Hundarna har numera ett okomplicerat förhållande till hästarna. Stellas eltråd-o-tandvärks-relaterade hästskräck har lagt sig och Tosca har ju alltid varit obekymrad. Några små egenheter har jag noterat under vår senaste "vatten-vecka".

När matte jobbar i grabbhagen håller sig hundarna spontant utanför tråden hela tiden. Jag behöver aldrig be om "Ur vägen" eftersom de sköter det själva medan jag vattnar och visiterar. Grabbarna är nyfikna och sällskapliga av sig och vill väldigt gärna pussa, buffa och vänslas med små krulliga hundar. Där går gränsen även för Tosca, som ser till att hålla en eltråd eller två mellan sig och hästarna, medan hon passar matte.

Ligga ned och vänta  har förstärkts 1000-tals gånger de senaste två åren, och ligger överst i byrålådan när matte pillar på hästar.

I stohagen däremot är det lite andra rutiner. Tanterna vill ju mest bara äta, och bryr sig oftast inte om små studsande popcorn. Alltså fritt fram att hänga med matte på insidan och kolla in lite schyssta hästlämningar. Här får man alltså be om "Ur vägen" om det skulle behövas, men det gör det å andra sidan aldrig.

Vår häst har brudarna stenkoll på också. Hon smakar nämligen gott om fötterna. Olivolja! Lagottofröknarna slickar helst på bakfötterna, det är den snällaste delen på hästen tror de! Framtill kan ju även Boogie få för sig att pussas och mula runt i pälsen!

De andra hästarna bryr de sig inte om alls! Alltså tycker Älva att det är helt ok att fortsätta med sin sovmorgon när vi passerar förbi.

 Man blir ju trött av att vara riddarhäst hela helgen!

Efteråt känner jag mig precis så här:

Men något måste man ju hitta på med den icke-hästtokiga dotterna ibland.

Furuvik är lagom långt bort, lagom stort och har ett lagom urval av fina djur och lagom avancerade åkattraktioner i Märtas smak.

Jag tycker om att titta på djur, om de har det bra! Jag har svårare för att göra det i sällskap med "gemene man" som inte har ett dugg vett och etikett i förhållande till djuren. Men jag förstår ju att just djurparker betyder enormt mycket för att skapa ett intresse och engagemang för djur och natur hos dem som inte har någon naturlig kontakt med djur i vardagen. Att diverse glasknackande, kastande av kottar och utstötade av fåniga ljud är välmenande kontaktförsök, om än klumpiga och irriterande sådana. Förhoppningsvis lär man sig något  på vägen. T ex när  den orangutang som boat in sig nära glaset så alla kunde beundra den fantastiska pälsen, de finurliga fötterna och de långa muskulösa armarna, tröttnade på oväsendet, tog sin sovmatta med sig och gick med en trött blick över axeln.

Hornen växer i min panna i sådana stunder och jag önskar mig nästan ett Harry Potter ögonblick...

Men glaset försvinner som tur är inte av elaka tankar I Verkliga Livet.

Märta är helt betagen av de afrikanska dvärggetterna som man får klappa hur mycket man vill i Barnens lantgård. Jag är också oerhört imponerade av deras tålmodighet och vänliga sinnelag. De verkar faktiskt gilla att bli gosade med av kreti och pleti. I timmar! Men så får några snilleblixtar för sig att äta sina medhavda mackor därinne i gethagen. Jag funderar en kort stund på att säga något, men låter naturen har sin gång. Ryktet sprider sig som en blixt bland getmammorna, som sätter kurs mot familjen och i princip klättrar upp i famnen på dem. Panik och kalabalik! Trots att mackorna stoppas undan, blir familjen hårt ansatt och tar till benen ut ur hägnet. Getmobben är riktigt på G nu, så när picknickfamiljen slunkit ut, muddrar de nästa familj på väg in istället, varpå den familjen också vilt skrikande lämnar hägnet. Lugnet återställs och Märta bestämmer sig på stående fot att starta getfarm som vuxen och sälja getost, eftersom de här djuren är både snälla, smarta och roliga!

Sedan hittar vi faktiskt Stella och Toscas sydamerikanska kusiner. De har i alla fall fått samma maskinklippta sommarlook.

Lite tivoliåkande hör ju också till ett Furuviksbesök.

Märta avslutade dagen med att skapa en egen Luna Lovegood-inspirerad look.

Tips! Furuvik är en av få djurparker som tillåter hundar.