Sedan den 17 augusti är jag åter en vanlig löneslav på heltid. Fast på en ganska ovanlig arbetsplats. Med för mitt yrke rätt ovanliga arbetstider. Samt väldigt intressanta och tacksamma arbetsuppgifter, delvis på engelska.  Eftersom jag dessutom har en egen bakgrund på en liknande skola i England under tonåren, så känns detta verkligen som MITT jobb.

Kan man dessutom bli annat än kär i ett jobb där första arbetsdagen för terminen inleds med skolchefens urval av Deep Purple covers framförda live av de eminenta musiklärararna, iförda skoluniformen och hårdrocksperuker?

Med omvänt lockande fintar man inte bort Doggie-Zen tränade hundar som Bella. Inte ens när instruktören frestar med kycklinghjärta! (Vad som händer när min hästtränare Anki startar sin MC ska vi inte berätta om här. Anki har dock kommit med några väldigt oklickerska förslag...)

Duktiga hundar ska ha bra betalt!

Bra lek är när man från sidan inte kan avgöra vem som har roligast!

Madde & Bella fyller planen med fart och glädje

Så var det ju det här med Släpp vid passivitet då...

 Som så klart ska belönas med ännu mera lek!

Pysse jobbar med apportering. När man har liten hund kan det vara bra att sitta ned eller ha hunden på ett bord, så man inte har så lång väg ned till hunden i början.

Men man måste ju upp i tävlimgsmässigposition till slut. Här har Ingrid och Pysse kommit så långt att Pysse bortser från miljösignalen "apportbocl" och väntar på kommandot.

Senare jobbade vi separat med Håll fast i galopp mot förare. Något som Pysse sades ha svårt för! Hmm, ingen som såg på förstod vad som var problemet...

På den tiden jag hade traditionella kurser på SBK var det vanligt att folk sa att hunden presterade bättre hemma än på kursen. Sedan jag började med klickerkurser är det vanligare att folk klagar på att det går bättre på kursen än hemma! Tål att funderas på, eller hur ;-)

Vi har flera duktiga minihundar på kursen - här Ofelia från Finland.

Ofelia jobbar på något som ska bli en diskrimineringsövning.

På signal "skruvmejsel" ska hon gripa rätt verktyg

Fast först gällde det att lära sig vänta på signalen också!

Pitbull-pinscher!

Hemma med ett sjukt barn fick jag äntligen tid att ladda upp bilderna från senaste träffen på årets TRÄNARkurs. (Fast med laptopen i knäet och den väldigt febriga tioåringen lindad runt resten av kroppen så var det svettigt!)

Tema för helg 3 var som vanligt Stimuluskontroll. Först fick eleverna flyt-testa sina hundars praktiska hemläxa för att kunna välja beteenden att lägga signal på. De fick sedan öva på att lägga på både muntliga och visuella signaler.

För hundarna är det en utmaning att nu VÄNTA på signal istället för att bjuda spontana beteenden. För förarna består utmaningen dels i att ha koll på sin timing så man inte oavsiktligt förstärker tjuvstart hos hunden, samt att inte ge omedvetna signaler (dubbelkommandon). Det underlättar att jobba i grupp med hökögonförsedda träningspartners!

Dana väntar på signal

Dana får en visuell signal av Kristiina

Dana sätter sig.

Precis som vi förvarnat om  underlättade det att  ha tränat hunden att hålla position i alla Grundfärdigheter...

Duktiga Dana!

Sickan klurar på om det inte finns något enklare sätt att få godis på?

Att vänta på ett speciellt ljud från Eva innan man får apportera borsten verkar ju himla omständligt!

Men det klarnar vart efter som!

Mia och Bosco jobbar helst i skuggan! Här lägger Mia verbal signal på Ställande under gång, och börjar i Gå-baklänges-mappen innan hon plockar

 in det vid vänster sida.

 Kerstin har lagt en väldigt visuell signal på Mirakels bugande! Mirakel är erfaren tävlingshund och van att vänta på signaker. Då kan det vara en större utmaning att få fram beteendet spontant igen, vilket också ingick i uppgiften. Men Mirakel och Kerstin klarade växlingarna mellan signal-pass och spontana pass galant!

Nova

För en unghund som inte varit med om att lära sig vänta på grönt ljus innan man sätter igång, kan det ta lite  längre tid för de första beteendena man lägger stimuluskontroll på.