Idag kånkade Bella, Kicki, Susanne och jag ut hela trailmönstret på ridbanan. Det blir ju en del pinnar att släpa på, så det var väldigt gulligt av Kicki och Susanne att engagera sig i projektet!

Tanken var att prova på alla beståndsdelarna och bilda sig en uppfattning om var svårigheterna kan var. På banskissen finns inga avstånd angivna, så exakt hur det blir på tävlingen vet man ju inte. (Givetvis finns angivna mått i reglerna för saker som bredd/längd på en bro eller hur långt det ska vara mellan galoppbommar osv. )

Jag tror både Bella och jag kom fram till att, även om det förstås inte är lätt, så finns det inget hinder som vi inte borde kunna få till  på banan.

Boogie hjälpte till på sitt eget lilla vis. Smarta djur är ju kul, tycker i alla fall jag. Men man måste  ligga ett steg före själv också, och det är inte alltid så enkelt...

Här om dagen tränade jag upphöjda skrittbommar på egen hand. Gång på gång rev Boogie ned dem och jag fick sitta av för att bygga upp igen. Alldeles för många gånger... Booge gillar momentet "groundtie" dvs stå "plats" och filosofera medan matte fixar med nåt. Varje gång hon inte lyfte på bakbenen förstärktes det alltså av en "groundtie". Inge' bra.....

Så idag när jag skulle göra sidepass över en upphöjd bom struntar hon helt i mina hjälper och DEMOLERAR hindret!  Jag kan förstås inte veta hur hon tänkte, men det kändes väldigt avsiktligt. I stället för att sitta av gör jag en galoppvolt och Kicki bygger upp hindret igen under tiden. Jag avslutar galoppen vid bommen, ber om sidepass och Boogie glider som en smörklick längs bommen, hur smidig och fin som helst.

Inte minsta klonk på något av de senare försöken heller, däremot tendens att göra "själv"  i stället för att vänta på signaler.

I alla manövrarna fanns den tendensen med idag. Hon försöker verkligen lista ut vad som förväntas, vart vi ska i banan osv, och det kan ibland vara till nytta och ibland till bekymmer! Det gäller verkligen att lyckas variera massor, även när man ibland behöver nöta på något.

Hon gjorde t ex ett klockrent galoppombyte på första försöket, men på varje efterföljande repetition gjorde hon bytet på egen hand innan det var dags.  Så det blev att köra förvänd galopp i stället.

Lurigt och roligt att hon är som hon är! Ett rejält fruntimmer som vill få jobbet gjort, liksom!

Vi avslutade med att äta lite betfor i transporten. Idag gick hon in själv medan jag stod utanför. Jag planerar att träna på att ha på sig  transportskydd separat, eftersom jag inte gillar att hon stressar upp sig när de kommer på. Tänkte sätta på dem  i morgon och bara gå ut och beta eller nåt som inte är kopplat till transporten.

Jag har nämligen paxat ensamrätt på min häst varje dag ända fram till tävlingen! Som tur är lånar snälla stallkamrater ut sina hästar till Ebba emellanåt!  Ebba får dessutom en alldeles egen Boogie-vecka när jag åker till Sölen efter Nationals.

 

AK

1 augusti 2009 09:47

Vilken häst du har!

http://bacillen.wordpress.com

 

Bella

2 augusti 2009 20:48

Utan din hjälp hade jag aldrig vågat tävla på Nationals :-) Fniss is the way to do it - Let's show em!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...