverkades först Senior Open Trail med Anki på Boogie och Simply. Boogies runda innehöll några lysande partier, bl. a gled hon som en liten ål genom travserpentinen . Men det var väl några klonk, och igen lite diskussion om de attans plantorna… 4 plats blev det, och Simply kom på tredje. Vann gjorde Emelie och Junior, med Elin Engblom på tender N Honor på andra.

Nu var det min tur, först i NSBA Non-Pro och sedan i Amateur. Samma mönster i båda, så vi behövde bara gå en banvandring. Mönstret började med skrittbommar, sedan sidepass över bommar i 90 graders vinkel och direkt upp på bron och in i backningslabyrint. Boogie kändes helt underbar, förutom ett nesligt övertramp i vinkeln i ryggningen. Precis som i hoppning eller lydnad kan man inte hänga upp sig på misstag, man måste bara plöja på mot nästa moment.  Det tyckte jag att jag klarade bra, och Boogie var så lyhörd.  Vänster galopp, travserpentin höger galopp, volt över bommar och jag tyckte jag hade full koll! Tänkte impa med en riktigt snygg tvärstopp vid grinden, och visst, Boogie stoppade på rätt ställe, men i samma rörelse högg hon in på lövverket bredvid grinden och drog med sig hela krukan. Krukan rullade med oss in under grinden och det var väldigt svårt att manövrera den frenetiskt tuggande hästen med grenar i truten och en stor kruka runt fötterna. Det var nära att vi drog omkull grindstolpen, men jag fick på repet till slut och kunde trava över de sista bommarna.  Boogie hade precis tuggat klart när vi kom fram till den obligatoriska bettkontrollen… För denna publikunderhållande insats belönades vi med tredje pris och 234 kr. Hej och hå!

Sedan gjorde vi rundan igen, nu i Amateur trail. Bättre ryggning men ett konstigt litet stopp framför en galoppbom som domarna bedömde som break of gait. Prydlig grindhantering, utan minsta tendens att äta. Kanske Boogie själv tyckte att det inte blev så lyckat med den där bråkiga krukan mellan fötterna? Denna gång kom vi på andra plats bakom, just det, Emelie och Junior. Tillräckligt många deltagare för att insatsen ska räcka till ett litet AQHA-poäng till oss också!

Det var väldigt kul att få avsluta säsongen med de här två sista rundorna där Boogie kändes så lyhörd och avspänd. Det kändes som om vi hade roligt tillsammans, ungefär som hemma! Plantincidenten till trots! Där var vi förresten i gott sällskap, jag tror i princip alla trailhästarna hade varit på lövverket i någon av sina starter under helgen. Fotografen bör ha fått material till ett helt mittuppslag i Stallmagazinet!

Det blir till att klura på Pony-Zen övningar här under vintern! Samt att träna, träna, träna - teknik och styrka.  Långbeningar, se upp!  - Den runda, långhåriga, lilla kossehästen tänker vara FARLIG på trailbanan 2010!

 

lana

22 september 2009 22:33

Grattis, bra jobbat, både till dig o Boogie:)
Ser verkligen fram imot att få se den lilla runda, långhåriga, och farliga kossehästen nästa år, Go Boogie, Go Boogie;)))
lana

http://www.lana.dinstuio.se

 

AK

23 september 2009 00:20

Vad häftiga ni är!
Tack för genomgången. Genom att läsa din blogg börjar jag långsamt förstå mer och mer...men mycket är fortfarande grekiska ;)
Tycker att ni är verkligt snygga, du och kossehästen!

http://bacillen.wordpress.com

 

Tina

23 september 2009 16:32

Grattis! Ni är så himla duktiga. Håller med AK om att det börjar klarna mer och mer och det verkar vansinnigt roligt. Ska bli spännande att följa er nästa år.

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...