Numera när jag ska rida Boogie själv, utan instruktörer (eller besserwisserfjortisar) i närheten, så bara skrattar jag mest hela tiden. När jag inte ler… För den smarta lilla hästen har stenkoll på att nu blir det klickerridning, och är 100% på från start!

Idag, med knappt två veckor kvar till sista tävlingen, kändes det angeläget att traila lite. Det gäller att hålla sina gamla hjärnspöken i schack så jag byggde galoppvolt med bommar. Sedan visade det sig att Kicki byggt och fixat inne i ridhuset, så plötsligt fanns det två trailbanor att öva på. Tur att vi inte delar anläggning med en massa dressyrhästar som vill ha stora, snubbelfria ytor att trimma på…

Vi började i ridhuset och red fram lite i största allmänhet. Boogie kändes pigg och fin. Jag försökte öva på att komma ihåg ryggen, min egen alltså, vid stoppar (= halter på svenska) och att hålla om med skänklarna vid ryggning. Boogie ville idag gärna avsluta alla ryggningar med en ”kovändning” dvs. som vi gjorde hos Styrbjörn, och hon blev ivrigare och ivrigare att få visa vad hon kunde. Så nu fick jag vara noga att klicka för rak och stilla häst efter ryggning. Jag klickar aldrig under själva rörelsen i ryggningen, det leder nämligen till en häst som i följande repetitioner susar baklänges utan att höra/känna några stoppsignaler. När man shapar backa med en hund brukar det vara väldigt viktigt att klicka i rörelsen, inte när hunden stannat, för att få fint flyt i backningen. Råkar jag göra det med Boogie, lägger sig backen som en default och tar en evig tid att reda upp igen. 

Sedan blev det travserpentiner och travbommar på Kickis bana och sedan ned till min med galoppbommarna. Åh, Boogie var så rolig och duktig! Så ivrig att få visa att hon kunde! Bjöd hela tiden ”extra finesser” som sänka huvudet.

Galoppbommarna låg 4 på en volt med 8 m diameter. Boogie vill hellre korta sig än länga, och då blir det lätt att hon bromsar in för att få in ett språng till. Det absolut roligaste och häftigaste idag var när jag drev på lite för att få henne att sträcka i stället och ropade braaa! när hon svarade och längde ut. På nästa bom sträckte hon själv och jag ropade braaa!  igen och sedan bara sträckte hon och sträckte, så att jag fick den där häftiga känslan av att bommarna liksom bara kommer till en, utan att man gör något.

Kruxet med klickerträning och ridning är att så mycket i ridningen måste ske i en viss rytm och balans. Den tappar man(åtminstone jag) ibland när man stoppar och belönar. Sedan hittar jag den knappt igen, och dessutom har det blivit en belöningsförväntan på en viss geografisk punkt som stället till det. Därför var det så roligt idag när hon svarade på beröm-ordet Braaa genom att fortsätta bjuda mer av samma sak, så vi kunde fortsätta i vår rytm. När hon gjort flera bommar i följd på det lysande sättet styrde jag ut ur volten, stoppade och klickade. Så klicket kom egentligen för stoppet, men chansen att få stoppa kom efter att ha sträckt ut över bommarna. Så vilade vi lite, och provade sedan i andra varvet. Sträck – bra -  sträck – bra sträck – bra -  sträck  - ut – whoa – klick! Ett nytt varv – sträck – sträck – sträck – sträck – ut – över ett annat set med bommar i rak linje, ett språng mellan varje (Boogies bästa) ut – who – klick.  Osv. i några olika variationer som fortsatte funka så bra att jag raskt blev alldeles nöjd och avslutade.

Så braa berömmet verkade funka som en markör för beteendet jag ville ha  - att sträcka ut – trots att det inte följdes upp med belöning direkt som ett klick.  Som belöning användes både klick – morot men även Premacks princip, dvs. chansen att få göra ett annat positivt laddat beteende som  stopp eller det ”lätta” setet med galoppbommar. Som jackpot-Premack användes också galoppera i full fart upp för backen till stallplan. 

Jag blir alldeles lyrisk när hon är så här mjuk och formbar i kroppen och arbetsvillig i huvudet! Jag är också så rädd om det tillståndet att jag brukar vara ganska snabb att runda av passet medan vi är på topp. Men små runda hästar behöver motion också, så idag fick Boogie även hänga med Ebba och Moa ut i skogen en sväng. Japp, de red på henne båda två samtidigt i bästa Pippi Långstrump stil…. De där sparrisarna väger just inget, och jag tror Boogie har så kul i deras sällskap att hon ställer upp på det mesta! De hade visst även provat att stå upp och andra cirkuskonster….  Ibland mår mammor bäst av att inte veta allt!