Stoflocken har ju utökats med 2-åriga quarterstoet Fay. Första dagarna tyckte hon tanterna var läskiga och höll sig i andra ändan av hagen. I tisdags var det ett annat scenario. Nu var hon limmad som ett plåster på Boogie, och det blev lite rörigt när Boogie skulle hämtas in (av en person som i sammanhanget vill vara anonym).

Det verkar finns ett tänk bland dem som tillämpar s.k horsemanship, att om hästen inte låter sig fångas så ska den drivas istället. Tills den tröttnar och låter sig fångas. Kanske funkar i rundcorall, vad vet jag? På stonas gigantiska sommarbete resulterar metodiken i 47-0 till hästen. Om man nu är sådan som räknar ledarskapspoäng.

På håll kunde jag bara konstatera att Boogie förmodligen hade vansinningt roligt, ivrigt påhejad av sin nya röda lilla adept. Oj, vad snabbt min häst kan vända!

Så jag bad den i sammanhanget anonyma (och nu tämligen affekterade) personen att avsluta hästjagandet. Sedan gick jag och hämtade min häst. Det tog ungefär 4 minuter, gångsträckan inräknad. Tricket är tålamod och positiv förstärkning.

Jag inväntar ögonkontakt från Boogie. Jag går nästan aldrig rakt fram och tar henne, utan väntar alltid på någon bjudning från henne. Jag klickar ofta för att hon kommer mot mig eller vänder sig mot mig, ger en godbit och går ifrån henne igen så att hon får göra om det flera gånger innan jag tar henne. När jag ska ta på grimman håller jag den så att hon får sträcka sig in i den och "välja" att låta sig tas.

Ibland, t ex när betet är nytt eller det är något på gång i flocken, så har det hänt att hon går ifrån mig som om hon inte tänkte låta sig tas. Då står jag bara kvar och väntar, så kommer hon tillbaka. Att hon går iväg får vara hennes förlust, inte min! Hon får göra valet att komma med mig.

Igår när jag skulle hämta henne så var fortfarande Fay som fastklistrad vid henne. Boogie såg mig på håll och kom mig till mötes. Hon sa också till Fay att gå iväg, men Fay valde att följa oss hela vägen till grinden. Tyvärr valde Fay även att pressa sig ut genom grindhålet när jag tog ut Boogie, trots att jag drämde till henne med eltråden. Den var det visst ingen ström i. Så nu stod jag på vägen med två hästar varav en lös unghäst. Men lilla Fay hade inga andra avsikter än att klistra sig vid Boogie så vi kunde lugnt gå upp till stallet och få hjälp av Sussie som kom med en grimma.

Ska bli intressant att se hur självständiga Boogie trivs i rollen som extramamma...

 Fay med sin bodyguard Boogie

 

AK

14 augusti 2009 15:49

Rackarns klokt! Och jag är rätt stolt över lilla K som omedvetet gör just så när hon hämtar kusar i hagen.
Söt ny röd kuse!

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...